”Den psykiska ohälsan är inte betygens fel”

Idag tillhör i stort sett alla elever den sk ”I-gen-generationen”. De har växt upp med smartphones, wifi och dataspel. De har telefoner, plattor och datorer. På fritiden tittar de på skärmar, lyssnar på musik, har headset och pratar med kompisar i mikrofon. De kan trycka på knappar som styr hur figurer i digitala spel rör sig och en del av dem gör det fem-sex timmar per dag. ”I-gen-generationen” rör sig mindre, träffar mindre folk, antar färre utmaningar och väger mer än andra generationer.

Många kan inte lämna ”nätet” utan att må dåligt, en del blir osams när de gejmar, andra trakasserar varandra och de ständiga jämförelserna på nätet sänker deras självförtroendet.

Nätberoendet skapar också konflikter mellan barn och föräldrar.

Det vill säga, den psykiska hälsan hos dagens elever hade varit bättre om de hade ägnat mindre tid åt telefoner och skärmar, rört sig mer och ätit mindre.

Att då som Sven Bremberg och Elisabeth Fernell (DN debatt 211001) hävda att den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar och antalet självmord beror på betygssystemet är direkt befängt. Att allt fler elever är hemmasittare, allt fler skolkar sig igenom högstadiet och att allt fler gymnasieelever gejmar på nätterna och sover på dagarna beror inte på betygen. Det beror på vad de gör på fritiden.

”Om kunskapskraven tas bort förvärras situationen”

”I-gen-generationen” läser också färre böcker och ett ökande antal av dem lär sig inte läsa, räkna och skriva på det sätt som krävs för att få godkända betyg. Någon kanske tänker: ”Men de läser ju på skärmar”. Men läsning på skärmar förbättrar inte läsförståelsen. Istället ökar risken för okoncentrerad och ytlig läsning, det blir svårare att anpassa läshastigheten och svårare att förstå och tillgodogöra sig innehållet i texten.

Den som hävdar att betygen försämrar den psykiska hälsan kanske tror att en prov- och betygsfri skola vore bättre. Men hur eleverna då skulle må framgår av dokumentären om Solviksskolan i Järna (”De utvalda barnen”). Där fick eleverna sjunga, spela teater och leka. De slapp lära sig läsa, skriva och räkna, de fick inga ”prov och betyg”. Istället bedömdes deras egenskaper och beteenden. Men eleverna mådde inte bra och som vuxna kände de sig lurade. Varför fick vi inte lära oss läsa, skriva och räkna? Det måste man ju kunna för att få ett jobb.

Vad elever gör på fritiden har förstås alltid påverkat skolan och mindre kunniga elever har alltid fått låga betyg. Men under de senaste tio åren har elevernas fritidssysselsättningar förändrats och det har medfört att fler mår sämre, lär sig mindre hemma, trivs sämre i skolan och lämnar skolan utan godkända betyg.

Under samma tio år har betygssystemet inte förändrats. Alltså, den ökande ohälsan kan inte bero på betygen! Och om kunskapskraven tas bort förvärras situationen. Ännu fler kommer att misslyckas i skolan och må dåligt av det.

Per Måhl, expert på bedömning och betygsättning

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.