14 FEB.JPG
Foto: Carl-Johan Söder/SVT

”Klass 9a är ett stort skämt”

Patrik Ekelöf avslutade sin förra krönika med orden "För övrigt anser jag att SVT borde skämmas!". Det framgick inte klart för alla varför han tycker detta. Här försöker han reda ut begreppen.

Patrik Ekelöf


FOTO: KICKI NILSSON

Artikelförfattaren jobbar som lärare i engelska och tyska i år 7-9 på Mikaelskolan i Örebro.
 Han är inte en av de lärare som följts och coachats flitigast i serien, men ingår i arbetslag 9 och den uppmärksamme tittaren kan se honom skymta förbi ibland.

Varför borde SVT skämmas? Det kanske kräver sin förklaring. Med ”SVT” menar jag: STRIX (som filmade) och SVT (som STRIX:s uppdragsgivare, ansvarig utgivare och utkablare av serien). Båda dessa företag innefattas i begreppet SVT i denna text. Det gör även ”superpedagogerna” med ett undantag: Thomas. Honom respekterar jag både som människa och som pedagog.

Varför borde då SVT skämmas? Enkelt uttryckt: för att ”Klass 9A” är ett stort skämt. Jag har gallrat ut några få exempel från serien som visar detta.

Stavros säger om en elev i avsnitt fyra ”Hon är oinspirerad och inte motiverad. Det är ingen som tror på henne”. Det som står efter ordet ”det” i föregående mening är rent förtal mot oss som arbetslag. Huruvida det som står före ”det” stämmer är mer öppet för tolkning, men jag kan garantera att vi gjort vårt allra bästa för att inspirera och motivera både denna elev och alla andra. Allt detta hade Stavros kunnat få reda på om han tvivlade. Han hade bara behövt fråga. Det gjorde han inte och sade det han sade inför kameran. Det sändes sedan utan att följas upp av dem som ansvarar. Stavros hann även dela ut ett MVG i bara farten.

Det dramatiska segmentet i avsnitt fem där Stavros är upprörd under Johnnys matematiklektion är inget annat än ett karaktärsmord av en lärare. Utfört av en lärare. Dramaturgin toppas med ”Jag ska få hjärtinfarkt”. Så blev det lyckligtvis inte, men trots viss efterredigering jämfört med den första versionen vi fick se för några veckor sedan, så smäller det på rätt bra ändå. Att sedan Stavros säger emot sig själv vad gäller kollegialitet, vem han egentligen är arg på, eller att han på att mästerligt sätt får med sig eleverna ”mot” Johnny, lämnar jag fritt för tolkning för var och en. Trots detta kan jag lugna alla tittare och läsare med att Johnny mår bra och fortfarande undervisar på skolan.

En av nyckelscenerna i det första avsnittet är när NO-läraren Malin står och väntar på att sätta igång lektionen och ingen verkar lyssna på henne. Kameran hänger kvar i vad som känns som en evighet. Det som inte framgår av det som sändes på TV är att detta filmades under den första lektionen med fullt kamerateam, och att hon står och väntar på att superpedagogerna, teamet och eleverna ska sluta prata med och hälsa på varandra. Det framgår inte heller att en av Superpedagogerna inte har behagat komma in i klassrummet ännu, utan står kvar utanför och pratar.

I samma avsnitt lurar Gunilla elegant in Johnny med ett ”Du är en vacker ung man…” för att sedan slå till skoningslöst vad gäller hans kränkande behandling av elever, machoattityd med mera. Johnny har redan själv fått redogöra för varför han sade som han gjorde och varför han ”är som han är”. Det intressanta här är att Gunillas coachning i avsnittet följs upp av att Stavros kommer in och pratar förtroligt, män emellan, med Johnny ett kort tag innan samtalet tonas ut. I ”verkligheten” hann Thomas prata med Johnny däremellan. Något som filmades även det. Samtalet i korthet gick ut på att en upprörd Johnny förklarade, och i viss mån försvarade, sin ”machoattityd” med att det ”fungerar på den här typen av skola”. Thomas ställde då två frågor: ”Tycker du att jag är macho?”, på vilken Johnny svarade ”Nej!” och Thomas följde därefter upp med ”Och vilken skola jobbar jag på” och Johnny svarade ”Rinkeby” och kände hur poletten trillade ner och lugnade därefter ner sig något. Detta klipptes bort.

