karin_lasning

Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska vid Farstavikens skola på Värmdö utanför Stockholm.

Debatt

”Ge läsningen större utrymme i klassrummet”

Debatt. ”Läsningen är för viktig för att ses som enbart en läxa eller ett eget ansvar. Om vi inte har tid att läsa i klassrummet, vad har vi då tid med?”, skriver Karin Herlitz, lärare på Värmdö.

Att kunna läsa och förstå skönlitteratur är en stor och viktig fördel för den som behärskar det.

Många barn och unga får med sig denna kunskap hemifrån då deras föräldrar inspirerar och motiverar dem att ta sig an litteratur. I skolans uppdrag finns den kompensatoriska delen, som går ut på att vi i skolan ska jobba för att jämna ut de skillnader som finns i elevernas hemförhållanden. Alla elever ska i skolan få möta litteratur, på ett sätt som väger upp för de skillnader som finns i hemmen.

Många är vi lärare som kan vittna om hur elever kommer till gymnasiet utan att ha läst en hel bok. I de flesta fall när elever säger detta så stämmer det, det är ställt utom tvivel. Med satsningen de senaste åren i grundskolans lägre årskurser, bland annat med projektet “En läsande klass”, torde antalet elever som når gymnasiet utan att ha läst en enda bok minska framöver, men jag kan ibland skrämmas av den snuttifierade läsning som många elever får ägna sig åt i grundskolans högre årskurser under förevändning att det är det enda som hinns med.

Det är mycket som ska hinnas med i skolan, och att få försjunka i en roman känns för många lärare som slöseri med tid. Istället ger vi eleverna veckobeting och i läxa att läsa böckerna; på så vis kan den dyrbara lektionstiden användas till annat. Jag minns min egen skoltid.

Läraren kom in med en vagn lastad med böcker, vi fick varsitt exemplar och instruktionen var oftast att recensionen skulle lämnas in två veckor senare. Med dagens många gånger ovana läsare fungerar detta dåligt, och även när jag gick i skolan på åttiotalet fungerade det inte särskilt bra. Jag, och många med mig, gick hem och läste boken och lämnade in recensionen två veckor senare. Jag läste dessutom min äldre brors böcker och skrev hans recensioner i utbyte mot hjälp i fysik och kemi.

För att skapa starka läsare, som kan ta sig an all typ av litteratur och sakprosa så behöver vi tänka om. Eleverna vinner på att vi gör läsningen till en social aktivitet istället för att den ska vara ett ensamarbete. Sanningen är dessutom den, att om en sjuttonåring inte har kunnat läsa en hel bok själv fram till nu, så kommer hen inte att kunna göra det den här gången heller. Vi behöver dra nytta av gruppen och individernas olika kunskaper. Detta kan vi bara göra om vi tar in läsningen i klassrummet och läser tillsammans.

När vi tittar på det centrala innehållet i ämnet svenska så ser vi att vi kan arbeta med det mesta om vi tar avstamp i något skönlitterärt. Med noga planerade arbetsområden där vi gemensamt läser i klassrummet och sedan enskilt och i grupp funderar över det lästa under läsningens gång skapar vi goda förutsättningar för de läsovana att faktiskt ta sig igenom en bok. Genom att variera examinationsformerna kan eleverna prövas mot många olika kunskapskrav i varje läsprojekt.

Om vi fortsätter att stressa på och bara låter eleverna läsa korta utdrag eller noveller i skolan så hämmar vi inte bara deras språkutveckling, utan vi förlorar också möjligheten att vidga deras världsbild och på så sätt förstå sig själv och andra bättre. I en tid när elever med olika kulturella bakgrunder befinner sig i samma klassrum borde skönlitteratur och diskussioner kring den vara en självklarhet. Läsningen är för viktig för att ses som enbart en läxa eller ett eget ansvar. Om vi inte har tid att läsa i klassrummet, vad har vi då tid med?

Karin Herlitz, lärare i svenska och engelska vid Farstavikens skola, Värmdö

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm