magnus_henell

”Det verkar hos en del rektorer saknas grundläggande kunskaper om raster och scheman”, säger Magnus Henell, huvudskyddsombud för Lärarnas Riksförbund i Norrköping.

| Foto: Magnus Andersson/Erik Nylund
Undervisningstid

Granskning: Lärarnas tid räcker inte till

Grund- och gymnasielärarnas undervisningstid fortsätter att öka. En majoritet har inte längre tid till att vare sig förbereda eller efterarbeta lektionerna på ett rimligt sätt.

Nästan 8 av 10 lärare i grundskolan anser att deras arbetsbelastning är alldeles för hög, visar en ny undersökning.

Magnus Henell, huvudskyddsombud för Lärarnas Riksförbund i Norrköping, berättar om en skolvardag där många lärare har en alldeles för hög, ibland direkt hälsovådlig, arbetsbelastning i kombination med små möjligheter till återhämtning.

– Det larmas ofta om att lärarna har för mycket att göra. Värst verkar situationen vara på högstadiet, även om det varierar en del mellan olika skolor.

Det är en bild som delas av Anne-Catherine Ernehall, lärare i svenska och engelska på Katrinelundsgymnasiet i Göteborg och biträdande kommunombud för LR.  

– Den generellt ökade arbetsbelastningen, och bristen på tid för planering och efterarbete av lektionerna, är ett mycket stort problem. Stora och resurskrävande elevgrupper bidrar ytterligare till en pressad arbetssituation för många lärare, säger hon.

– För att klara budgeten låter skolor elevgrupper öka i storlek. Antalet lärare förblir dock detsamma eller till och med färre. Dessutom tar man inte bort andra arbetsuppgifter från lärarna när undervisningstiden eller elevgrupperna ökar i storlek. Och även om antalet lektioner skulle vara oförändrat ökar arbetsbördan ju fler elever du har i klassrummet och vid betygssättningen. Utvecklingen går helt enkelt åt fel håll.

Häromåret konstaterade Arbetsmiljöverket, efter att ha granskat arbetsvillkoren vid cirka en tredjedel av Sveriges cirka 6 000 grund- och gymnasieskolor, att skolan är en samhällssektor med betydande arbetsmiljöproblem. I nio av tio skolor som verket granskade fanns det brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Ofta var problemen relaterade till ohälsosam arbetsbelastning.

– Lärarna sticker ut när det gäller arbetsrelaterade sjukdomar. Kvinnliga lärare är extra utsatta, säger Kristian Hansson som är sakkunnig på Arbetsmiljöverket.

Anne-Catherine Ernehall.
Anne-Catherine Ernehall.

Under de senaste decennierna har politiker, förutom direkta besparingar och nedskärningar, försökt öka effektiviteten i skolsektorn genom privatiseringar, avregleringar, ökad konkurrens och målstyrning. Förebilden har ofta varit tillverkningsindustrins sätt att organisera produktionen av skruvar, tofflor eller andra produkter.

– Politiker och andra som själva inte arbetar i skolan har ofta synpunkter på vad som behöver göras för att öka elevernas måluppfyllelse och kvaliteten på undervisningen, men glömmer ofta att fråga oss lärare vad vi behöver för att kunna göra ett göra ett bra jobb, säger Anne-Catherine Ernehall. 

– Vi har fått ett allt tydligare uppifrånperspektiv i styrningen av skolan. Kontroll, detaljstyrning och dokumentationskrav ökar, samtidigt som professionen trycks tillbaka och fråntas mycket av initiativet. Våra möjligheter att lägga upp och utföra arbetet utifrån vår kunskap och erfarenhet minskar. Det är för många kockar i skolsoppan, säger Anne-Catherine Ernehall.

Men för lite pengar.

– Det läggs hela tiden nya arbetsuppgifter på skolan och lärarna utan att resurserna ökar, vilket är en ohållbar situation. Men det räcker inte att bara satsa mer pengar. Man behöver också bli bättre på att ta reda på hur resurserna används och på att prioritera. Vilka arbetsuppgifter är det som lärarna måste utföra, vilka är det som andra kan göra och vilka kan tas bort helt?

Cirka 3 350 lärare som är medlemmar i Lärarnas Riksförbund förde i år, under en vecka, statistik över sin arbetssituation inom ramen för LR:s så kallade longitudinella arbetsmiljöundersökning.

