Här kan varannan lärare inte ta en paus i arbetet

Under flera år har LR i Malmö via enkäter kartlagt lärarnas arbetsmiljö på stadens grundskolor. Årets undersökning visar att den inte har blivit bättre, snarare tvärtom – trots löften om motsatsen.  

– Det som framför allt sticker ut är att antalet negativa svar har ökat, säger Johan Åström.

– En av ambitionerna med läraravtalet HÖK18 var att alla huvudmän tillsammans med arbetstagarna skulle synliggöra och motverka arbetsmiljöproblem. Det har inte fungerat här i Malmö.

Varför inte?

– Arbetet på förvaltningsnivå har gått bra. Vi har kommit överens med arbetsgivaren om att lärarnas arbetsbelastning behöver minska och det har tagits fram en bra checklista. Men sedan har det inte hänt så mycket. Arbetet har stannat upp.

– Förvaltningen skickade visserligen ut checklistan till rektorerna som sedan hade fyra månader på sig att agera innan de skulle lägga sina scheman. Många tittade inte ens på listan. Andra kanske gjorde det, men kom då fram till att de inte kunde följa den. Vi hamnade i samma situation som tidigare.

LR:s lokala arbetsmiljöundersökning i Malmö genomfördes 12–20 oktober i år. 459 medlemmar på stadens grundskolor deltog.

– Vi skulle ha genomfört undersökningen i våras, men bestämde oss för att vänta på grund av pandemin. 

Undersökningen visar bland annat:

• 40 procent av de svarande uppger att de inte har möjlighet till 30 minuters ostörd lunchrast varje dag.
• 47 procent uppger att de inte varje dag har möjlighet till pauser under arbetet.

– Det är häpnadsväckande svar. Rätt till lunch och pauser handlar inte om att leva upp till skrivningar i HÖK18 eller andra avtal, utan om att följa arbetsmiljölagen. Det är något som bara ska lösas av arbetsgivaren.

– Vi har i flera år kämpat för rimlig förflyttningstid, pauser och luncher för våra medlemmar. Att inte skolorna kan fixa det är mycket dåligt. 

Drygt hälften av de svarande i undersökningen uppger att deras arbetsbelastning har ökat jämfört med förra året. En klar majoritet anser inte att de har tillräckligt med tid till att genomföra sina arbetsuppgifter och en ungefär lika stor andel att de inte har en arbetsbelastning som är acceptabel.

– Lärarna får hela tiden nya arbetsuppgifter, utan att några andra tas bort. Det är nya datorsystem, nya omdömespaket, sex- och samlevnadsundervisning och mycket annat. Det finns ingen ovanför lärarnivån som sätter en spärr för hur många nya arbetsuppgifter som kan läggas på oss. Till slut bränner lärare ut sig.

– Det enda man själv kan göra för att bromsa är att gå in till rektorn och säga att nu har jag för mycket att göra. Men det görs sällan.

Varför inte?

– En viktig orsak är vårt individuella lönesystem som gör det oerhört svårt att vara den i arbetslaget som säger till rektor att nu hinner jag inte med mina arbetsuppgifter, nu klarar jag inte mer.

Enligt undersökningen anser cirka 70 procent av de svarande att vikarierande för en frånvarande kollega är ett arbetsmiljöproblem.

– Det är ytterligare arbetsuppgifter som bara läggs på lärarna. Trots att du redan har en full heltidstjänst kan du under terminens gång få en mängd nya arbetsuppgifter, till exempel att vikariera för en sjuk kollega, samtidigt som du förväntas hinna med allt annat. 

– Så fungerar inget annat jobb. Arbetar du mer än vad du ska göra blir det på de flesta andra arbetsplatser övertid som kan tas ut i tid eller pengar. Men det gäller inte för lärare, eftersom vi i dag inte vet vad som ska ingå i en heltidstjänst. Hade vi vetat det, hade man inte kunnat behandla oss så här.

Vad ska man göra?

– Det behövs en begränsning av mängden arbetsuppgifter. Jag vill ha tillbaka USK:en eller något liknande. 

Johan Åström berättar att den styrande politiska majoriteten i Malmö under de senaste åren genomfört en rad besparingar inom skolan och planerar att göra så även nästa år, även där behoven är betydande.

– För att kunna hjälpa barn med stora behov anställer rektor kanske en kurator eller specialpedagog, vilket är förståeligt. Problemet är bara att rektorn måste göra det inom sin budget och för att den ska gå ihop lägger hen då ut mer undervisningstid på lärarna vars arbetsbelastning ökar ytterligare. På många skolor måste lärarna dessutom göra mycket mer än att undervisa. För några år sedan behövde de kanske inte rastvakta. Nu får de använda sin planeringstid till det.

– Det behöver satsas mer pengar på skolan, men också styra resurserna så att de verkligen förbättrar lärarnas arbetsmiljö. 

Behöver lönerna höjas?

 – Ja, men precis som det behöver satsas mer pengar på skolan för att arbetsmiljön ska bli bättre, behövs det för att lärarlönerna ska kunna höjas. Under senare år har visserligen våra löner ökat, men till priset av högre arbetsbelastning. I praktiken har vi på många håll fått betala våra löneökningar med vår egen hälsa.