”Bemöt intoleranta elever med tolerans”

Idag skriver Christer Mattsson tillsammans med bland annat Lärarnas Riksförbunds ordförande, Bo Jansson, i Aftonbladet om hur man kan arbeta för att bemöta främlingsfientliga åsikter i skolan och i politiken. 

I debattartikeln skriver de att ”skolan inte sällan omedvetet varit huvudleverantör av skickliga debattörer, organisatörer och demagoger till de extremnationalistiska rörelserna”. 

– Jag tror att det här är viktigt att fundera över för skolans del. Flera av Sverigedemokraternas företrädare är skickliga debattörer och det har de inte blivit enbart genom politiken. De har en lång erfarenhet från skolan av att försvara sina åsikter. De vet vad lärarna tänker om dem, de vet vad andra anser att de borde tycka och tänka. De här personerna har alltid tvingats till och lärt sig försvara sina åsikter på ett sådant sätt att de blir oåtkomliga i diskussionen, säger Christer Mattsson som förutom grundare av Toleransprojektet är lärare och doktorand i pedagogik vid Göteborgs universitet. 

Hur bemöter man intolerans bland elever? 
– Det kortaste svaret är att man bemöter den intoleranta eleven med tolerans. Man måste låta alla elever uttrycka vad de tänker och känner. Det betyder inte att man ska hålla med om åsikterna. Men om man besvarar de främlingsfientliga och intoleranta elevernas åsikter med konfrontation och fördömande så ökar sannolikheten för att eleverna försvarar och stärks i sina åsikter. 

Christer Mattsson kallar sitt tillvägagångssätt dialogbaserad pedagogik och han betonar att den här typen av arbete kräver långsiktighet. Att göra korta insatser som enskilda studiedagar fungerar inte. Man kan inte ha som målsättning att en elev, efter en studiedag eller enskild lektion, plötsligt ska säga, ”nu fattar jag hur fel jag tyckt tidigare”.

– Förhoppningsvis ska stoffet i undervisningen och den dialogbaserade pedagogiken leda till att eleven börjar fundera och reflektera och väga argument mot varandra utifrån det som sagt och sen återkomma till ämnet igen. Men det är ju något som sker under lång tid.

Vad gör man när saker måste hanteras i stunden, som att en elev säger något kränkande till en annan?
– Man måste säkerställa att ingen blir kränkt, blir någon det måste man återupprätta den människan. Samtidigt ska man få lov att säga vad man tycker och tänker och det kolliderar förstås ibland. Men när en elev utrycker sig aggressiv eller kränkande gäller det att inte få situationen att eskalera genom att som lärare bemöta det på ett aggressivt eller fördömande sätt. Använd hellre frågeställningar som: Varför säger du så? Varför tänker du så? Om det du säger stämmer, vad drar du för slutsatser av det, säger Christer Mattsson och fortsätter. 

– En annan mycket viktig sak är behovet att fortbilda lärare. Det duger inte med en halv temadag utan måste vara ordentlig utbildning. Det här är ett mycket krävande jobb som vi borde vara bättre på.

Skulle man kunna tillämpa det här förhållningssättet även i rikspolitiken? 
– Ja, jag det tror jag, förr eller senare blir man nog tvungen till det. De aggressiva uttrycksformer som använts hittills har inte fungerat. När någon annan politiker lyckas tvåla till Sverigedemokratern så kommer många tycka att det är bra, men de som sympatiserar med Sverigedemokraterna kommer inte vinnas över och de kommer heller inte lyssna till det som sägs. 

– Man ska ställa samma typ av frågor här. ”När ni säger att vi ska minska flyktinginvandringen, vad menar ni med det? Vill ni säga upp gällande konventioner? Vad menar ni konkret?” Politikerna borde testa att vara lågmälda och faktiskt lyssna in? Det betyder inte att hålla med, det vill jag betona. Men det är en väg som har större chans att lyckas.