Lärarnas larm: Trots avtalet – fortsatt hög arbetsbelastning

För drygt två år sedan, i september 2018, tecknade lärarfacken och SKL (i dag Sveriges kommuner och regioner, SKR) ett nytt centralt avtal som gäller fram till i vår.

Lärarnas arbetsmiljö och lönestruktur är två av HÖK18:s fokusområden.

–  Det har inte fungerat hos oss. Vi har visserligen en bra dialog med utbildningskansliet, förvaltningschefen, HR och andra, men det händer alldeles för lite ute i den praktiska verksamheten. För mig är detta ett förlorat avtal, även om det finns enstaka bra exempel, säger Fredrika ter Borch som är kommunombud för LR i Ronneby och undervisar i historia på gymnasie-skolan Knut Hahn i samma stad.

– Vi har till exempel inte sett någon satsning på äldre och mer erfarna lärare, som ju är en del av avtalet. Många äldre lärare står och stampar lönemässigt och får knappt en löneökning som överstiger inflationen. En del lärares livslöneutveckling är rent skandalös.

Har arbetsbelastningen minskat?

– Det ser olika ut på olika stadier. Lärarna i grundskolan har ofta jättehög arbetsbelastning och dessutom uppgifter som vakter vid mat och buss till exempel. Förvaltningschefen kallade alla rektorer till information i januari i år och talade då om att lärarnas arbetsbelastning måste ses över. Sedan kom coronapandemin. Arbetsgivaren har därefter vid en ny träff för en tid sedan talat om vikten av att få igång arbetet på skolorna, säger Fredrika ter Borch.

– Det material som har tagits fram inom avtalet är jättebra, men det kräver ett stort implementerings-arbete som tar lång tid att genomföra. Det är ett arbete som man inte kan lägga i händerna på 290 kommuner. Att dessutom tro att det går att få in det arbetet i en redan hårt pressad skolvärld gör att jag undrar om man har förstått hur situationen ser ut på många håll.

Vad är det som behövs?

– Pengar. Ska man minska lärarnas arbetsbelastning, som ju ska ske enligt HÖK18, behövs det mer pengar. Det är pengar och prioriteringar som politiken måste stå för. På gymnasiet där jag arbetar har det införts heltidsmentorer på en del program, vilket är mycket bra. Men det finansieras genom att lärarnas undervisningstid har ökat, och då är det ju inte frågan om någon minskad arbetsbelastning.

– I stället för att satsa på skolan sparar man på den. Utvecklingen går åt fel håll, och det är lärarna som får betala priset. Många går på knäna, en del väljer att sluta för att de inte orkar arbeta kvar på grund av den dåliga arbetsmiljön, säger Fredrika ter Borch.

Fredrika ter Borch, kommunombud i Ronneby, är inte nöjd med hur HÖK18 har fallit ut. ”Det har inte fungerat hos oss”, säger hon. | Foto: Jörgen Ragnarsson

De berättar alla om en mycket tuff vardag för många lärare.

Pelle Sjödin, Hässleholm. | Foto: Andreas Hillergren

Inte heller i Hässleholm, drygt tio mil väster om Ronneby, har skrivningarna i HÖK18 om lärarnas arbetsbelastning och lönestruktur fått något större genomslag, berättar Pelle Sjödin, biträdande kommunombud för LR och lärare på Hässleholms Tekniska skola.

– Från fackligt håll har vi, utan framgång, försökt påpeka för förvaltningen att man måste agera i enlighet med intentionerna i HÖK18. Det har i stället varit upp till de enskilda enheterna att göra något, vilket inte har skett i någon större utsträckning.

– Om man ska vara snäll kan man säga att HÖK18 har lyft upp frågorna kring den ökade arbetsbelastningen och sneda löneprofilen. De flesta chefer är i dag medvetna om problemen.

Under senare år har det kommit en rad rapporter, undersökningar och vittnesmål med en sak gemensamt: de berättar alla om en mycket tuff vardag för många lärare.

En central del i HÖK18 är att det lokalt, på varje skola som omfattas av avtalet, ska arbetas systematiskt med lärarnas arbetsmiljö, en slags skol-OSA (OSA = organisatorisk och social arbetsmiljö). I höstas genomförde LR en enkätundersökning bland medlemmar och ombud inom kommunal sektor för att ta reda på i vilken utsträckning så också har skett. 1 109 medlemmar och 706 ombud deltog i undersökningen som visar att skol-OSA-arbetet fastnar på förvaltningsnivå.

• Drygt var fjärde svarande medlem uppger att det på deras skola bedrivs ett systematiskt arbete kring arbetstid och arbetsbelastning i syfte att förbättra per- sonalens arbetsmiljö.
• Endast 14 procent av kommunombuden uppger att skol-OSA-arbete bedrivs på samtliga eller nästan samtliga skolor i deras kommun.
• Däremot visar undersökningen att när arbetet väl bedrivs så tycks det fungera. Medlemmar på skolor där ett skol-OSA-arbete bedrivs skattar sin arbetsbelastning betydligt lägre än de på skolor där ett arbete inte bedrivs.
• En mycket klar majoritet av de svarande lärarna, oavsett om de arbetar i grund- eller gymnasieskolan, bedömer sin arbetsbelastning som alldeles för hög.

En annan viktig del av HÖK18 gäller lönerna. Enligt LR:s utvärdering kännetecknas lärarnas nuvarande lönestruktur av att:

• Erfarenhet och meriter lönar sig dåligt.
• Lärare med lång erfarenhet kan i många fall ha lägre lön än yngre, mer oerfarna, kollegor.
• Lönebildning gynnar lärare mitt i karriären och lärare som ofta byter skola.
• Löneutvecklingen avstannar i femtioårsåldern.

