”Säg ifrån om du inte har tillräckligt mycket luft i ditt schema”

30 minuter.
Jag tittar snabbt på klockan. 30 minuters lunchrast. En handfull elever dröjer sig kvar i klassrummet. Det finns alltid de som vill prata efter lektionen eller någon som det tar lite extra lång tid för att plocka ihop. Det är fint. Det är bland annat i sådana sammanhang att man bygger relationer. Jag vet hur Lukas gillar att färgkoordinera sina mappar och att Michelles katt var hos veterinären i helgen.

20 minuter.
Jag plockar ihop, suddar ut tavlan. Funderar på hur jag ska lägga upp lunchrasten. Jag borde hinna äta. Druckit kaffe har jag inte gjort sedan tidigt i morse och jag behöver gå på toa. Jag stannar upp i korridoren då jag ser specialpedagogen. Jag har glömt att skicka det där mailet om elev X och tänker rent instinktivt att om jag bara svarar hen nu kan jag lägga det bakom mig. Så lätt att man glömmer. Oj, vad jag glömmer saker. Dokumentation har heller aldrig varit min starka sida. Att dokumentera var dock inte en sida som jag visste skulle behöva utvecklas så mycket innan jag började jobba.

10 minuter.
Tur att jag inte känner mig så hungrig längre eftersom jag absolut inte hinner till matsalen, slänga i mig maten, hämta kaffe, gå på toa och ställa i ordning för nästa lektion på tio minuter. Ett så kallat omöjligt uppdrag. Jag hinner tänka att det är tråkigt att jag sedan bara har fem minuter mellan svenskan med åttorna efter lunch och nästkommande SO-lektion med niorna. Tur igen att jag har ett äpple på arbetsbordet. Det hinner jag hämta.

5 minuter.
Tillbaka i klassrummet. Eleverna vill komma in. Jag vill skriva lektionsplaneringen på tavlan, vädra, ställa fram mobillådan, fylla på min vattenflaska men framförallt samla ihop mina tankar och hinna ta ett djupt andetag. Äpplet, ja juste. Det ligger kvar på arbetsbordet.

Ställtid kallas det. Innan jag började jobba visste jag inte vad det var. Och det är något som jag insett att alla lärare inte har, fast de borde. Fem minuter innan lektionen, fem minuter efter lektionen och trettio minuter sammanhängande rast. Minst. Så ska vara, det säger båda fackförbunden. Alla lärare vet vikten av för- och efterarbete och alla människor vet vikten av att äta lunch och hinna gå på toa utan att behöva känna en påtaglig känsla av stress.

Tips till nya lärare finns det gott om. Skulle jag själv ge mina nyexaminerade kollegor ett endaste litet råd så är det detta: gör mikromotstånd. Prioritera din hälsa. Säg ifrån om du inte har tillräckligt mycket luft i ditt schema. Rast är viktigt och du måste orka i längden. För vet du vad? Ingen kommer ändå tacka dig när du står framför klassen lite lätt snurrig på grund av för låg energinivå, stressad och kissnödig. Det kan jag lova.

Tilde Jansson, leg. lärare i samhällskunskap och svenska

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.