Martina Östergren dyskalkyli

Matematikläraren Martina Östergren tycker att lärarutbildningen måste sätta mer fokus på dyskalkyli.

| Foto: Ulrika Fransson och Shutterstock
Matematik

Så hjälpte matematikläraren Martina sin elev med dyskalkyli

Det talas betydligt oftare om dyslexi än dyskalkyli, tycker matematikläraren Martina Östergren på Riksgymnasiet i Kristianstad.
Så här hjälpte hon en elev med svår dyskalkyli.

Hjälpmedel som Martina rekommenderar
  • Miniräknare.
  • Babakus.
  • Läs- och skrivhjälp.
  • Tiobasmaterial.
  • Formelbok (eleven formulerar med egna ord hur en metod, exempelvis ekvation, går till).
  • Hjälpmedel som läraren skapar tillsammans med eleven.

Stora svårigheter att uppfatta mängd, att hantera de fyra räknesätten och att lära sig klockan kännetecknar den som har dyskalkyli. Det är en diagnos som skulle behövas ställas under de tidiga skolåren men ofta upptäcks den senare. Ungefär fem procent av befolkningen, fler män än kvinnor, beräknas ha dyskalkyli, dock av varierande grad. Den svårare formen är mycket ovanlig.

Martina Östergren hade arbetat som matematiklärare i 20 år innan hon stötte på det då hon fick eleven Emmy i sin klass för några år sedan.

– Det finns jättemycket forskning på dyslexi, men inte alls lika mycket om dyskalkyli. Definitionen av dyskalkyli skiljer sig också åt mellan länder och jag förstår att det är problematiskt för forskare, säger Martina Östergren.

Hon beskriver dyslexi som implementerat i skolan sedan länge. Vid sidan av matematik undervisar hon också i naturkunskap och när någon elev har dyslexi får hon alltid den informationen och vet att eleven ska göra proven muntligt och så vidare.

– Så fungerar det inte för elever med dyskalkyli och det är inte heller alltid känt att eleven har det. På min elevs tidigare skolor uppfattades ”bara” att hon hade problem med matematik.

När Emmy började på gymnasiet noterade Martina tidigt att hon inte kunde räkna till 20.  Hennes uttalade ambition var att klara grundskolans matematik.

– Jag tänkte att det här kommer inte att gå men det gjorde det. Under genomgångarna i klassen märkte jag att hon förstod. Efter en tid ringde en klocka, jag hade läst någonstans om antalsuppfattning och dyskalkyli. Så jag testade och lade tre klossar framför henne och då lade hon fingret på klossarna och räknade ett, två tre. Hon behövde alltså räkna.

”Siffror som sex och nio är extra svåra”

Martina gick då till sin chef och bad om att få gå en utbildning om dyskalkyli. På kursen, som sedan följdes av en fördjupningskurs där hon fick verktyg, kunde hon checka av varenda punkt, allting stämde in på eleven.

– Vad gör man då om man kommer till gymnasiet och bara har klarat matematik upp till årskurs 5 frågade någon? Då svarade (psykologen) Björn Adler att ”går de i gymnasiet så ska de läsa gymnasiets matematik och så får man kompensera för resten”.

När Martina senare gav Emmy nians mattebok gick det mycket lättare. Hon fick så småningom göra nationella provet med betyg över godkänt. I avsnittet där miniräknare inte tillåts fick eleven utökad tid och ta stöd av en babakus, ett räkneverk som inte är digitalt och ett hjälpmedel godkänt av Skolverket. En babakus indelas i ental, tiotal och så vidare.

Enligt Martina Östergren måste lärarutbildningen sätta mer fokus på dyskalkyli.

– Jag är lärare och speciallärare, absolut inte forskare. Men det jag har läst är att om man ska göra insatser, alltså interventioner, där man jobbar med mängduppfattning och taluppfattning så ska det ske tidigt. Det innebär att den som läser till matematiklärare för lägre åldrar måste känna till tecknen på dyskalkyli.

Vilka svårigheter upplever du att de eleverna har?

– Låg antalsuppfattning, svårt att se mängd och att automatisera tal. Mycket svårt att lära sig klockan. Allting tar mycket längre tid. Siffror som sex och nio är extra svåra. Det logiska tänkandet kan samtidigt vara jättebra. Min elev sitter och räknar med integraler och tycker det är busenkelt. Andra elever kan tycka att matematik 3, som hon läser nu, är jättesvårt.

Dina bästa tips till andra lärare?

– Om man upptäcker det tidigt ska man satsa på interventioner under ledning av specialpedagog eller speciallärare på skolan. Träna på mängduppfattning och taluppfattning i cirka 25–30 minuter dagligen i fyra fem veckor och utvärdera om det hjälper. Är barnet äldre handlar det om att hitta kompensatoriska hjälpmedel som exempelvis miniräknare. Låt eleven jobba med det de andra eleverna i klassen gör men låt eleven använda kompensatoriska hjälpmedel så som miniräknare, tallinjer eller tiobasmaterial.

Men lärare behöver kanske stöd utifrån också?

– Ja, SPSM (myndigheten) är riktigt bra. De kan komma ut till skolan och hålla föreläsningar eller ge tips och rådgivning via telefon.

– Ett bra sätt är att träna på att lagra minnen på andra ställen i hjärnan. I stället för att upprepa att fem plus fem är tio hundra gånger och det ändå inte går in kan man lagra med exempelvis ramsor eller sånger. Jag har själv gjort en sång om Pq-formeln som man använder för att lösa andragradsekvationer.

Sedan lång tid har Martina Östergren intresserat sig för matematiksvårigheter, något som kom väl till pass när hon fick Emmy som elev.

– Jag har skrivit en bok som heter ”Inspirerande matematik för högstadiet och gymnasiet” och tycker det här med att lagra på andra ställen passar bra ihop med dyskalkyli. Eleverna tycker ämnet har blivit roligare sedan jag började med detta. Jag upplever också förbättrade resultat.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm