Läraren Nicklas Mörk: ”Betyget F är ett arbetsmiljöproblem”

Förutom att det är orättvist och i onödan slår ut elever, är det nuvarande betygssystemet ett arbetsmiljöproblem för många lärare. Det menar Nicklas Mörk som är matematik-lärare på Fröviskolan i Lindesberg.
– Betygssystemet behöver göras om. Bland annat bör F-betyget tas bort.

Högstadieskolan, med cirka 230 elever, ligger i centrala Frövi, knappt tre mil norr om Örebro och i de sydöstra delarna av Lindebergs kommun.

Nicklas Mörk har under många år debatterat det nuvarande betygssystemet. Han berättar att han inte är överraskad över att avgångsbetygen i årskurs nio ökade i Sverige under pandemin (även om de på just hans skola minskade), trots varierande grad av distansundervisning och hög frånvaro bland både elever och lärare.

– Hade vi haft ett fungerande betygssystem borde det ha synts på nivåerna att vi har haft en pandemi, men
i dag ligger det i skolsystemets DNA att måluppfyllelsen och genomsnittsbetygen ska öka varje år oavsett elevernas kunskapsutveckling, och så har det varit sedan det målrelaterade betygssystemet infördes 1994.

Till det ska, enligt Nicklas Mörk, läggas ett konkurrensdrivet växande tryck från skolhuvudmän på lärare och rektorer att öka måluppfyllelsen och betygen.

– Det är många arbetsgivare som i praktiken har högre betyg som ett lönekriterium, även om det inte står utskrivet formellt. Höga betyg innebär att du är en duktig lärare, vilket är positivt för din löneutveckling. Ökar inte betygen är det underförstått att du som lärare har gjort ett sämre jobb.

– Framför allt är det betyget F som ska undvikas. Den lärare som sätter sådana drabbas dessutom ofta av en massa extra arbetsuppgifter och otrevligheter. Det ska fyllas i blanketter, det blir extra möten, påtryckningar och många kan bli arga – elever, föräldrar, rektorer och huvudmän. F-betyget har blivit ett arbetsmiljöproblem. Vi människor vill i grunden undvika det som är otrevligt, vilket också bidrar till en glidning uppåt.

Förutom att betygen används som ett slags kvalitetsindikator på lärarnas arbete, påverkar de också vad som ska betraktas som bra och dåliga skolor.

– De skolor som ökar måluppfyllelsen anses som bra skolor och får beröm, oavsett hur de gör det. Skolor som inte ökar måluppfyllelsen anses som dåliga, säger Niklas Mörck.

Ett tydligt exempel på det sistnämnda inträffade i partiledardebatten i SVT den 10 oktober i år. M-ledaren Ulf Kristersson förklarade bistert i ett replikskifte kring friskolornas vinstuttag att 26 av Sveriges 28 sämsta skolor är kommunala.

Han byggde indirekt sitt påstående på Skolinspektionens nyligen publicerade granskning av 28 grundskolor som under tio år haft en hög andel elever som inte nått godkända betyg i alla ämnen. Skolinspektionen karaktäriserar dock inte skolorna som ”Sveriges sämsta”.

Nationalekonomiprofessorn Jonas Vlachos vid Stockholms universitet, som forskar om arbetsmarknads- och utbildningsekonomi, har starkt ifrågasatt urvalet av skolor och menar att om Skolinspektionen tagit hänsyn till elevunderlaget och den bristande likvärdigheten i betygssättningen hade helt andra skolor granskats.

Skolinspektionen konstaterar själv i sin rapport att utbildningsnivån bland elevernas föräldrar på de granskade skolorna är låg och att andelen nyanlända elever är hög, faktorer som allmänt anses ha stor betydelse för skolresultaten.

Nicklas Mörk säger att dagens betygsdiskussion felaktigt ofta utgår ifrån att det finns tydliga gränser mellan de olika betygsstegen.

– Men det finns inga skarpa gränser. Det som avgör vilket betyg läraren väljer att sätta är tolkningar, dels av vad eleven kan, dels av kunskapskraven och betygskriterierna. Mellan exempelvis betygen E och F finns det en mängd tolkningsbara faktorer som avgör vilket betyget blir.

”Det har inte fungerat”

– Alltid när det handlar om bedömningar finns det mer eller mindre omedvetna variationer. En del lärare är till exempel strängare än andra i sina bedömningar. Till det ska läggas olika former av påtryckningar och fördomar mot elever, vilket tillsammans påverkar likvärdigheten negativt.

För att minska betygsinflationen och öka likvärdigheten har det i olika steg införts regler om att lärare i samband med betygssättningen ska använda resultaten på nationella prov som stöd.

– Men det har inte fungerat. Dessutom finns det inte nationella prov i alla ämnen.

Vad ska man göra?

– Jag tycker att man bör gå vidare med Skolverkets idéer om moderering av betygen. I ett sådant system ansvarar staten för att betygen är nationellt likvärdiga, medan de enskilda skolorna ansvarar för den lokala likvärdigheten. Det innebär att en skolas snittbetyg ska rimma väl med skolans gemensamma resultat på de nationella proven, men att betygen kan variera mellan och inom klasserna.

– En svår nöt att knäcka är hur man ska göra i ämnen som saknar nationella prov.

Tidigare i höstas aviserade utbildningsminister Anna Ekström (S) att hon vill se över behörighets-kraven till gymnasiet.

– När den skarpa godkändgränsen infördes trodde politikerna att det skulle vara en liten andel elever som blev underkända och inte kunde gå vidare, men under hela den här tiden har vi sett att en ganska stor andel elever slås ut, sa hon nyligen i en intervju med TT.

Nicklas Mörk vill helt skrota F-betyget i grundskolan.

– Det tillför inte skolsystemet något. Däremot slår det ut elever. Jag anser att det enda syftet med betygen ska vara att använda dem till urval. Förutom den bristande likvärdigheten, och att ett visst mått av godtycklighet avgör om en elev får ett F i stället för ett E eller tvärtom, kan det vara helt förödande för en persons möjligheter senare i livet om hen inte kommer in på gymnasiet.

Innebär inte det sänkta krav?

– Nej. En elev som exempelvis får ett F i matematik i årskurs nio klarar sannolikt inte av att läsa naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet. Däremot finns det förmodligen flera andra program som hen skulle klara av och som personen helt i onödan utestängs från. Jag tycker intagningskraven till de olika programmen bör variera i större utsträckning än vad som är fallet i dag. Det skulle förmodligen även leda till att fler klarar gymnasiet.

Enligt förespråkarna behövs betyget F, i kombination med tidiga betyg, för att skolan i tid ska upptäcka elever som behöver stöd.

– Så fungerar det inte. Vi har i dag inte tillräckligt med resurser för att kunna hjälpa alla elever som är i behöv extra stöd. Det leder till att det är de elever som har föräldrar som kan systemet, och som strider för sina barn, som får mest stöd, inte de elever som behöver stödet mest. Barn till föräldrar som inte säger något offras.

– Dessutom behöver stödet i allmänhet sättas in mycket tidigare än vad som sker i dag. Att i först i slutet av grundskolan ge elever med svårigheter extra stöd är ofta för sent.

Nicklas Mörk säger att de flesta lärare som arbetar på lågstadiet ganska exakt – utan några betyg – kan avgöra vilka elever som behöver extra stöd.

– Problemet är den stora bristen på sådant stöd, inte kunskap om vilka elever som behöver det. Det absolut viktigaste är att tidigt lära eleverna läsa ordentligt. Många elevers problem med matematiken till exempel, beror på bristande läsförståelse.