Per Kornhall: ”Lärare har mycket att vinna”

Idag släpptes handlingarna till Lärarnas Riksförbunds kongress. Den viktigaste och kanske mest kontroversiella frågan är ett eventuellt samordnande mellan Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet.

Det är viktigt att notera att LR:s styrelse inte ställer frågan om ett sammangående på kongressen utan bara ber om medlemmarnas tillåtelse att fortsätta utreda frågan.

Det är tydligt från handlingarna till kongressen att argumenten för ett samgående är väldigt starka men att frågan trots det är svår. Det finns en oro för att viktiga värden inom LR skulle komma att försvinna. Lärarförbundet är ju också dubbelt så stort så det finns kanske en berättigad oro i att dessa skulle försvinna i en sammanslagen organisation. Förhandlingarna mellan LR och Lärarförbundet som lett fram till att man är där man är nu har heller inte varit enkla.

Själv har jag länge argumenterat för en sammanslagning.  I ”Barnexperimentet” som kom ut 2012 på Leopard förlag skrev jag:

”Ett första steg skulle kunna vara en sammanslagning av de två lärarfacken… […] Ärligt talat, Eva-Lis och ärligt talat, Eva-Lis och Metta, vem vinner på sandlådekriget som de två förbunden för?”

Det sistnämnda anspelade naturligtvis på den tydliga fientlighet som ibland har funnits mellan förbunden och som ibland var väldigt synlig i de dåvarande ordförandenas kroppsspråk när de fanns i samma rum. Jag menade att:

”[…] lärarfacken måste också ta ett ansvar. De har inte skyddat sina medlemmars intressen, tillåtit sig bli utspelade mot varandra och accepterat avtal på avtal som försämrat deras medlemmars villkor. När man lyssnar på lärarfacken idag så hör man ofta en ton av martyrskap, förståeligt med tanke på historien men kanske dags att göra upp med.”

Ett enat förbund får inte bli ett mähä.

Det jag beskriver i boken avspeglas också väldigt tydligt i den ”Rapport om samverkansavtalet mellan Lärarnas riksförbund & Lärarförbundet” som nu kommer att läggas fram på kongressen i maj. Slutsatserna i den stämmer väl med min analys i ”Barnexperimentet”. Rapportförfattaren menar bland annat att förbunden lägger mycket tid och kraft på att motarbeta varandra; att arbetsgivare, arbetsgivarorganisationer och politiker spelar ut fackförbunden mot varandra vilket minskar den fackliga styrkan; att det finns ett missnöje och frustration i medlemsled gällande det fackliga resultatet för medlemmarna, samt att stödet för utökat samarbete är mycket stort på skolnivå och stort på huvudmannanivå.

Vad skulle lärare då vinna på ett närmande/samgående? Mycket.

En lokal organisation som kan byggas efter den verklighet som nu existerar med ett väldigt uppdelat skollandskap; minskade kostnader när man inte behöver upprätthålla en dubbel organisation; att all facklig aktivitet på såväl nationell nivå som lokal sker med en röst vilket ger minskade möjligheter för olika lobbyister och politiker att dra isär lärarkåren i olika frågor och så vidare.

Vad skulle man förlora på det? Jag har faktiskt väldigt svårt att se att någon lärare på något sätt skulle kunna förlora något. Det finns visserligen vissa frågor genom åren där LR varit tydligare och legat närmare min ståndpunkt, men jag tycker ärligt talat att de skillnaderna har minskat över tid.

Men i den lilla reservationen ligger en avgörande aspekt: Ett enat lärarförbund får inte bli ett mähä. Det måste vara ett starkt och modigt förbund som vågar driva utveckling också i stark motvind. Man måste som lärare börja känna att man har en kollektiv organisation med muskler i ryggen.

Det man ska ställning till på LR:s kongress är handlingarna:

• att utifrån ovanstående uppdra till styrelsen att finna former för en ny organisering av förbundets medlemsgrupper som bättre tillvaratar medlemmarnas intressen.
• att uppdra till styrelsen att tillsammans med Lärarförbundet utreda hur en gemensam organisering som bättre tillvaratar medlemmarnas intressen skulle kunna se ut. Denna utredning ska ta hänsyn till innehållet i ”Förbundens principer” och ”Inriktning för en möjlig organisering” (bilaga 2a och 2b).
• att uppdra till styrelsen att utröna närliggande Saco-förbunds intressen att vara en del i en möjlig ny organisering inom utbildningssektorn.
• att uppdra till styrelsen att återkomma till kongressen med konkreta förslag till en helt ny organisering för förbundets medlemsgrupper.

Det här vill säga att man inför nästa kongress ska ha ett förslag att tillställa medlemmarna. Jag hoppas verkligen att man får mandat för detta och att vi genom det som nu sker avbryter den fackliga låsning som schismen mellan förbunden har gett upphov till och att den historiska splittringen som uppstod i lärarkåren vid kommunaliseringen kan läkas. Det vore oerhört positivt för alla Sveriges lärare om så skulle kunna ske så jag hoppas verkligen att förbundsstyrelsen får ett positivt svar på sin proposition.

Lärare behöver kunna visa för omvärlden att det är vi som kan det här med undervisning.

Fick jag önska något utöver detta vore det att man nu också på allvar diskuterar hur och var ansvaret för professionsfrågor ska tas. Med professionsfrågor menar jag sådant som inte har med lön och arbetsvillkor att göra utan som har med professionens kunskapsbas att göra, det vill säga kunskaper om undervisning, bedömning, kursplaners rimlighet, lärarutbildningarnas utformning etc.

Lärare behöver vara starka fackligt men också kunna visa för omvärlden att det är vi som kan det här med undervisning. Det behöver finnas resurser avsatta till utveckling och bibehållande av sådan kunskap.

Med det sätt vi har att besluta saker på i Sverige behöver vi ett aktivt inflytande från professionsorganisationerna för att hjälpa politiker att kunna fatta mindre dåliga beslut om allt från kursplaner till lärarutbildningar.