illustration_fridolin_tobe_baylan
Granskning

Utmanarna – så vill nästa utbildningsminister förändra skolan

Tre veckor kvar till valet. Och bara tre säkra veckor kvar för utbildningsminister Jan Björklund (FP). Skolvärlden har låtit två experter utvärdera tre av Björklunds utmanare: Gustav Fridolin (MP), Ibrahim Baylan (S) och Tomas Tobé (M). 
​Vad vill de egentligen och hur kommer lärarnas vardag att påverkas om någon av dem tar över efter valet?

Ibrahim Baylan, Socialdemokraterna
42 år, Socialdemokraternas skolpolitiske talesperson sedan 2012 och vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott. Skolminister mellan åren 2004–2006.
Hjärtefråga: Mindre klasser och mer resurser till skolan.
Expertutlåtande: ”Han är den som har mest erfarenhet i egenskap av att ha varit skolminister tidigare. Men jag tror faktiskt inte att Ibrahim Baylan är ett realistiskt alternativ. Han vill gå vidare nu och vill inte vara på utbildningsministerposten en gång till.”

Gustav Fridolin, Miljöpartiet
31 år, språkrör för Miljöpartiet sedan 2011, folkhögskolelärare, riksdagsledamot mellan åren 2002–2006.
Hjärtefråga: Autonomin: ”Ge lärarna tid att vara lärare”.
Expertutlåtande: ”Bakgrunden som folkhögskolelärare stärker förtroendet för honom och han hymlar inte med sina ambitioner. Det är nästan så att han marknadsför sig själv som ny utbildningsminister. Spännande att han så tydligt vågar säga vad han siktar på.”

Tomas Tobé, Moderaterna
36 år, Moderaternas skolpolitiske talesperson, ordförande i riksdagens utbildningsutskott.
Hjärtefråga: Studiero och fler tidiga stödinsatser.
Expertutlåtande: ”Tomas Tobé har jobbat fram en ny moderat skolpolitik på ganska kort tid och även han har tydliga ambitioner, samtidigt som han inte har varit så synlig i debatten för väljarna. Moderaterna har ett behov av att profilera sig i skolfrågan så att man har ett eget budskap i den fråga som Jan Björklund hittills skött.” 

 

SÅ VILL UTMANARNA FÖRÄNDRA SKOLAN – EXPERTERNAS ANALYS:
​Skolvärlden bad Jenny Madestam, statsvetare, och Anna Forssell, forskare i pedagogik och rektorsutbildare, båda vid Stockholms universitet, att analysera utmanarnas ståndpunkter inom fem för lärarna viktiga områden.

1. KOMMUNERNA ELLER STATEN SOM HUVUDMAN: ”Nej till statlig skola – men ökat inflytande”

Jan Björklunds stora hjärtefråga är att förstatliga skolan. De tre utmanarna är tveksamma till ett byte av huvudman men samtliga säger samtidigt att statens ansvar ska öka.
– Frågan om huvudmannaskapet är en av de viktigaste och mest avgörande skolpolitiska frågorna, tillsammans med vinster i välfärden, det fria skolvalet och existensen av friskolor. Och det är en stor skiljelinje i skolpolitiken. Men de här tre partierna har faktiskt en samsyn kring detta, säger statsvetaren Jenny Madestam.
Av de tre utmanarna är det Moderaterna som tydligast säger nej till statlig skola med argument som att andra satsningar är viktigare och att den svenska skolan inte skulle må bra av fler reformer av ett så genomgripande slag.
Alla tre vill dock att statens inflytande över skolan ska öka. Miljöpartiet kan tänka sig staten som medfinansiär av lärarlönerna. Och samtliga talar om att staten ska styra resursfördelningen till skolan utifrån behov.
– När det gäller huvudmannaskapet så brukar Socialdemokraterna och Ibrahim Baylan beskriva det som en glidande skala. Man har öppnat upp för att föra över mer makt till staten, men det betyder inte att det är tal om ett återförstatligande, bara att man flyttar sig närmare statens håll, säger Jenny Madestam.
Man måste också ha klart för sig att det vore oerhört svårt för Socialdemokraterna att backa i den här frågan, menar hon, eftersom det var de som genomförde kommunaliseringen.
– För Moderaternas del skulle jag säga att det inte finns någon öppning alls. Men samtidigt ska man inte glömma att de ingår i en allians med Folkpartiet där Jan Björklund är en stark förespråkare för staten som huvdman för skolan.