Undersökningen visar bland annat:

  • Många lärare anser att de inte har tillräckligt med tid för vare sig för- eller efterarbete till lektionerna. Bland lärare i grundskolan uppger 61 procent att de inte har tillräckligt med tid till förarbete och 75 procent till efterarbete. Bland lärare i gymnasieskolan är andelen 49 respektive 64 procent.
  • 77 procent av lärarna i grundskolan uppgav i undersökningen att deras arbetsbelastning är för hög. Bland gymnasielärarna är motsvarande andel 68 procent.
  • En stor andel uppger att de saknar möjlighet till paus/återhämtning.

– För hög arbetsbelastning leder till en dålig arbetsmiljö, ohälsosam stress och ohälsa. Men också till att vi som lärare inte hinner med planering och efterarbete på ett rimligt sätt, vilket i sin tur kan leda till lägre kvalitet på undervisningen och att eleverna når måleni lägre utsträckning än vad de annars skulle göra. Vi måste helt enkelt få tillräckligt med tid för att på ett rimligt sätt kunna utföra det arbete som vi förväntas göra, säger Anne-Catherine Ernehall.

Vikarie-eländet är ett jätteproblem.

Strax före millennieskiftet försvann den centralt reglerade undervisningsskyldigheten (USK:en) ur kollektivavtalet mellan SKL och lärarfacken och ersattes av en formulering om att undervisningstiden inte ska öka. Det har den dock gjort för många lärare. För till exempel gymnasielärarna har den ökat med i genomsnitt ungefär tre 40-minuterslektioner i veckan och för högstadielärare med drygt två.

Till det ska läggas att många lärare, vid sidan om sin ordinarie tjänst, med jämna mellanrum tvingas vikariera för kollegor som är borta på grund av sjukdom eller av andra skäl.

– Vikarieeländet är ett jätteproblem, framför allt på skolor där det är svårt att få tag på externa vikarier med kort varsel. Då får de ordinarie lärarna även fungera som vikarier. Många rektorer tycks tro att bara för att en lärare har så kallad ”gråtid” på schemat så gör hen ingenting. Men det är kanske då som hen ska rätta prov eller förbereda kommande lektioner, säger Magnus Henell.

Varför accepterar lärarna det?

– De vill elevernas bästa. Det är därför som många lärare ställer upp trots att det innebär ännu mer arbete, att de binder ris åt egen rygg och att de tvingas sitta uppe till sent på kvällarna för att arbeta i kapp. Det är ett förståeligt beteende utifrån att man känner ansvar för eleverna. Men det måste vara någon måtta på hur mycket lärarna ställer upp.

Magnus Henell berättar att det inte är ovanligt att speciallärare, om sådana finns, fungerar som lokala ”vikarieresurser” när en ordinarie lärare är borta.

– Det innebär att elever som då skulle ha fått specialundervisning inte får det. Det drabbar så klart dessa elever speciellt hårt, men även den klass de går i.

Vad bör man göra i stället?

–  Jag skulle önska, och har även föreslagit det till en verksamhetschef men utan resultat, att det i alla lärartjänster skulle ingå en fast tid då hen står till skolans förfogande för att vid behov arbeta som vikarie för en kollega som är borta.

Om ingen är borta?

–  Då kan man arbeta som stödlärare i en klass med extra behov eller beta av arbetsuppgifter som blivit liggande, till exempel ringa till vårdnadshavare, skriva åtgärdersplaner eller rapporter. Det finns alltid arbetsuppgifter som behöver utföras.

Det behövs tydliga schema-läggnings-principer.

Magnus Henell säger att det inte är bara är den växande undervisningstiden som gjort att lärarnas arbetsbelastning ökat, ibland så mycket att en del blivit sjuka.

–  Ofta är nödvändiga kringfunktioner indragna. Det gör att lärare, vid sidan om sitt ordinarie jobb, även får fungera som kurator, vaktmästare, fritidsledare, polis, sjuksköterska och mycket annat. Till det ska läggas de växande nivåskillnaderna i klassrummen. Det är i få klasser som du kan lägga din undervisning på en nivå som fungerar för alla. I dag krävs det en mängd anpassningar, vilket innebär extra arbete samtidigt som det inte finns tillräckligt med tid till vare sig för- eller efterarbete. Till det ska läggas dokumentationskraven och den stora mängden obehöriga lärare vilket innebär mer jobb för behöriga.

