Syv-utredningen: Inför 80 timmars framtidsval

Regeringens utredning ”Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle” är nu klar och enligt David Spak som är studie- och yrkesvägledare och bloggare på Skolvärlden är den mycket efterlängtad.

– Vi är många som har väntat på det här och jag ser positivt på många av de förslagen som har lagts fram. Det känns verkligen som att vägledning de senaste åren har blivit ett mycket mer aktuellt och prioriterat område och den här utredningen tror jag är startskottet för något stort. 

Särskilt lyfter han fram förslaget om ett förtydligande av uppdraget, rollen och ansvaret för studie- och yrkesvägledare.

– Just att uppdraget har varit lite luddigt gör att man också blir anställd på de premisserna, vilket gör att arbetsgivaren inte riktigt vet vad man anställer och vilka resurser man besitter. I förlängningen leder det ofta till att man åker på arbetsuppgifter som egentligen inte bör åligga en studie- och yrkesvägledare.

Mikaela Zelmerlööw är undervisningsråd på Skolverket och har varit sekreterare för utredningen. Hon bekräftar bilden av att det har saknats kunskap om studie- och yrkesvägledning.

– Generellt har man inte tillräcklig styrning och ledning och det hänger ofta ihop med att man inte har tillräcklig kunskap kring vad man kan använda studie- och yrkesvägledningen till, vilka möjligheter och vilken kraft den har och det är mot den bakgrunden vi har lagt våra förslag.

Förutom förslag om förtydligande av uppdraget och ökad styrning och ledning, märks införandet av 80 timmar obligatorisk studie- och yrkesvägledning under högstadiet under namnet framtidsval.

David Spak välkomnar initiativet.

– Jag tror att det kan vara avgörande att tilldela obligatorisk tid för att studie- och yrkesvägledningen ska kunna bli likvärdig för eleverna. Men för att kunna genomföra det så blir det extra viktigt att man preciserar uppdraget och frigör tid för oss. 

Han menar dock att det kan drabba en redan hårt pressad yrkesgrupp med ökad arbetsbelastning.

– För de som har tid och utrymme i sin tjänst kommer det nog vara väldigt positivt medan jag tror för de som redan har det tufft kan det betyda fler sjukskrivningar och faktiskt ganska drastiska uppsägningar på grund av arbetsbördan som det innebär. Som det är nu har vissa av mina kollegor ansvar för flera tusen elever och då finns det givetvis inte tid för att jobba med framtidval, så det är något man måste se över för att det ska fungera.  

Mikaela Zelmerlööw poängterar att det givetvis inte handlar om att lägga på arbetsuppgifter.

– Man behöver organisera verksamheten så att man både har utrymme för framtidsval och goda förutsättningar att kunna erbjuda eleverna enskild studie- och yrkesvägledning efter behov. På vissa håll har ju studie- och yrkesvägledare flera skolor i sin tjänst och det får man se över – det kanske inte är möjligt att mäkta med det om man ska ha både framtidsval och den enskilda vägledningen. Men det beror på skolornas storlek och hur huvudmannen organiserar verksamheten.

Tiden till framtidsval ska tas från elevens val.

– Vi har resonerat väldigt mycket kring var tiden ska tas. Vi har till slut landat i att föreslå att ta tiden från elevens val, eftersom det av de få undersökningar som har gjorts verkar det vara så att det inte utnyttjas i särskilt hög grad, förklarar Mikaela Zelmerlööw.

Bland de delar som David Spak saknar i utredningen finns krav på en yrkesexamen.

– Det är trist att man inte vågar sätta ner foten när det gäller behörighetskrav. Istället hänvisar man till att på lång sikt, när behovet av studie- och yrkesvägledare är tillfredsställt, då kan man tänka sig att se över behörighetskrav. Det ser jag som problematiskt. När anser man att behovet är tillfredsställt? Kommer behovet någonsin att bli tillfredsställt och hur länge ska man som arbetsgivare kunna anställa obehöriga vägledare? Obehöriga vägledare äventyrar tillgång och kvalitet på vägledningen, vilket är problematiskt ur ett likvärdighetsperspektiv.

Mikaela Zelmerlööw menar att ett krav på examen helt enkelt inte är möjligt med den brist som råder.

– Vi tycker att man på sikt ska ha ett krav på examen, men det är svårt att gå fram med ett krav på examen samtidigt som det är så stor brist. Det finns ungefär 2500 studie- och yrkesvägledare idag och vi behöver kanske 450 till. Det behövs en kraftfull utökning av antalet utbildningsplatser.

Ett annat av förslagen är ett namnbyte från studie- och yrkesvägledare till karriärvägledare. David Spak är positiv till ett namnbyte men ställer sig ambivalent till begreppet karriär.

– Det är viktigt att särskilja yrkestiteln från uppdraget. I dagsläget kan jag se att det är en problematik att studie- och yrkesvägledning blandas ihop och likställs med studie- och yrkesvägledare. I förlängningen leder det till att ansvaret tas bort från övriga och så ska det inte vara – studie- och yrkesvägledning ska vara hela skolans ansvar. I Sverige är dock ”karriär” ett hierarkiskt begrepp, det är förknippat med avancemang framåt och befordringar – vilket är problematiskt. Ett namnbyte kräver alltså att vi jobbar med begreppet genom att konkretisera och avdramatisera det.

Mikaela Zelmerlööw är medveten om problematiken.

– Vi har tittat på hur det ser ut i forskningen och internationellt, där är karriärbegreppet det rådande. Vi vet dock att det inte är ett helt oproblematiskt begrepp, det signalerar för många någon slags strävan efter att klättra uppåt, men vår uppfattning är att det inte är så för barn. När vi har intervjuat barn så ser de mer på begreppet som något linjärt, där karriär är det man gör genom sin livstid i olika sammanhang. Dessutom signalerar det en förändring.