Så här säger utmanarna om statlig skola

Ibrahim Baylan, Socialdemokraterna
Nej – men statens inflytande bör öka. Statliga medel ska öronmärkas till mindre klasser och resursfördelningen ska styras till skolor utifrån behov. ”Staten ska medverka till att läraryrkets attraktionskraft ökar.”

Gustav Fridolin, Miljöpartiet
Nej – men vill bland annat att staten ska gå in och medfinansiera höjda lärarlöner och ta ett större ansvar för resursfördelningen. Vill också att staten tar större ansvar för lärarnas fortbildning och kompetensutveckling.

Tomas Tobé, Moderaterna
Nej – men statens inflytande bör öka, till exempel genom ”vidareutveckling av karriärtjänsterna och ett långsiktigt åtagande av fortbildning och högre löner”.

 

2. LÄRARNAS STATUS: ”God ambition – svår att realisera”

Alla, precis alla, säger att de vill höja läraryrkets status. Men kan politikerna överhuvudtaget påverka statusen?
– Det här är intressant, det är som att man glömt samhällsutvecklingen i stort. Det är inte bara läraryrket som har förlorat status, många yrkesgrupper inom det offentliga har förlorat status på samma sätt. Jag tror inte att det enbart handlar om lönen. Det är en attitydfråga som är mycket större än så och inget man påverkar med några lätta politiska penseldrag, säger Anna Forssell.
Hon menar att både Socialdemokraterna och sittande regering konsekvent har minskat lärarnas autonomi under de senaste 20 åren. Arbetstiden regleras strikt och kraven på dokumentation har ökat. Delvis ligger det i linje med New Public Management som gjort att kontrollsystemen ökat för alla som arbetar inom offentlig sektor.
– Ett yrke med status har också en hög grad av autonomi. Alla de kontrollfunktioner som införts och de utvärderingar som görs av skolorna signalerar en och samma sak: ”vi litar inte på er” och det är motsatsen till autonomi. Därför skulle jag hävda att politikerna talar med dubbla tungor när det gäller läraryrkets status.
Man kan också titta på vem som styr över kompetensutvecklingen, menar Anna Forssell. I ett professionsyrke tilltror man yrkesgrupperna både förmåga och ansvaret att själva förstå vad de behöver fortbilda sig i.
– Men så är det inte för lärarkåren. Där talar staten om att nu ska det vara ett lärarlyft eller ett mattelyft eller något annat. Bara att tala om lyft! Ni ligger så långt nere att ni måste lyftas. Vad gör egentligen ett sådant begrepp med yrkets status?
Regleringen av lärares arbetstid är också det ett tecken på bristande tillit, menar hon.
– Men det är inget parti som föreslår att man ska avreglera lärarnas arbetstid, vad jag vet. Det vore drastiskt och spännande att låta lärare själva bestämma. Om lärarna ska återfå sin status måste de också få tillbaka sitt självbestämmande.
Samtliga partier vill höja lärarnas löner. Men det är bara Miljöpartiet som vill göra en generell satsning med hjälp av statliga medel.
– Att som Miljöpartiet vilja höja skatten för att förbättra lärarnas löner är uppseendeväckande. De andra två partierna skriver båda under på att det är parterna som ska komma överens om lönenivåerna, det ska staten och politikerna inte lägga sig i, säger Jenny Madestam.
För Socialdemokraterna och Moderaterna går vägen till höjda lärarlöner genom fler karriär-vägar. Deras tal om höjda löner handlar om att skicka signaler till parterna.
– Och så hoppas man att lärarfacken ska vara mer framgångsrika i sina förhandlingar och att SKL ska vara mer villiga att gå med på höjda löner, säger Jenny Madestam.
Och precis som Anna Forssell flaggar hon för svårigheten med att påverka något som status.  
– Det handlar väldigt mycket om attityder och värderingar. Visst, lön spelar självklart roll, men det är inte bara lönenivån som gör att läkaryrket ses som ett statusyrke. Ambitionen att höja statusen är naturligtvis god, men samtidigt ett bra exempel på någonting som förmodligen är svårt att realisera. L

Så vill utmanarna höja lärarnas status

Ibrahim Baylan (S)
Genom höjda lärarlöner, förbättrade arbetsvillkor och fler karriärvägar.

