Nya skolministern i stor intervju: ”Den frågan ska lärarna äga”

När jag gjorde research på dig när du precis blivit utnämnd fick jag höra att ”men hon är ju mörkblå”. Det var ju lite fel?

– Haha, det var fel. Jag tänker så här; jag vill ha mera skolval, men rättvisa val. Inte bara att vissa kan välja. Man ska inte kunna välja bara för att man har barn som är födda tidigt på året eller för att man har köpt sin drömvilla när barnen var små. Vi måste kunna flytta och ändå göra skolval. Vi måste kunna föda barn från augusti till december utan att komma sist i kön. Det är ju helt vansinnigt.

Och friskolorna?

– Jag har jobbat inom friskolor och jag vill ha fristående skolor. Det enda jag är tydlig med är att man ska driva skola för att man tycker om barn – inte för att man tycker om pengar. De pengar vi alla betalar in i skatt ska gå till barnen och jag vill aldrig vara i någon problematik kring det här.

Vad är problematiken?

– Det är aktieägarna som beslutar om vinstuttag och resten av kedjan får anpassa sig. Då måste en del rektorer välja sina elever för att få den här ekvationen att gå ihop.

Det kommer kanske ett stort, starkt lärarfack om förbunden går samman. Vad är din syn på fackets roll i skolan?

– Jag har alltid samarbetat bra med facken. Facken är mina bästa vänner och min statssekreterare tog jag direkt därifrån för jag tänkte att jag behöver facket. Lärarna är ju kärnan av hela skolans profession och har alltid varit jätteviktiga för mig. Däremot om man är chef och är handlingskraftig, och det tycker jag att jag är, och vill förändra för att man ser att det läcker någonstans…då kan vissa säga ”men hallå, nu går det för fort”.

Facket säger till?

– Mmm, där har väl jag med åren blivit mer reflekterande och inkluderande. Jag jobbade i en fristående koncern först och där fanns det inget fack överhuvudtaget. Så när jag 2011 började jobba kommunalt och man sa ”här har vi i ett samverkansavtal och vi träffas de här datumen” så förstod jag ingenting. Jag var väldigt ovan i början, men insåg med åren att facken är kloka medarbetare.

Hur då?

– Jag har presenterat väldigt många idéer för facken och de har sagt ”det här är bra, det här är uruselt” och då måste jag lyssna. Ibland vet jag att facket tycker att det är uruselt, men jag är i ett läge att jag måste köra i alla fall. Men det blir alltid en dialog. På så sätt har jag alltid varit väldigt facklig.

Är facket viktigt?

– För mig har det systematiska arbetmiljöarbetet varit viktigt och där har jag förstått att lärare måste få fokusera på sitt kärnuppdrag. Man kan inte splittras för mycket och i ett marknadsskolsystem där lärare är utförare och elever och vårdnadshavare är kunder, så är det inte längre frågan om ett samhällsuppdrag utan det handlar om att göra kunderna nöjda. Då hamnar lärare i en svår roll när man ska vara sin huvudman och sin chef till lags och dessutom vara kunden till lags.

Skolvärlden publicerade nyligen en granskning om betygshets där många lärare pressas av både vårdnadshavare och sina chefer.

– I ett marknadssystem blir lärare marginaliserade till att vara serviceutförare och då gnälls det på lärarna när man inte är nöjd och vill ha det på sitt sätt. Det är viktigt att vi har ett rättssäkert system. Betygssättning ska vara trygg och vi ska ha kompetens med behöriga lärare. Vi måste få lärare att äga sitt kärnuppdrag.

Innan jag åkte hit pratade jag med en lärare som liknade dig med prinsessan Leia i Star Wars och sa att du är skolans sista hopp. Är det svårt att leva upp till det?

– Ojojoj! På lång sikt kan jag göra det. Om alla har ett jävlar-anamma, någon sorts urkraft, så hämtar jag energi i att förändra marknadsskolan, vinstskolan och skolvalsfrågan. Det är mitt kärnuppdrag. Där kommer jag vara envis, uthållig och outtröttlig.

Hur är det att träffa på människor som du mött i en annan roll? Jag satt och tittade på ett tv-klipp om en skolchef som till varje pris ville införa tvålärarskap och så satt det en viss rektor och försökte berätta om helt andra behov i sina klasser…

– Jag och Peter Fredriksson (numera generaldirektör för Skolverket, reds anm) har skrattat åt det där i efterhand. Vi är båda enormt envisa och när två envisa människor har idéer som står i total kontrast, så blir det ju en clash. I ett yrkesliv hamnar vi någon gång i situationer där vi efteråt tänker ”men vad hände här?”. Det var ju typiskt att jag hade en kamera från UR med mig just då. Men det där klippet visas på vissa rektorsutbildningar nu.

Vad lär man sig av tv-klippet?

– Frågeställningen om vad som är rektors autonomi och var gränsen för den autonomin går när det finns chefer som leder och fördelar arbetet och egentligen skapar ramarna för rektorn. Där blir det ett spänningsfält som kan skapa irritation.

Kan du förstå lärarnas frustration med att de måste lägga så mycket tid på administration och dokumentation istället för undervisning?

– Jag tror att vi har lite av stress, press och utslagningsskola idag. Det är marknadsmässiga principer. Den starka ska vinna, den svaga ska slås ut. Den principen passar inte för välfärden och för skolan, så om lärare fick möjligheter – och där tänker jag på rent konkreta förslag jag har på mitt bort just nu – det handlar ju om att låta vissa elever som har väldigt lätt för sig att kunna läsa saker på gymnasienivå när man går på högstadiet eller på universitetsnivå när man går på gymnasiet; att låta elever utvecklas. Å andra sidan vet vi att det finns elever som behöver mer tid.

Låter som en svår ekvation?

– Vi måste ta bort stressen från läraryrket. Nu är det ju så att vårdnadshavare och elever är kunder och det finns beställare och man måste leverera efter läroplanen. Jag hoppas att förändringar vi nyligen har gjort, och som implementeras efter sommaren, får effekt så att vi kan sänka tempot lite i skolan. Det handlar inte om att sänka kraven. Det kommer jag aldrig tillåta, men vi måste se över vilka krav vi har och hur vi ska bedöma dem. Vad är det för kunskap vi ska ställa krav på?

Där kommer lärarna in i bilden?

– Det är en väldigt långsiktig process och den processen vill jag att lärare ska äga. Lärare kan pedagogik och de kan bedöma vad kunskap är. Det är en professionsfråga; precis som socialdepartementet inte ska lägga sig i hur kirurgi ska utföras, säger Lina Axelsson Kihlblom.