Peter Nilsson, Sjöbo.

Det är en struktur som avtalet inte har förändrat, trots att det var ett av syftena. Ett bra exempel är Sjöbo.

– Vad jag kan se har det inte gjorts några medvetna och strukturella lönesatsningar på äldre och mer erfarna kollegor som har halkat efter lönemässigt, säger Peter Nilsson som undervisar i religion, samhällskunskap, geografi och historia på Emanuelskolan och är LR:s kommunombud i den sydostskånska kommunen.

För snart två år sedan berättade Skolvärlden i ett reportage om hur många lärare i Sjöbo mådde mycket dåligt av den höga arbetsbelastningen.

– Situationen har inte blivit bättre. Lärarnas arbetsbelastning är fortfarande alldeles för hög, organisationen för slimmad och det satsas för lite pengar för att vi ska kunna leva upp till skollagens krav. På en del skolor är situationen så illa att lärare gråter, säger Peter Nilsson.

Han berättar att lärare i Sjöbo utför en mängd arbetsuppgifter, till exempel torkar bord, låser dörrar och rastvaktar, som ligger utanför vad som brukar betraktas som en lärarsyssla.

– Det behöver anställas mer kringpersonal, något som förstärks ytterligare av att vi har många barn med stora behov. Men så länge man inte anslår mer pengar till skolan leder sådana satsningar till att det blir färre lärare som dessutom får arbeta allt mer. Pengarna tas ju ur samma budget.

Lärare som byter arbets-givare kan få upp sin lön.

Alexander Broberg, lärare i psykologi på Katrineholms Tekniska college och Lindengymnasiet, samt LR:s kommunombud i Katrineholm, berättar att det på förvaltningsnivå i den sörmländska kommunen har arbetats en hel del med HÖK18.

– Det har bland annat tagits fram en struktur och konkreta punkter kring vad som bör göras när det gäller arbetsmiljön ute på skolorna. Det är ett ganska så digert arbetsmaterial med förväntningar, åtgärder, uppföljningar och avstämningar som varje enhet nu ska arbeta vidare med.

– Varje rektor behöver till exempel lokalt identifiera vad det är som ligger bakom att lärarna tycker att deras arbetsmiljö är tung. Det är ett arbete som måste göras lokalt eftersom problemen och förutsättningarna kan variera ganska mycket mellan olika skolor och enheter.

Vilken är den viktigaste frågan?

– Lärarnas stora arbetsbelastning. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll. Jag hoppas dock att vårt arbete ska ge effekt. Det finns nu ett konkret dokument att utgå ifrån, ett dokument som dessutom ska följas upp.

Enligt Alexander Broberg har det i Katrineholm under senare år genomförts en del lönesatsningar på så kallade snedsitsare.

– Men det finns fortfarande de som ligger alldeles för lågt i jämfört med andra lärare i kommunen. Tidpunkten för när man fick sin ingångslön, och hur hög den var, kan vara helt avgörande för en persons löneutveckling, vilket inte är rimligt.

– Samma sak gäller lojalitet. Lärare som byter arbetsgivare kan få upp sin lön, medan de som stannar kvar och står för kontinuitet inte belönas trots att det är något som både skolan och elevernas gynnas av.

Jenny Wibrell, Enköping.

I Enköping har lönebildning inte varit en del i det lokala arbetet med HÖK18, berättar LR:s kommunombud Jenny Wibrell som är SFI-lärare på komvux i samma stad.

– Förvaltningen menade att det redan fanns ett lönestrategiskt arbete i kommunen.

Däremot kom man till att börja med igång bra med de andra delarna av det lokala HÖK18-arbetet, även om det tog lite tid.

– Intentionen från arbetsgivarens sida var god och det fungerade på förvaltningsnivå. Men när arbetet skulle föras ut på skolorna tappade vi greppet eftersom uppföljning lät dröja på sig. Jag vet inte om – eller hur många – skolor som har orkat gå vidare. Arbetsbelastningen är hög. Man har väldigt mycket annat göra och då är det svårt att driva ett sådant här projekt på lokal nivå.

Situationen på många skolor kan beskrivas som ett moment 22. Arbetet med att minska den höga arbetsbelastningen hinns inte med på grund av den höga arbetsbelastningen.

– Tyvärr tror jag inte att det har hänt särskilt mycket som påverkar enskilda lärare positivt.

Vilket är det största problemet?

– Det är lärarnas höga arbetsbelastning, särskilt i grundskolan, och att på lång sikt behålla den kompetens som vi har. Skolpengen är ungefär 10 000 kronor lägre i Enköping än riksgenomsnittet, vilket gör det tungt ekonomiskt ute på många skolor. Lärartätheten behöver öka även om behörighetsgraden är förhållandevis bra. Kompensförsörjning, som var en stor del av syftet med arbetet, känns tyvärr inte som prio ett nu.

Vad bör ingå i ett nytt avtal?

– Det behöver tydligt framgå vad det är som ska gälla och det bör finnas konkreta punkter som är lätta att följa. Undervisningstiden behöver begränsas eftersom den tenderar att öka för varje år. Den behöver vägas mot andra arbetsuppgifter för att skapa en bra balans.

Fredrika ter Borch menar att de senaste årens utveckling visar på behovet av att återförstatliga skolan.

– Det kvartsekel som makten över skolans budget har legat på den kommunala nivån har präglats av ständiga nedskärningar och ofta har hela utgiftsposter, som verksamheterna måste göra, helt sonika strukits bort. Det fungerar inte att lämna över till lokala politiker att göra prioriteringar i så lagtunga verksamheter som skolan.