Finsk forskning: Eleverna mår bättre med positiv psykologi på schemat

Lektioner i positiv psykologi får elever att må bättre. Det visar ny forskning.
– Hos oss i Finland är barnens välbefinnande tydligt inskrivet i läroplanen, säger Åse Fagerlund, barnpsykolog och doktor i neuropsykologi.

Åse Fagerlund leder sedan 2015 gruppen som arbetar med att ta fram metoder för att stärka psykiskt välbefinnande hos barn på Folkhälsans forskningscentrum i Helsingfors.

Nyligen kom hon ut med ”Öka välbefinnandet i skolan” i Sverige, men att hennes arbete skulle leda till en bok kunde hon inte ana när hon var nyutexaminerad som barnpsykolog för 20 år sedan.

– Jag var väldigt frustrerad på jobbet. När det gällde barns svårigheter fanns det så många sätt att mäta så många olika former av tillkortakommanden, men det fanns inga metoder för att kartlägga barnens styrkor och ha verktyg för att stärka deras självkänsla, säger Åse Fagerlund.

Av en slump kom hon över en text om positiv psykologi.

– Innan var jag skeptisk och tänkte att det nog handlade om ytliga former av självhjälp för att boosta sitt ego och det är ju saker som snarare kan göda narcissism eller sluta i en depression om man kanske inser att man inte är fullt så förträfflig som man intalat sig.

Åse Fagerlund landade dock snabbt i en stark tro på att positiv psykologi skulle kunna ge de verktyg som barnen, skolpersonal och föräldrar saknade för att identifiera styrkor och öka välbefinnandet i en klass.

– Studier i USA och Australien tydde på det och jag ville att vi skulle forska om det i Finland och testa positiv psykologi i skolan, men det var både nervöst och spännande att starta projektet. Tänk om det inte skulle fungera alls? säger Åse Fagerlund.

Men när resultaten i forskningsprojektet kom kunde hon och hennes kollegor på Folkhälsans forskningscentrum pusta ut.

Elever som fått jobba med sitt välbefinnande 45 minuter i veckan under ett läsår mådde helt enkelt bättre än den kontrollgrupp som inte haft lektionerna.

– På forskarspråk innebar det att vi kunde se signifikanta skillnader på alla mätbara punkter när det gäller välbefinnande, säger Åse Fagerlund.

På tidningsprosa kan det uttryckas så här:

Eleverna i projektet kände sig mer positiva, hade stärkt sitt engagemang, ökat känslan av meningsfullhet och känslan av att ha koll på livet och kunna nå sina mål – samtidigt som de förbättrat sina relationer med andra.

– De som deltagit visade också en stärkt hoppfullhet och positivare sinnelag. Vi såg också att symptom på depression och beteendeproblematik minskade, säger Åse Fagerlund.

Det hände saker i kroppen också. Mätningar visade på hälsosammare nivåer av stresshormonet kortisol.

Åse Fagerlund har delat in arbetet i skolklasserna i fyra steg:

• Skapa förståelse för vad som psykologiskt välbefinnande byggs upp av.

– Det är för att eleverna ska förstå vad som är viktigt att fokusera på och varför man ska göra det, säger hon.

• Arbete med personliga styrkor.

– I styrkearbetet stärker vi självkänsla, medkänsla och utvecklar oss själva.

• Reflektera över vad känslor gör med oss.

– Kort sagt: hur kan vi alla arbeta för att skapa en god sinnesstämning för att må bra? Vi vet också från mycket forskning att en god sinnesstämning gör det mycket lättare att lära sig nya saker i skolan, så det här är viktigt inte bara för välbefinnande hos elever utan också för deras inlärning.

• Bemötande av varandra.

– Hur gör vi för att stärka goda relationer både när vi är på gott humör eller är sura och ledsna? Hur agerar vi när vi är positivt ivriga? Hur agerar vi när vi är arga och det blir konflikt? säger Åse Fagerlund.

Arbetet utgår alltså inte bara från en enskild individs mående.

– Positiv psykologi handlar om att stärka det goda som finns inuti oss, men med ett större mål än personlig framgång. Det är lika viktigt att tänka på medkänslan för andra människor och att kartlägga hur vi kan skapa goda relationer tillsammans, säger Åse Fagerlund.

Vad är det viktigaste att tänka på om man vill jobba med positiv psykologi i skolan?

– En nyckel är att låta det få ta tid. Vi har jobbat med klasserna under ett läsår. Sedan är det så klart viktigt att frigöra schemalagd tid. Senast bytte vi en lektion i svenska i veckan mot att arbeta med positiv psykologi. Man får ju heller inte glömma att de vuxna, det gäller både lärare och föräldrar, själva också arbetar med sitt eget välbefinnande, säger Åse Fagerlund.

Barnens välbefinnande är ju tydligare kopplat till skollagen i den finska läroplanen. Hur är intresset för positiv psykologi från Sverige när du är ute på internationella konferenser?

– Det tycks vara lågt. Faktum är att jag en enda gång har mött en svensk på de konferenser jag varit på under alla år. Därför blev jag extra glad när min bok nu gavs ut i Sverige. Jag hoppas ju att fler ska upptäcka fördelarna med att ge barnen verktyg för att öka självkänslan och må bättre.

”Viktigt att hitta det vi kallar styrkebalans”

Om du får välja ut en egen positiv iakttagelse under forskningsprojektet, vilken är det?

– Vi kom till en klass där en pojke var så svårt utsatt för mobbning att det redan var bestämt att han skulle byta skola, men under tiden som arbetet med att kartlägga sina egna och andra styrkor pågick klingade elakheterna av. Det liksom bara avtog, stämningen i klassen blev bättre och bättre, och det slutade med att pojken stannade. Bara den händelsen gjorde det värt med alla år av forskning, säger Åse Fagerlund.

I vilka åldrar kan positiv psykologi praktiseras på ett systematiskt sätt i skolan?

– Självklart jobbar vi olika med exempelvis tioåringar och femtonåringar, även om grundtankarna är de samma. Yngre barn tar till sig styrkorna på sitt sätt. En lärare återkopplade till oss om att eleverna jobbat med styrkeordet ödmjukhet och när hon senare i veckan högläste ur Astrid Lindgrens ”Karlsson på taket” konstaterade klassen att Karlsson hade brist på den styrkan. Äldre elever kan exempelvis reflektera mer ingående över vilken sinnesstämning som är bra för inlärning, säger Åse Fagerlund.

Hur resonerar ni om styrkorna med de äldre?

– Där kan vi lättare sätta en styrka i ett annat sammanhang. Säg att du har uthållighet som styrka. Underanvänder du den styrkan blir du rastlös, överanvänder du den kan du bli utbränd eller manisk. Det är viktigt att hitta det vi kallar styrkebalans för att kunna öka sitt välbefinnande, säger Åse Fagerlund.