jacob_mollstam

Jacob Möllstam under sin föreläsning.

Elevperspektiv

På gränsen mellan klassrum och omvärld

Gränsen mellan skolan och det som ligger utanför förändras hela tiden. Förändringen går extra snabbt just nu, påskyndad av sociala medier. Det menar grundskolläraren, ITK-pedagogen och bloggaren Jacob Möllstam som intresserar sig för konsekvenserna för elevperspektivet och relationen mellan elev och lärare.

Jacob Möllstam

27-årig klasslärare i en 3-4-5:a på Jonsereds skola och IKT-pedagog.
Han är mer känd under blogg-pseudonymen Killfröken.

Läs mer av och om honom på killfroken.se.

På scenen i ett av Kistamässans största konferensrum blåser Jacob Möllstam upp ett känt citat på duken bakom sig. ”Arbete är inte en plats, det är en aktivitet” står det.

– Stämmer det här? frågar han publiken.

Åhörarna tycks hålla med om påståendet.

Presentationen rullar vidare och ett av orden byts ut. ”Skolan är inte en plats, det är en aktivitet” står det nu istället.

– Det här då?

Gensvaret från salen är betydligt mer tveksamt den här gången. Och det är kring det frågetecknet som Jacob Möllstam bygger sitt resonemang.

Han ser två pågående skeenden i skolan. Det ena är att lärandet flyttar ut ur klassrummet, det vill säga att eleverna lär sig väldigt många saker även utanför skolan. Därför borde elevernas intressen finnas med när lärare planerar lektioner och uppgifter.

– Man pratar om det livslånga lärandet och att man kan lära sig hela tiden. Vi vill förbereda eleverna i skolan så att de kan fortsätta lära sig när de blir vuxna. Men vi tänker inte på att de redan nu lär sig saker utanför skolan. Är det relevant för det som händer i skolan? Om du lär dig någonting hemma, gills det? Betyder det att du kan det då? Vi har inte riktigt landat i att acceptera det helt och hållet, säger han till Skolvärlden efter föreläsningen.

Det andra skeendet är att omvärlden flyttar in i klassrummet.

– Ett tydligt exempel på det är det här med webbpublicering. Längre tillbaka i tiden bildsatte mina elever sina arbeten genom att skriva ut och klistra in bilder lite var som helst ifrån. Nu publicerar de bild och text på webben och måste ta hänsyn till upphovsrätt. Å när de förr skrev lite mer för sig själva och för mig har de nu en publik och en målgrupp att fundera kring. De vill inte göra bort sig inför alla som kan se. Det innebär att jag inte behöver undervisa så mycket om de här sakerna, det räcker med att påminna dem ibland.

Upplever du att lärarkåren inte riktigt är där i tanken?

– Om man ser på antalet lag som är med och tävlar i Webbstjärnan varje år, så tror jag att det ökar med ungefär tusen per år, det exploderar. Så vi börjar absolut komma dit, men det är fortfarande en ganska ny grej. Att komma ditt där man faktiskt flyttar ut elevernas lärande så att det kan vara tillgängligt och relevant hela tiden, få dem att känna ”oj det här var intressant, det vill jag fortsätta med”. Det är både en fråga om motivation och hur man designar uppgifter som är lätta att gå hem och fortsätta med.

Riskerar inte lärarnas redan pressade situation att bli än mer komplicerad av den ambitionen?

 – Jag tror att alla lärare vill hitta elevernas egna intressen. Dessutom är styrdokumenten stenhårda med att alla elever har rätt till en individuell undervisning. Så det är ju faktiskt inte något som är ”extra”, utan vi måste göra det här, säger han.

Gränslandet mellan skolan och resten av världen utgörs också av möten i sociala medier. Jacob Möllstam är själv aktiv i olika sociala medier, och interagerar med sina elever även där. Hans egen policy är att aldrig söka upp eller kontakta en elev först, men om de söker upp honom och vill vara ”vän” eller kommunicera på andra sätt så gör han det.

– Många lärare är väldigt försiktiga med sociala medier, de ser väldigt mycket faror med det. Försiktighet kan vara bra, men man ska också se att det är en otrolig kraft till att bli en bättre lärare. Inte för att man själv blir bättre utan för att man kan anpassa sig bättre till sina elever när man känner dem lite bättre.

 Han menar inte att varje enskild lärare måste vara expert på sociala medier, eller ens använda dem. Däremot tycker han att någon eller några av lärarna på skolan bör ha koll.

– Om man inte använder det i sitt eget privatliv kan man ju inte göra det professionellt. På min skola finns det några kollegor som inte är intresserade. Men jag känner ju igen deras elever också, och ser jag en bild eller någonting som jag tycker att deras lärare bör känna till så visar jag den helt enkelt.

Lärare som jobbar med de lägre åldrarna kan tro att det här med sociala medier inte är relevant för dem i ett lärar-elev-perspektiv, men Jacob Möllestam menar att det är helt fel. För att styrka det delger han åhörarna vid föreläsningen ett par häpnadsväckande fakta: En fyraåring använder mobilt internet lika mycket idag som en fjortonåring gjorde för tre år sedan. Och hälften av alla treåringar är på internet varje vecka.

– Vad gör de där? Och hur lång tid tar det innan de hittar de här tjänsterna? avslutar han retoriskt sitt anförande

Kommentera