I avsnitt fem besöker Gunilla rektor Elisabeth och berättar i upprörda ordalag hur Henrik haft nationellt prov i engelska med eleverna i sin grupp. Hon säger något i stil med att ”Han läser frågorna! Han läser till och med svaren för dem!”. Vad hon eventuellt inte visste om är att de elever som går i Henriks grupp generellt sett ligger långt från att nå målen i engelska. Därför skulle det vara föga meningsfullt att bara låta dem öva (ja, det var en övning – inte ett prov) ”på riktigt”, eftersom chansen att de skulle få ut något av det skulle vara försvinnande liten. Han försökte alltså ”coacha” eleverna. Eller så visste Gunilla om det. Som man frågar får man svar sägs det. Gunilla frågade inte, men konstaterade inför rektor och en miljon tittare att ”på den nivån är det” och ”det är så att man tar sig för pannan!”.

SVT informerar oss i början av november att de tycker att vi borde ha ett extra föräldramöte med klass 9A: ”För att vi ska kunna träffas och prata lite: ni lärare, pedagogerna, produktionen och föräldrarna. Vi bjuder på fika”. Arbetslaget kallar därför till ett föräldramöte som SVT vill att vi ska inleda och som enligt avstämningssnacket fem minuter innan, ska bestå av: ”information från er lärare – information från pedagogerna – fika och mingel med föräldrarna”. Vad som sedan händer har ni redan sett på TV i avsnitt fem och sex. Vad de inte riktigt fick plats med i det som kablades ut, är bland andra att Therése, i egenskap av klassföreståndare, pratade rätt länge om att klass 9A kan fungera bra på individnivå, men att de snarare stjälper än hjälper varandra som grupp. Att ha med det i sändningen skulle väl nyansera för mycket när Gunilla sedan ska informera om att det finns elever som inte kan formulera sig trots åtta år i svensk skola. Hon verkar glömma att inte alla elever har gått åtta år i svensk skola. Att inte alla elever har gått i skola i åtta år över huvud taget. Sedan följer Stavros upp och jämför sjuorna i sina profilklasser med våra nior. Våra är ”mycket sämre”. Harmagedonstämningen hänger med ens i luften, detta tack vare att Stavros inte vill vara ”falsk profet”. Den är nästan lika ödesmättad i TV-rutan som den var i sal 9:1 i slutet av november under det som vi kallar ”bombmötet”. En stämning som SVT måste hedras för att de lyckas återge så verklighetsnära. Att det sedan i efterhand redigerats in ett litet förklarande ”i fysik och matte”-pålägg från Stavros (jämfört med den första versionen som vi fick se för några veckor sedan), vad gäller hans kanonader, drunknar konstigt nog nästan i allt oljud. Inte ens Gunillas i efterhand inklippta hyllning av oss: ”det här är riktiga hjältar” dämpar den ringande tonen i öronen efter de didaktiska domedagsbomberna.

Vi, lärare, och eleverna får se förhandsexemplar av avsnitten och generellt kan man väl säga att avsnitt fyra och fem är de som förorsakat flest reaktioner. Såväl lärare, som elever och föräldrar har framfört dessa till SVT och ibland har det lett till att scener klippts om, eller, till och med, klippts bort. Andra gånger har man förklarat att man tänker köra på den befintliga redigeringen. Med tanke på att det finns kontrakt med allas våra underskrifter uppe i Stockholm kan man väl visserligen ha synpunkter, men inte kunna kräva att man ska få gehör för dem. Men när de däremot lovar en upprörd förälder att scener som målar upp en felaktig bild av dennes barn, ska klippas bort och sedan likt förbenat sänder avsnittet och dessa är med så tar man antingen inte sitt ord eller sitt jobb på allvar.

När SVT började ”uppvakta” oss och ett antal andra skolor för ett drygt år sedan sades det att ”vi vill med serien visa vad man kan åstadkomma med befintliga resurser genom coachning. För att på så sätt stärka personalen och därigenom höja resultaten.”. Det var det vi ”signed up for”. Det var inte det jag upplevde i höstas under inspelningen. Det är definitivt inte det jag ser på bästa sändningstid på måndagar nu. Nu ser jag ett ”inkompetent” arbetslag och två superpedagoger som kommit till barnens undsättning. Svart och vitt. Ont och gott. Fiktion inte fakta.

SVT borde skämmas.

Allt gott!

Kommentera