Forskaren: Behövs nytt tänk kring fysiska lunchmiljön

Stress, hög ljudvolym och låg kvalitet på maten försvårar lärarnas uppdrag att göra skolmåltiden till en del av den pedagogiska verksamheten.

– Jag tror det behövs ett nytt tänk kring den fysiska miljön i skolrestaurangen och rektorer som har en tydlig intention med den pedagogiska måltiden, säger Linda Berggren, forskare vid Umeå universitet som skrivit en avhandling om skollunchen i grundskolan.

Forskning kring skolmåltider har traditionellt mest handlat om näring och hälsa. Först på senare år har intresset riktats allt mer mot sociala och fysiska aspekter. Linda Berggren, doktorand i kost- och måltidsvetenskap vid Umeå universitet, är bland de första att göra en djupdykning i detta.

– Tyvärr är det en ganska negativ bild som fram-träder i min forskning, säger hon.

Tidspress och hög ljudvolym beskrevs som stora problem av lärarna. De 20 minuter som är rekommendationen för varje elev att sitta ner och äta tyckte många lärare var för kort. Dessutom kände många sig tvingade att ta rollen som vakt i stället för samtals-partner, för att hålla nere stöket i matsalen.

– En lärare berättade till och med att man infört
förbud mot att tala under hela lunchen. Men det är ju verkligen ett extremt exempel, säger Linda Berggren.

Andra saker lärarna uttryckte missnöjde mot var att behöva betala för maten trots att de åt tillsammans med eleverna och att de i vissa fall inte fick någon egen rast. Vissa tyckte inte heller att maten höll tillräckligt hög kvalitet avseende smak, utbud samt hälso- och miljöaspekter.

Den största potentialen med pedagogisk måltid, enligt lärarna, var möjligheten att få träffa barnen i en informell situation, för att bygga och stärka relationer. Även uppdraget att fungera som förebild betonades av många, speciellt i lägre årskurser.

Lärares, elevers och rektorers uppfattningar ser väldigt lika ut.

Hur utbrett missnöjet kring skolmåltiden är bland lärarna är svårt att säga utifrån Linda Berggrens resultat, men det är tydligt att det finns delar som lärarna inte upplever fungerar. Studien är en analys av frivilliga kommentarer från en annan studie, med enkätsvar, som gjorts av hennes kollegor.

Syftet med enkätstudien var lite förenklat att undersöka skolmåltiden som pedagogisk aktivitet. Totalt besvarades enkäten av 3 629 grundskolelärare över hela landet. Av dessa var det 823 som valde att skriva en egen kommentar i slutet, som utgör underlaget i Linda Berggrens studie.

– Jag är förvånad att så många skrev kommentarer trots att det var frivilligt, och att de uttryckte sådant som inte efterfrågades specifikt i enkäten. Det fanns uppenbarligen ett stort behov av att berätta hur verkligheten ser ut, säger hon.

Förutom lärarnas perspektiv har Linda Berggren belyst elevers och rektorers tankar kring skolmåltiden i sin avhandling.

– Jag tycker det är intressant att lärare, elever och rektorers uppfattningar ser väldigt lika ut, speciellt när det gäller måltidsmiljön, säger hon.

Även eleverna lyfte stress och hög ljudvolym som ett problem. Dessutom beskrev de en social utsatthet under skolmåltiden.

– Det fanns en rädsla för att bli knuffad eller retad i matkön, eller att någon skulle skratta åt dem, säger Linda Berggren.

Totalt ingick 171 barn i studien, som grundar sig på skriftliga berättelser, där hälften av eleverna fick beskriva positiva känslor förknippade med måltids-situationen och den andra hälften negativa.

– Det var tydligt att skolmåltiden var en sårbar situation, oavsett om eleverna utgått från en positiv eller negativ ramberättelse, säger Linda Berggren.

Hon har även djupintervjuat tio rektorer om deras upplevelser och inställning till skollunchen. Den visade bland annat att uppfattningen om pedagogisk måltid inskränktes till att det fanns lärare närvarande som håller koll och i viss utsträckning samtalar med eleverna.

– Att skollunchen ska ingå som en del av det systematiska kvalitetsarbetet var en aha-upplevelse för många av rektorerna, säger Linda Berggren.