Bildlärarnas uppror gav effekt: ”Vi måste bli lyssnade på”

I slutet av januari föreslog Lärarnas Riksförbund i ett remissvar på Skolverkets förslag att timmar för bildämnet i stället skulle fördelas mot högstadiet.

Efter några veckor backade Skolverket. Kristina Rilbe var inte bara glad för sin egen och kollegornas skull. Hon tycker att Skolverkets förslag var ogenomtänkt inte bara på grund av konsekvenserna för lärarnas tjänster, utan också för att förutsättningarna att hinna med det centrala innehållet i årskurs 4–9 hade försämrats.

– I lågstadiet använder man bild och skapande för att lära sig i andra ämnen också. Där finns andra möjligheter till samarbete över ämnesgränserna, det är mycket mer dynamiskt. Därför förstår jag inte varför man ville öka det i lågstadiet, säger hon.

Att Skolverket backade förändrar egentligen inget för bildlärarna. Grundproblemet kvarstår. Skolorna räknar undervisningsminuter, inte antalet elever som lärarna möter.

– Risken är att det blir ytlig ”löpande band-undervisning”. Jag tror många bildlärare längtar efter att bygga upp en bra undervisning, reflektera och att hinna bygga hållbara relationer med eleverna, säger Kristina Rilbe.

Under alla de 25 år som hon varit bildlärare har ämnets status i skolan diskuterats. Kristina Rilbe menar att det finns en risk att bildämnet tappar status och urvattnas när organisationen och förutsättningarna gör att lärarna inte har tid till sin kärnverksamhet.

– Så länge jag har jobbat som bildlärare har vi skojat om att det går att se vilken status ämnet har på skolan genom att titta på var bildsalen är placerad – om den finns i källaren eller på högsta våningen med utsikt, säger hon och skrattar.

Kursplanens innehåll är svårt att förverkliga när organisatoriska förutsättningar ute på skolorna försämras. I den egna vardagen på Björkhagens skola upplever Kristina Rilbe att ledningen på vissa områden lyssnat på henne, på andra inte.

– Här har jag samma årskurs i ett svep på mitt schema. Jag har en dag för sjuorna, en dag för åttorna och en dag för niorna. Det underlättar mycket. På en del skolor kan de blanda fyror, sjuor och nior under samma dag. Då måste man ha många planeringar i gång samtidigt.

När det gäller gruppernas storlekar har skolan inte hörsammat hennes önskemål. Helst skulle Kristina Rilbe dela grupperna, precis som ofta sker i ämnen som slöjd, musik och hem- och konsumentkunskap. Som mest har hon 28 elever i en klass.

– På min skola har man inte sett förutsättningar att dela grupperna förutom i årskurs sju. Jag har ändå 70 minuter på mig – tänk då hur det är för de kollegor som har 40 eller 45 minuter. Det är svårt att skapa något på så kort tid i helklass, säger Kristina Rilbe.

Stora och många grupper och korta lektioner, sammantaget har det bidragit till en tuff arbetssituation för landets bildlärare. Många är slitna och under våren har det kommit många vittnesmål från lärare som valt att gå ner i tid eller till och med slutat.

– Jag tror att bildlärarna behöver bli lyssnade på. Jag skulle vilja hinna se, möta och skapa relationer med eleverna jag möter under en vecka, säger Kristina Rilbe.

Kursplanens ambitioner och dokumentationskrav som krockar med förutsättningarna i verkligheten är en situation som många lärare känner igen.

Kanske var det därför som bildlärarna fick mycket stöd från lärare i andra ämnen när Skolverket ville ändra i timplanen.

– Jag tror att många kände att nu får det räcka. Vi måste hålla ihop i lärarkollegiet men ändå se och erkänna varandras förutsättningar, säger Kristina Rilbe.

Bildämnet är speciellt. Det finns traditionellt inga böcker eller gemensamma läromedel. Kreativa bildlärare gör sina egna läromedel och närmar sig ämnet från olika håll. De finaste stunderna i jobbet uppstår i mötet med elevernas kreativitet.

– Roligast är att se alla idéer som eleverna utvecklar, att se hur någon kommer i gång och verkligen engagerar sig i något som känns viktigt för dem, säger Kristina Rilbe.

I takt med digitaliseringen och framväxten av sociala medier har bildens betydelse betonats allt mer i skolan.

– I högstadiet har identitet, makt och påverkan blivit viktigare och viktigare. Hur bilder styr vårt sätt att se världen har fått större betydelse, säger Kristina Rilbe.

I mars inrättade Lärarnas Riksförbund, enligt kongressbeslut, intresseföreningen för lärare i praktiska och estetiska ämnen med syftet att bevaka och utveckla centrala professions- och villkorsfrågor, där Kristina Rilbe är ledamot.

Hon vill gärna se en nationell tvingande standard för tjänstefördelning, som räknar med fler faktorer än undervisningsminuter, så att bildlärares psykiska arbetsmiljö blir hanterbar.

En plattform för kollegialt lärande och ämnesutveckling på nationell nivå som kan utveckla bildämnet, är ett annat önskemål.

– Jag skulle önska mig ett nationellt ämneskollegium.  Vi saknar forum att utvecklas tillsammans då vi jobbar ensamma ute på skolorna. Jag skulle önska att det fanns bättre strukturer för ämnesutveckling, säger Kristina Rilbe.