Den växande arbetsmängden har gjort att en del lärare gått ner i arbetstid för att orka med sina jobb.

– Till rektorerna säger de att de vill vara tjänstlediga för att kunna hålla på med sin hobby en dag i veckan eller liknande. Men de historier som jag får höra är helt andra.

Hur låter de?

– Att de inte längre orkar med sina jobb. De behöver vara lediga en vardag i veckan för återhämtning, för att få tid till att rätta prov eller förbereda lektioner. Det är helt orimligt.

Inskränkningar i arbetstidslagen är ett återkommande problem på många skolor.

– Det verkar hos en del rektorer saknas grundläggande kunskaper om raster och scheman, till exempel att det mellan lektionerna måste finnas tillräckligt med tid så att lärarna hinner gå och kissa, ta en kopp kaffe, ringa ett samtal, plocka fram material till nästa lektion eller liknande. Det finns det inte alltid i dag. 

– Jag skulle vilja att man från kommunens sida, tillsammans med oss i LR, tog fram 20 schemaprinciper som ska gälla i kommunens skolor. En av principerna bör vara att alla lärare har rätt till 30 minuters lunchrast utan elever, en annan att det alltid ska finnas möjligheter till toalettbesök mellan lektionerna. Hos en del rektorer finns det en betydande okunskap om hur man lägger rimliga scheman.

Att rätt lagda scheman och bra tjänstefördelningar är en väg att dämpa pressen på lärarna är en uppfattning som delas av Anne-Catherine Ernehall.

– Det behövs tydliga schemläggningsprinciper som tar hänsyn till lärares behov av sammanhängande tid för planering och efterarbete av undervisningen, tid för paus, minst 30 minuters lunchrast, tillräcklig med tid före första och efter sista lektionen på dagen, tid för att ta sig mellan våningsplan eller enheter etc.

Många av oss behöver bli bättre på att dra en gräns mellan arbete och fritid.

I september 2018 tecknade lärarfacken och dåvarande SKL (i dag Sveriges kommuner och regioner, SKR) ett nytt centralt avtal som gäller fram till i vår. Lärarnas arbetsmiljö är ett av avtalets fokusområden. Enligt HÖK18, som avtalet heter, åläggs varje skola att förstärka sitt arbete med arbetstid och arbetsbelastning.

– Menar man allvar från SKL:s sida att man vill göra någonting åt det här så är det upp till bevis nu, sade LR:s ordförande Åsa Fahlén i samband med att avtalet presenterades.

Ulf Olsson (S), ordförande för SKL:s förhandlingsdelegation förklarade:

– Vi kommer jobba tillsammans med lärarfacken i varje enskild kommun.

Men arbetet har ofta stannat på förvaltningsnivå. Anne-Catherine Ernehall berättar att det i Göteborg, som ett resultat av HÖK18, har tagits fram en del gemensamma dokument mellan arbetsgivare och fack.

– Men vi har inte sett några praktiska effekter av det arbetet. Arbetsbelastningen är som den brukar vara och i vissa fall till och med sämre. 

Hur mycket är lärarnas eget fel?

– Den för höga arbetsbelastningen är inte lärarnas fel. Men många av oss behöver bli bättre på att dra en gräns mellan arbete och fritid och i högre utsträckning än i dag se lärarjobbet som det jobb det är. Vi har en tendens att göra mer än vad vi kanske måste göra för att eleverna är så viktiga för oss. Vi behöver stötta och peppa varandra när det gäller att sätta gränser. Tyvärr är det något som försvåras av den individuella lönesättningen eftersom vi tenderar att hålla tyst av lönetaktiska skäl.

– Om din lön åtminstone till viss del bestäms av din förmåga att hantera en orimlig arbetsmiljö, blir det svårare att komma åt arbetsmiljöproblemen. Individuella löner skapar också orättvisor och motsättningar mellan lärare. De sätter mer fokus på individen än på kollektivet. Vi behöver ett nytt, mer rättvist och arbetsmiljövänligt lönesystem. 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm