”Lägg ner BEO och slopa elevers medbestämmande”

Det var dags för bildlektion. Runt hörnet skramlade lärarens nycklar och vi ställde ordningsamt upp oss i två led utanför dörren in till lektionssalen. Tyst gick vi in en efter en och satte oss vid vår bänk. Bildläraren gick igenom vad som skulle göras och sedan var det enda som hördes skramlande penslar, skrivande pennor och en elev som artigt bad läraren om hjälp. Även klassens allra mest stökiga jobbade på som om det vore favoritämnet. Det här är resultatet av en lärare som har auktoriteten i klassrummet.

Mer än var tredje elev i årskurs nio har inte studiero, två av tio i årskurs nio upplever en otrygghet och en av tre grundskollärare uppger att en stor del av undervisningstiden går till att upprätthålla ordning och reda i klassrummet. Trenderna är dessutom negativa. Detta är siffror från 2020-års skolenkät, och siffrorna är ett resultat av att Sveriges lärare saknar mandaten och verktygen för att kunna garantera såväl trygghet som studiero för eleverna. Detta är en skrämmande utveckling, med en auktoritetsförflyttning från lärare till elever. Som ett brev på posten är det självklart att en situation liknande Flugornas herre kommer att anlända till klassrummen då.

Först och främst så måste det vara skolans ledning som har fullt mandat att besluta om vilka ordningsregler som behövs på en skola för att på så vis kunna garantera en skolgång präglad av trygghet och studiero för Sveriges elever. Av denna anledning bör kravet på elevers medbestämmande om ordningsregler i skollagens femte kapitel slopas. Självklart så ska elever även i fortsättningen få vara med och bidra med synpunkter och idéer, men för att synliggöra vilka som ska ha auktoriteten i skolan så ska det helt och hållet vara lärare och skolans ledning som beslutar vilka regler som egentligen ska gälla på skolan.

Minst lika viktigt för en ordningsam skola är att kasta den skadliga kränkthetskulturen och anmälningshysterin som råder inom den svenska skolan rakt ned i soptunnan. Ett steg på vägen för att göra detta är att lägga ner Barn- och elevombudet (BEO). Som tidigare nämnt har var tredje elev i årskurs nio inte studiero, och enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet så har drygt hälften av eleverna i årskurs nio utsatts för stöld, misshandel, rån eller sexualbrott minst en gång under 2017. I detta sammanhang är det sällsynt märkligt att en myndighet vars egentliga syfte är att skapa trygghet och motarbeta mobbning, i stället gör raka motsatsen. Nämligen att stämma den lärare som vågar säga ifrån, underminerar lärarens rättmätiga auktoritet och skapar ängsliga lärare som inte vågar säga ifrån, för risken att bli anmäld. På de skötsamma elevernas bekostnad kan därmed de stökiga eleverna härja fritt i klassrummen.

De presenterade förslagen handlar inte om någon slags skolfascism, utan det handlar om att värna elevernas trygghet, lärande och kunskapsutveckling – alltså, det motsatta, deras bästa. För oss i det Kristdemokratiska Ungdomsförbundet är det självklart att värna om framtida generationer. Skolan skapar vår kanske viktigaste grund i livet, får oss att våga och vilja, utveckla självförtroendet och tänka kritiskt. För att denna grund ska kunna läggas krävs trygghet och studiero, och två steg på vägen mot det är att lägga ner Barn- och elevombudet, samt att slopa kravet på elevers medbestämmande om ordningsregler.

För i skolan är det läraren som ska leda detta livsviktiga arbete.

Wictor Strand, vice ordförande KDU Västernorrland

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.