Södertälje är en av de kommuner i Sverige som satsar minst på grundskolan.
– En stor del av de pengar som borde gå till skolan tvingas vi använda till att ge människor mat för dagen och någonstans att bo, säger Thomas Johansson (S) som är utbildningsnämndens ordförande i Södertälje.
Han är bekymrad och talar om ett skolsystem i kris.
– Dagens situation är helt orimlig. Det måste till en större statlig styrning av resurserna till skolan.
Som statistiken här bredvid visar är Södertälje en kommun med stora problem för grundskolan.
År 2008 var det hela 30 procent av eleverna i årskurs nio som inte nådde upp till betyget godkänt i ämnesproven.
Nästan 35 procent gick ut nian med underkänt i åtminstone något ämne, ofta i flera.
– Vi har en relativt låg utbildningsnivå och en mycket hög andel invandrare och flyktingar i Södertälje. Det finns skolor i kommunen där 99 procent av eleverna har ett annat modersmål än svenska, säger Thomas Johansson.
– Detta borde innebära att vi är en av de kommuner i Sverige som satsar absolut mest resurser på skolan. I stället är det tvärtom.
Varför är det så?
– Ekonomin. Mycket av de pengar som vi borde satsa på skolan används i stället till att ge människor mat för dagen och någonstans att bo. Utifrån de statliga nyckeltalen bör vi årligen satsa 200 miljoner kronor mer på skolan än vad vi gör. Det är ungefär lika mycket som 450 lärartjänster.
Thomas Johansson beskriver ett Sverige som håller på att spricka, ett Sverige där välmående kommuner satsar stora resurser på utbildning samtidigt som skolan utarmas i fattigare kommuner.
– Vi jobbar mycket med kunskapsåtgärder och har infört lovskolor och en ”skriva, räkna och läsa-garanti” som innebär att barn som efter årskurs ett eller två inte når upp till målen, automatiskt erbjuds extra undervisning eller så får de gå om en årskurs. Det är bra. Men det räcker inte.
Enligt Thomas Johansson är det i dag alldeles för stort fokus på årskurserna.
– Det viktiga är vilka kunskaper eleverna har när de lämnar skolan, inte hur länge de har gått där. Jag kan tänka mig ett system där eleverna lämnar grundskolan när de har uppnått en viss kunskapsnivå. För någon tar det kanske sju år, för andra elva.
När får vi en mer ”flexibel” årskursindelning?
– Dagens skola bygger på att alla ska lära sig lika mycket i samma 40-minutersmoduler. Att acceptera att det får ta olika lång tid för olika barn är ett jättejobb. Men att som i dag släppa ut 20 procent utan godkända betyg är att göra alla en otjänst.