Läsning

”Bästa läsningen i skolan är den som läraren styr över”

Karin Herlitz

57 procent av Sveriges femtonåringar läser bara om de måste. Läraren Karin Herlitz skriver om hur vi ska få fler unga att läsa mer.

| Foto: Magnus Glans och Shutterstock

Det debatteras flitigt om ungdomars läsning nu igen då en ny undersökning visat att hela 57 procent av Sveriges femtonåringar bara läser om de måste (Pisa 2018). Det är verkligen dystra siffror och det är positivt att många reagerar.

Hur ska vi egentligen väcka ungdomars läslust? Jag tror att det viktigaste vi kan göra är att se till att skolan blir en plats där man faktiskt måste läsa. Läsning är viktigt och tycks vara en så pass komplex sysselsättning att det inte är rimligt att lämna eleverna ensamma med sin läsning i alltför hög utsträckning. Skolan ska vara en plats där lärande sker, och när vi läser så lär vi oss – alltså bör vi läsa mycket i skolan.

Just frågan hur vi ska väcka ungdomars läslust är ivrigt debatterad. Ganska ofta hörs argumentet att läsningen måste vara njutbar för eleverna och att det är viktigt att låta eleverna välja böcker själva utifrån egna intressen.

Jag tror dock att den bästa läsningen i skolan är den som läraren styr över. Läraren väljer bok utifrån gruppens förutsättningar och lägger sedan upp det gemensamma arbetet kring den valda romanen för att se till att ingen elev lämnas ensam med sin läsning, och för att samtidigt se till att lärandet maximeras.

Att läraren skulle kunna välja en bok som blir allas favoritbok varje gång verkar osannolikt och är inte heller särskilt eftersträvansvärt. Genom den variation som eleverna erbjuds i skolan så lär de sig ju lite på köpet vilken typ av litteratur de helst läser när de väljer själva, och det är sannerligen ingen dålig kunskap att ha om njutningsläsning är det slutliga målet.

Lärarens roll blir att skapa läsupplevelser, och klassrummet är den perfekta platsen för detta. När alla läser samma bok och den bearbetas gemensamt på olika sätt så kommer även den bok som eleven kanske aldrig skulle ha valt att läsa själv att kunna bli en fantastisk läsupplevelse.

”Vanskligt att lämna eleverna ensamma med sin läsning”

Eleverna lär om sig själva, om samhället runt omkring och om andra människor när de tillsammans bearbetar en roman som de läser. Genom att ge alla lite tid att tänka själva innan de får diskutera i par eller grupp (EPA är verkligen en fantastisk modell!) kommer det att bli tydligt att samma berättelse landar olika hos olika människor. Bara det är en viktig insikt – bara för att jag inte gillar en bok så betyder det inte att ingen annan gör det.

När eleverna läser en roman så viks en hel del lektionstid åt den faktiska läsningen. Det är bra eftersom det lugnar ner tempot i en ganska stressig värld där allt går fort, och det är bra för att då vet läraren att eleven faktiskt läser. Vi kan tycka att det borde funka att ge eleverna ett antal kapitel att läsa som läxa, men jag tycker att det är rimligare att ge andra typer av läxor – kanske istället förbereda några frågor kring ett par kapitel som vi läst tillsammans.

Jag trycker igen på det faktum att det för många människor är svårt att ta sig igenom en bok även om de rent tekniskt klarar av att avkoda text och att det därför är vanskligt att lämna eleverna ensamma med sin läsning. I klassrummet kan läraren ganska enkelt lokalisera dessa elever och hjälpa dem att hitta strategier för att, inte bara bläddra sig igenom en bok, utan faktiskt också få ihop det de läser till en berättelse.

Avslutningsvis så vill jag trycka på det faktum att det nog knappast bara är ungdomar som läser mindre idag. Vi är många som har alltför lätt att fastna i skärmarnas kravlösa underhållning, och det är viktigt att förstå att även det är en del av problemet. När de läsande förebilderna är få så kan det vara extra svårt för en ung människa att hitta sin identitet som läsare.

Det är därför det är så viktigt att vi lärare ofta vågar utgå från skönlitteratur i vår undervisning, att vi är läsande förebilder och att vi hjälper unga människor att hitta sin identitet som läsare. För att det ska fungera krävs förstås resurser i form av klassuppsättningar av litteratur (som förnyas vid behov) samt skolbibliotek med skolbibliotekarier, och så ser det inte ut på alla skolor idag. Men om vi håller liv i debatten och kommer med konkreta förslag så kanske vi snart är där.

Jag rundar av texten med den hashtag som följer med ett nystartat läskonto på Instagram som en högstadieskola i Stockholmsområdet har: #förattläsningärgrundentillallt.

Karin Herlitz, lärare i svenska och engelska, Nacka gymnasium

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm