Undvik praxischocken – med rätt förberedelser

Sista VFU-vändan är gjord och snart flygfärdig lärare. Det som återstår är examensarbetet och en kurs vetenskapsteori som ska knyta samman fyra års teori och praktik till något att ta med sig in i klassrummet.

Men för att kunna mjuklanda i lärarrollen är det dessutom en tid för förberedelser, enligt Emma Leifler som är adjunkt på institutionen för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet och som skrivit boken ”Lärarprofession – från VFU till eget klassrum”. Det som väntar är nämligen den så kallade praxischocken.

– Helt plötsligt får du alla dimensioner av yrket samtidigt och hela ansvaret för dem. Särskilt utmanande kan de psykosociala bitarna vara, att lösa någon konflikt samtidigt som man kanske hamnat på ett otryggt ställe där det saknas kollegialt stöd. Då kan man känna sig ganska ensam, säger hon.

Men även om det ännu inte är klart var man hamnar eller vilka utmaningar just den skolan har, är det möjligt att till viss del ändå undvika den.

– Det går att förbereda sig mentalt på att det kommer komma en del saker som du inte har räknat med eller haft chans att träna på. Man måste tänka ”jag gör så gott jag kan” och kom ihåg att ensam är inte stark, så lägg undan prestigen och ta hjälp att kollegor och ledning.

Mycket hänger enligt Emma Leifler också på självtilliten och om att arbeta upp en medvetenhet om att det kommer att gå bra.

– Lita på dig själv och bygg upp din självkänsla. Tänk att ”Jag grejar det här; det kommer att bli bra. Jag är snart klar lärare och har med mig mycket”, säger hon.

Emma Leifler berättar att många tankar under den här perioden just handlar om att inte ha tillräckligt med kött på benen för att klara av det.

– De funderar mycket och säger att de skulle vilja få ännu mer konflikthantering, betyg och bedömning, läsa och skriva, men då påminner jag dem om att de faktiskt har läst om allt detta och så får de läsa på lite extra och gå tillbaka till sådant som de har tagit del av igen.

En annan vanlig oro som dyker upp är hur all tid ska fyllas i klassrummet, timme för timme, men också på vilken nivå som undervisningen ska läggas. Hur vet man att grundplaneringen landar bra för 8-åringar om man får ta över en årskurs två?

– Att få det ansvaret kan vara oroande, men det är något du kommer att få utveckla gradvis och i stunden om du märker att det blir för lätt eller svårt.

Här menar Emma Leifler att mycket är vunnet om det redan innan finns en förberedd planering, för att planera upp för alla lektioner vecka för vecka, både kort- och långsiktig planering, är det som tar absolut mest tid. Med en färdig grundstomme kommer de där minuterna dock enklare att kunna fyllas med innehåll och fokus kan i stället läggas på förändringar i stunden.

– Jag tycker att man kan lägga upp en undervisning och tänka igenom hur den ska se ut. Samla en metodbank så att det finns ett startkit av grejer i planeringen. Det kan till exempel vara material som du kopierat under VFU:n eller läst i en bok eller fått som tips från en klasskamrat. Metoder som du tycker passar ditt sätt att se på lärandet och hur du skulle vilja att dina elever jobbar.

Nästa steg är reflektion och observation för att komma på vilken typ av lärare man vill vara. Ett tips Emma Leifler har är att skriva ner allt man funderat över och noterat under sin VFU.

– Reflektera över praktiken och använd det som stöd när du själv ska bygga upp den du vill vara i klassrummet.

Slutligen tycker hon även att det är ett bra tillfälle att göra sådant som är roligt, men som kanske inte kommer att hinnas med framöver, som att passa på att förkovra sig i ungdomsböcker.

– Varför inte läsa skönlitteratur och sätta sig in i läsförståelsefrågor? Sedan kanske du inte har tid att läsa tre, fyra böcker och förbereda frågor till dem. Samla på dig, för då har du också något att ta fram när planeringstiden är knapp, säger hon.

Enligt Emma Leifler går det inte att vara nog förberedd för ett sådant här komplext yrke. Det är därför inte konstigt att det för många blivande lärare är en tid fylld av funderingar. Allt är dock absolut inte bara oro och mörka moln, utan också en positiv, pirrig och förväntansfull tid när man snart ska få sin första klass.

