Granskning: 6 av 10 skolor höjde betygen under pandemin

– Att betygen fortsätter att öka är egentligen inte förvånande. Betygsutvecklingen i grundskolan har i princip varit linjär sedan de kriterierelaterade betygen infördes, säger Lärarnas Riksförbunds utredningschef Pontus Bäckström.

– Lägger du den svenska resultatutvecklingen i Pisa och Timss i samma graf som betygsutvecklingen ser du två olika bilder. Resultaten i Pisa och Timss (förutom de senaste undersökningarna) visar på i princip en linjär nergång i kunskaper samtidigt som betygen har utvecklats åt andra hållet.

Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, som forskar om arbetsmarknads- och utbildningsekonomi, pekar på flera orsaker till betygsinflationen.

– En är att alla skolor vill förbättra sina resultat. Det lättaste sättet att göra det på, när det inte finns några spärrar, är att sätta högre betyg. Förra året var det kanske tio procent av eleverna som fick ett A. Att året efter ge elva procent ett A blir då ganska okontroversiellt. Fokuspunkten flyttas hela tiden uppåt.

– Konkurrensen mellan skolor och om elever har en viss betydelse, men huvudmannafrågan är viktigare. Även om det finns en stor spridning inom gruppen kommunala skolor och gruppen friskolor, visar alla undersökningar att friskolorna är mer generösa i sin betygs-sättning jämfört med resultaten på de nationella proven. De rättar dessutom de nationella proven generösare.

Häromåret dömde Skolverket i en rapport ut dagens betygssystem ur likvärdighetssynpunkt och konstaterade att ”om tilliten till betygen urholkas påverkas hela utbildningssystemets legitimitet.”

– Det är helt uppenbart att samma prestation eller kunskapsnivå kan generera olika betyg på olika skolor. Dagens system är både orättvist och ineffektivt, säger Jonas Vlachos.

– Det finns goda skäl till att använda betyg som urvals-instrument för vidare studier, men det ställer stora krav på att systemet är rättvist. Vi kan inte fördela jätteviktiga samhälleliga nyttigheter som utbildningsplatser på basis av något som är helt godtyckligt och korrupt. Dagens system har stora legitimitetsproblem.

Anders Jönsson, professor i didaktik med inriktning naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan Kristianstad, menar att systemet inte är konstruerat för att vara likvärdigt.

– Det är därför inte konstigt att vi har en situation som vi har.

Många lärare anser att tolkningen av de olika betygsstegens kunskapskrav är en svår del av betygssättningen.

– Det är glidande skalor som är påhittade och godtyckliga. De är dessutom inte alltid förankrade i ämnets språk, vilket gör att många lärare har svårt att tolka dem. Lärare är dock inte en homogen grupp. En del känner mer igen sig i kursplanerna och har lättare än andra att tolka de begrepp och ord som står där och göra bedömningar, till exempel beroende på vilket ämnar de undervisar i.

– Om inte betygskriterierna är extremt tydliga ingår det alltid ett moment av tolkning vid betygssättning, men i vårt system är utrymmet för tolkning mycket stort. Undervisningsmässigt kan det vara bättre med glidande skalor. Bedömningsmässigt är det dock hopplöst. När övergår något från att vara utvecklat till att bli välutvecklat? Det går inte att veta.

Anders Jönsson berättar att han tillsammans med kollegor har genomfört experimentella studier där lärare utifrån samma underlag fått sätta betyg på elever med kursplanernas kriterier som bas.

– Trots samma underlag har de i hög grad satt olika betyg. Det beror bland annat på att de på olika sätt har vägt samman underlagens olika delar. Även vad gäller nationella prov kan skillnader i betygssättningen vara mycket stora, ibland upp till fyra steg.

Vad ska man göra?

– Det finns inget enkelt svar. Alla system har sina svagheter. Kanske bör man helt enkelt lägga ner försöken att göra betygen likvärdiga, åtminstone i grundskolan. De elever som vill komma in på populära gymnasielinjer och -skolor får skriva frivilliga nationella prov.

Enligt LR:s utredningschef Pontus Bäckström har kombinationen av fritt skolval och konkurrensen mellan skolor lett till en väldigt speciell situation.

– Den enda motkraft som finns mot ständigt högre betyg är lärarna själva och de nationella proven. När vi frågar lärarna om påtryckningar mot deras betygssättning finner vi att det nästan uteslutande handlar om att de ska sätta högre betyg – extremt sällan lägre – och denna press är större på skolor som ligger i ”konkurrensutsatta” områden, det vill säga där det finns flera skolor med olika huvudmän.

– Vi har dessutom skapat ett utvärderingsmonster, en matris- och kriteriehets och en avprickningskultur som påverkar lärarnas arbetsmiljö. I förbundets remissvar till ämnesbetygsutredningen pekade vi på detta och sa att vi inte stänger dörren för att byta betygssystem.

För att minska problemen med den bristande likvärdigheten har Skolverket bland annat skissat på en modell där betygen modereras utifrån skolornas resultat på de nationella proven.

– I ett sådant system är det lärarnas ansvar att på den enskilda skolan bedöma eleverna i förhållande till varandra, medan staten ska se till att skolorna hamnar på rätt nivå i förhållande till varandra. Jag tror att det är en sådan väg man behöver gå om man vill råda bot på dagens problem. Sedan kan man alltid diskutera de exakta tekniska lösningarna, säger Jonas Vlachos.

”Det finns tydliga systematiska skillnader”

– En utmaning är hur man ska göra i ämnen som saknar nationella prov. Det känns inte helt logiskt att exempelvis knyta betyget i idrott och hälsa till resultatet på det nationella provet i matematik. Samtidigt krävs det nog att man på något sätt även knyter betygen i de ämnen som saknar nationella prov till de nationella provresultaten om det ska bli någon ordning.

– Inte minst i de ämnen som saknar nationella prov är likvärdigheten i dag under all kritik. Det finns dessutom tydliga systematiska skillnader. Vissa friskolekoncerner uppvisar exempelvis mycket höga betyg i hemkunskap, medan andra gör det i slöjd eller musik.

Kan betyget F vara kvar i ett sådant system?

– Jag har svårt att förstå hur man ska kunna kombinera ett normerat system med betyget icke godkänt. Skulle det till exempel införas samma normering som under det relativa betygssystemet skulle en skola, för att behålla sitt snitt, tvingas sänka flera elever från A till B för att kunna ge en elev som skrev F på det nationella provet ett E i betyg. En sådan här förändring förutsätter att man jämnar ut betygsskalan och hanterar icke godkänt i en särskild ordning, säger Jonas Vlachos.

– Ett annat problem med att koppla skolans snittbetyg till resultaten på de nationella proven är att det då blir väldigt attraktivt att se till att svaga elever inte skriver proven. Det finns en del tekniska och juridiska aspekter att fundera kring.