Så jobbar klass- och ämneslärarna ihop på mellanstadiet: Blir lättare

Tiden är en stor bristvara på mellanstadiet. Att lärarna i snitt vikarierar nästan en lektion i veckan för sjuka kollegor är en orsak.
– Även om det minskar möjligheten att planera känns det ofta enklare att göra det själv än att det ska komma en vikarie som barnen inte känner, säger Gunilla Andersson, lärare i årskurs fyra i Sigtuna.

Skolavslutningen är bara någon dag bort när Gunilla Andersson och Petra Jerström sätter sig framför datorn för att prata med Skolvärlden. Lärarduon är på gott humör och skrattet är aldrig långt borta, men de konstaterar att det senaste året har varit speciellt.

Covid har präglat verksamheten på alla skolor i Sverige sedan i mars förra året. S:t Pers skola i Sigtuna är inget undantag.

– Lärarna i vårt arbetslag har varit hårt drabbade och alla har haft covid, berättar Petra Jerström.

Några dagar före jul 2020 var skolan helt stängd och sju dagar kring påsken 2021 hade årskurs fyra, där de båda lärarna undervisar, distans- undervisning.

– Vi har vikarierat mycket för varandra det senaste året. Det har blivit mycket brandkårs- utryckningar. Just nu känns det lite tungt, säger Gunilla Andersson.

Enligt en undersökning som Lärarnas Riksförbund gjorde i februari vikarierar en mellanstadielärare i snitt 32 minuter i veckan för en kollega. De båda lärarna i Sigtuna säger med en mun att det blivit betydlig mer för dem det senaste året.

– Det blir mycket vikarierande i den egna klassen när andra lärare är sjuka. Även om det minskar möjligheten att planera känns det ofta enklare att göra det själv än att det ska komma en vikarie som barnen inte känner, säger Gunilla Andersson.

Hon och Petra Jerström har jobbat tillsammans på mellanstadiet på S:t Pers skola i tio år. Båda två har andra yrken i botten och utbildade sig till lärare efter att de fyllt 40 år.

Petra Jerström undervisar i matematik, NO och svenska. Gunilla Andersson beskriver sig som en ”gammal 1–7-lärare”. Hon är lärare i matematik, NO, teknik och musik, men har även full behörighet upp till trean.

Petra Jerström beskriver sig som en ämneslärare ut i fingerspetsarna.

– Jag är för ämneslärarskapet. Jag vill inte ha alla ämnen, utan vill fokusera på de ämnen som jag är mest intresserad av, säger hon.

Just att kunna fördjupa sig i några ämnen och att ge eleverna något extra i dessa är den stora fördelen med att vara ämneslärare. Petra Jerström har sedan tidigare en annan naturvetenskaplig utbildning och har mer kunskaper än vad som egentligen behövs i undervisningen.

– Det gör att jag kan ge eleverna mer och det är väldigt roligt. Man blir mer engagerad än om jag hade varit tvungen att undervisa i till exempel SO, som jag inte är behörig i, säger hon.

Kollegan Gunilla Andersson har en bakgrund som både ämneslärare och klasslärare, och tycker att det är en fördel att ha en egen grupp och forma den.

– Är du klasslärare äger du dagen. Även om det står att du ska ha 80 minuter matte, kan du byta och ta något annat. Går du in som ämnes-lärare i en annan klass har du dina ämnen; du är mer låst, säger hon.

Under det senaste året, där covid hackat upp verksamheten, har fördelarna med att ha sin ”egen” klass varit tydlig.

– Är det som i år med distansundervisning och många sjuka, faller en större bit bort. Om engelskläraren är borta förvinner engelskan, men jag kan ta bort lite NO här och lägga till lite matte där, när det behövs. I slutändan blir det ungefär likadant, säger Gunilla Andersson.

Det är inte bara den här försommardagen framför datorn som Gunilla Andersson och Petra Jerström fyller i varandras meningar och växel-drar. När Petra var nyutbildad lärare fick hon Gunilla som mentor.

På den vägen har det fortsatt.

– Jag har jobbat med Gunilla under de åren jag har varit här och vi har alltid kunnat stötta varandra väldigt bra, säger Petra Jerström.

I ett decennium har lärarduon haft ett nära samarbete. Tidigare gjorde de ett gemensamt schema och undervisade i varandras grupper. Att arbeta tätt, klasslärare och ämneslärare, är något de rekommenderar.

– Då hade vi alla elever i matte, men halva tiden var. Det var en riktig höjdare, för då var vi två som såg samma elev. Att sätta betyg i sexan var så mycket enklare, berättar Gunilla Andersson.

– Att ha stöd av varandra, att båda ser alla elever, gör att det blir lättare att diskutera vilka elever som behöver stöttning, inflikar Petra Jerström.

Förutom att de trivts med att jobba tillsammans, är båda övertygade om att eleverna gynnats av samarbetet. Under en period blandade de i klasserna och skapade nya grupper i vissa ämnen.

– Då kunde Gunilla ta mer NO, så tog jag mer matte. Vi kunde verkligen styra så att vi fick ut det mesta möjliga av ämnena, säger Petra Jerström.

Den epoken, med nära samarbete och kontroll över schemat, är över, åtminstone för stunden. Ekonomi, omorganisation och ombyggnationer på skolan har inneburit att de båda mellanstadielärarna inte kan jobba på samma sätt längre.

När de ses för att prata med Skolvärlden råder det ingen tvekan om att de har samma syn på de utmaningar som finns i skolan. Framför allt är det tid som blivit en bristvara.

Gunilla Andersson har arbetat som lärare i 25 år och menar att den stora vattendelaren är den nya läroplanen. Efter att ha bott utomlands i några år kom hon tillbaka till Sverige 2011. Då märktes en tydlig skillnad.

– Nu var det inte kunskap utan förmågor som gällde och allt skulle dokumenteras. Det är så himla mycket tid som läggs på dokumentation som man tidigare la på eleverna, säger Gunilla Andersson.

Den nya läroplanen har också påverkat möjligheterna att samarbeta över ämnesgränserna, menar de båda lärarna i Sigtuna.

– Det tematiska arbetssättet, det ämnesövergripande, minskade kraftigt i och med läroplanen 2011. Nu försöker vi få tillbaka den ämnesgripande undervisningen, säger Gunilla Andersson.

Med dokumentationskraven och mycket vikarierande för kollegor blir det svårt att hitta tiden att vara kreativ. Att se till att lektionerna är strukturerade och bra, det funkar. Det där lilla extra, som gemensamma projekt med andra ämnen eller klasser, har blivit lidande i den nya skolan.

– Det finns inte tillräckligt tid med att sitta ner gemensamt och prata, säger Petra Jerström.

– På den gemensamma tiden är det mer styrt vad vi gör. Det här spontana att sitta ner och titta framåt, det saknar jag, tillägger Gunilla Andersson.

Högst upp på önskelistan framöver finns att det inte ska införas betyg från årskurs 4. Annars är arbetsro prioriterat, både för skolan i allmänhet och lokalt i Sigtuna. Skolan de arbetar på har varit under ombyggnad i sex år.

– Förhoppningsvis är pandemin över snart och vi får mer vanlig vardag, så att vi inte behöver vikariera lika mycket för varandra. När vi blir stressade känner eleverna av det och då blir det rörigare och fler saker händer, säger Petra Jerström.