Svenska och SVA på väg att slås ihop: ”Ökad press på lärarna”

Skolverket gör nu en översyn av svenskämnena som pekar mot att svenska och svenska som andraspråk ska slås samman – trots att det går emot den samlade forskningen.
– Som så många gånger förr handlar det om politik, men man får inte blanda ihop integration med språkpedagogiska frågor, säger Nils Larsson, ordförande i Svensklärarföreningen.

På Skolverkets bord ligger ett uppdrag från regeringen att göra en översyn av skolans svenskämnen. Planen är att göra om dem i grunden i syfte att ”alla elever ska få bättre förutsättningar att utveckla sina kunskaper i och om svenska språket”.

Slutsatserna kommer att läggas fram i början av december, men utifrån det som hittills presenterats höjs nu farhågor från flera håll.

– Skolverket försöker lösa ett problem på ett sätt som professionen inte tror på. Vi vill vara så tydliga som möjligt med att vi verkligen inte kan ställa oss bakom den vägen de ser ut att gå, säger Robin Smith som är gymnasielärare i svenska och styrelseledamot i Lärarnas Riksförbund.

Vad det nya förslaget kommer att leda fram till är fortfarande mycket osäkert, men på sikt finns målsättningen att svenska och svenska som andraspråk ska bli ett gemensamt svenskämne. Där kommer både de som har svenska som modersmål och de som är förhållandevis nya i språket att undervisas i samma grupper. För de som är helt nya ser förslaget ut att leda till något som kallas nybörjarsvenska.

– En spekulation är att det finns integrationsintentioner i det här. Man vill inte skilja på människor och dra gränslinjer mellan elever och det är lätt att sympatisera med den tanken. Uppdraget skulle också kunna bottna i att man behöver göra något åt att elever som inte har svenska som modersmål i många fall har svårare att nå målen i skolan samtidigt som svenska som andraspråk inte är en tillräcklig lösning, säger Robin Smith.

Tanken att intentionerna bakom regeringsuppdraget inte enbart grundar sig på språkvetenskapliga argument får också stöd av Nils Larsson som är adjunkt vid Stockholms universitet, legitimerad ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk och ordförande i Svensklärarföreningen. Han varnar för att blanda ihop språkpedagogiska frågor med integration, men tillstår att svenska som andraspråk dras med en hel del organisatoriska problem.

– Det kan vara bra med förändringar, men de ska vara genomtänkta och grunda sig i vilka behov eleverna har rent språkligt. De här frågorna har flera bottnar som inte bara handlar om skolan, utan även om lärarutbildningen, säger Nils Larsson.

Ett exempel på de problem som Nils Larsson nämner är att elever har tilldelats svenska som andraspråk genom slentrian, utan att först ha fått sina kunskaper testade. Ett annat att det, på grund av att det finns för få utbildade lärare, inte erbjudits kvalificerad utbildning till de berörda eleverna i tillräckligt hög utsträckning.

– Det här är inte ämnets fel. En väl fungerande undervisning i svenska som andraspråk med kvalificerade lärare är helt central för de här elevernas språkkunskap, säger Nils Larsson och tillägger:

– Men det är klart att det är iögonfallande att elever som tillägnat sig avancerade svenskkunskaper ändå läser svenska som andraspråk ända fram till slutet av tredje året på gymnasiet. Det som då får stryka på foten är att läsa skönlitteratur med ett mer analytiskt öga samt språkhistoria och grannspråk. De borde också ha rätt till det, säger han.

Ytterligare en kritik som framkommit är att det inte finns någon tydlig läroplan för nybörjarundervisningen.

– Gruppen elever som läser svenska som andraspråk är oerhört heterogen, och behöver olika sorters undervisning. Från fullständiga nybörjare till de som är födda och uppvuxna här, men som bor i segregerande områden och kanske inte gått i förskola, och vidare till de elever som är avancerade och som naturligtvis behöver andra utmaningar, säger Nils Larsson.

Under översynsarbetet har Skolverket i ett forskarsamråd även hämtat in åsikter från forskare och lärarprofessionen. Frågan utomstående ställer sig är dock hur mycket myndigheten lyssnat på det som då framkom.

I en debattartikel på nyhetssajten Altinget vädrar flera forskare och studierektorer vid Stockholms universitet sin oro. De skriver: ”Kritiken var stark och vetenskapligt förankrad, men vid mötet framgick att förslagen i princip redan var färdiga.” De anser att konsekvenserna för ett sammanslaget svenskämne skulle vara omfattande och att det krävs en formell statlig utredning med remissrundor för en sådan förändring.

– Alla ämnen mår bra av en kritisk diskussion det måste man ha hela tiden, men jag är livrädd att man kastar ut barnet med badvattnet, att insikter, kunskaper och idéer blir bortslängda. Jag är också orolig över att det inte verkar finnas något tydligt remissförfarande i det här. Det verkar som att de vill ha en snabb behandling och som så många gånger förr tror jag att det här handlar om politik. Det är inne med hårdare tag och då är detta ett sätt att trolla med knäna för att lösa problemen, säger Nils Larsson.

Både Nils Larsson och Robin Smith menar att risken är att en sammanslagning blir ett slag i luften och att det bara kommer resultera i ökad press och stress på svensklärarna, samtidigt som eleverna blir utan de anpassningar de behöver.

­– Det kommer bli svårt att bedriva undervisning om litteratur på ganska hög nivå samtidigt som man ska ta hand om någon som är i början av sin språkutveckling, vilket kommer göra svenskläraryrket mindre attraktivt, säger Robin Smith.

”Svårt att inte vara orolig”

Det handlar också om lärarnas möjligheter att möta individen och ta hand om den.

– Den här lösningen känns inte som att det är vad eleverna behöver. Åtminstone inte så länge som man inte också markant förändrar lärares villkor att ta hand om dem. En grupp med många nivåer kräver mer tid för förarbete och efterarbete och mindre klasser, säger han.

Från sin klassrumssynvinkel tycker Robin Smith att problemet attackeras från fel ände. Han anser att det snarare handlar om resurser än hur runtomkring-verket kring svenskämnena är uppbyggt.

– Skolverket kanske inte kan presentera lösningarna som behövs för att det egentligen är en ekonomisk fråga som ligger på huvudmännen att fixa. Redan i dag har vi svårt att ge eleverna den undervisning vi tycker de förtjänar. Därför är det också svårt att inte vara orolig och gräva ner hälarna inför den här förändringen, säger Robin Smith.

Även Nils Larsson är inne på resursspåret.

– Jag rädd för att de genomför den här förändringen utan att tillföra resurser och kunskaper, att lärarna lämnas med ett ”lycka till med inkluderingen det är ni som är proffsen”. All undervisning kan fungera, men det kräver att man verkligen får möjlighet att genomföra den, säger Nils Larsson.

Skolvärlden har sökt Skolverket för en kommentar, men myndigheten har avböjt med hänvisning till att de inte ville ge någon intervju före arbetet med översynen är klart. Senast den 15 december ska den redovisas till regeringen.