– Det är jättemycket glädje och längtan. Äntligen kommer du att få mandat att bestämma i klassrummet och många lärarstudenter längtar till att få sätta tänderna i något som är deras helt och hållet, säger hon.

Det är en känsla som nyutexaminerade lärarstudenten Bako Löfgren helt känner igen sig i.

– Det är en äntligenkänsla, att efter fyra års studier äntligen få komma ut i arbetslivet. Lärarutbildningen
är väldigt lång och vissa delar har jag känt att vi hade kunnat klara oss utan, säger han.

Inte minst tycker han att det är skönt att vara klar med studierna, särskilt efter den långa perioden av
distansundervisning under coronapandemin.

– Det har varit speciellt att studera det senaste året, helt absurt faktiskt. Det är svårt att ta tag i studierna utan att ha någon att bolla och prata med, säger han.

Bako Löfgren har utbildat sig till mellanstadielärare och han längtar efter att få lära känna sina elever.

– Jag ser fram emot att få se deras utveckling, både ämnesmässigt och socialt, men också vad jag kan åstadkomma för dem och att jag kan göra skillnad, säger han.

Även Bako Löfgren har en hel del funderingar inför det som komma ska, för vad gör man egentligen första veckan med sin nya klass? Vilken lektionsplanering ska man inleda med? Hur mycket föräldrakontakt är det i början och hur hårt ska man gå på den biten?

– Ämnesmässigt är jag inte så nervös, utan det handlar mer om struktur och grupprelation. Jag är 4–6-lärare och det kan vara en helt ny grupp elever som jag får – hur ser jag till att de trivs i klassrummet och får en trygg start? Den biten är jag lite orolig över eftersom vi inte talat så mycket om den under utbildningen.

Ytterligare ett problem med just det är att han inte riktigt vet hur det kan se ut och vad han ska förvänta sig, för medan utbildningen ofta tenderar att vara utopisk brukar verkligheten sällan vara densamma.

Även förberedelsemässigt tycker han att det har varit knepigt, då det mest handlar om eget ansvar som ska klämmas in mellan jobbintervjuer och examensarbete.

– Det har varit en svår period och vi har inte heller pratat så mycket om förberedelser, men jag har tänkt tillbaka på det jag lärt mig under mina studier och försöker måla upp en bild hur jag vill göra de första veckorna när jag kommer ut, säger han.

”Ett läraryrke är aldrig färdigt”

Precis som Emma Leifler råder, har han också börjat att göra en ämnesplanering.

– Jag har också försökt att strukturera upp mina gamla temaplaneringar och försöker få koll på praktiskt material, men det är svårt att göra det med det didaktiska och pedagogiska utan någon uppgift, säger han.

För Bako Löfgren är läraryrket helt perfekt och han ser med tillförsikt på sin nya roll. Samtidigt gör han sig inga illusioner om att det kommer att bli lätt, åtminstone inte till en början.

– Att vara lärare kan i sig vara stressigt, men jag tror också att det kan vara lugnt. Man gör sitt bästa tillsammans med eleverna för att nå målen man satt. Jag är inte rädd för att gå ut och vara lärare, även om jag är lite nervös. Jag har planeringar som jag kan använda, och beroende på var jag hamnar hoppas jag att kollegorna kan hjälpa i och med att första året är ett hundår för alla nyexade, säger han.

Det där med att vara mentalt förberedd på hundåret, eller praxischocken om man så vill, är en bra utgångspunkt, enligt Emma Leifler som ytterligare har några råd på vägen:

– Ett läraryrke är aldrig färdigt, utan är en pågående process. Var beredd på att inte veta allt och att du inte kommer att vara klar, att föräldrarna kommer att ställa många frågor och är mer insatta än för några år sedan. Förbered dig på att bli ifrågasatt och få kritik och att du kommer att få en och annan elev som inte följer det du har sagt. Men framför allt: släpp rädslan och de skyhöga förväntningarna du har på dig själv. Man måste försöka slappna av och lita på att man har den kompetens som behövs, säger hon.