Gustav Fridolin(MP)
Genom bättre karriärmöjligheter, mer kompetensutveckling och högre lön.

Tomas Tobé(M)
Genom högre lön, fler karriärtjänster och minskad dokumentation.

 

3. FLER OCH BÄTTRE LÄRARE: ”En ekvation som är svår att få ihop”

Alla talar om vikten av skickliga lärare. Förutom satsningar på kompetensutveckling ska kvaliteten på lärarutbildningen höjas och antagningskraven skärpas. Samtidigt ska fler lockas till yrket.
– Alla vill satsa på lärarna. Man pratar om högre kvalitet på allt möjligt, bättre kompetensutveckling, karriärmöjligheter, högre lön och status och så vidare. Men det man ska ha klart för sig är att mycket av det politikerna säger, inte ligger i deras hand att styra över eftersom skolan har en annan huvudman än staten, säger Anna Forssell.
Även Jenny Madestam reagerar över politikernas idéer om en kompetenshöjning av kåren. Det blir väldigt, väldigt allmänt hållet, menar hon – ”lärarna ska bli bättre” ungefär – och sådana reformer blir också ofta svåra att realisera.
– Det är betydligt enklare att göra verklighet av en reform om ett maxantal i klasserna än att realisera ”vi ska höja kompetensen på något sätt”, säger Jenny Madestam.
Både socialdemokrater och moderater säger sig vilja skärpa antagningskraven på lärarutbildningen, vem som helst ska inte kunna bli lärare. Samtidigt stundar lärarbrist och man vill att fler ska söka sig till läraryrket. Både Socialdemokraterna och Alliansen har lagt förslag om mindre klasser i lägre årskurser vilket även det kommer göra att fler lärare behövs.
– Det är ju en ekvation som är svår att få ihop. Många menar att eftersom det är så tufft att vara lärare i dag så är det få som vill utbilda sig. Då blir det viktigt att skapa bättre förutsättningar för lärarna och då kommer vi till det här med mindre klasser och minskad administrativ börda till exempel. Men det är en knepig situation att få ihop, säger Jenny Madestam.
Anna Forssell konstaterar att om det behövs fler lärare så måste man utöka antalet utbildningsplatser och då sjunker meritvärdet och vi får studenter som har lägre betyg än de som går där nu.
– Där finns en bristande logik. Man kan med fog ställa sig frågan: Hur många fler tål lärarutbildningen att utbilda utan att kvaliteten sänks? Vore man riktigt radikal så skulle man halvera intaget till lärarutbildningen i stället, säger Anna Forssell.

Så vill utmanarna höja kvaliteten på lärarkåren

Ibrahim Baylan(S)
Investera i lärarna genom kontinuerlig och systematisk kompetensutveckling. Kvaliteten på lärarutbildningen ska höjas, antagningskraven skärpas.

Gustav Fridolin(MP)
Viktigast för en högkvalitativ skola är välutbildade och engagerade lärare. Fler unga ska vilja bli lärare bland annat genom att locka med mer kompetensutveckling.

Tomas Tobé(M)
Det behövs kompetensutveckling och möjligheter till fortbildningsinsatser för lärarkåren, fler lärarlyft, stärkt pedagogiskt ledarskap och vidareutbildning av obehöriga lärare. Kraven för att bli antagen till lärarutbildningen ska skärpas. Det ska inte vara möjligt att bli antagen med svaga betyg.

 

4. ELEVERNAS KUNSKAPSRESULTAT: ”Tydlig ideologisk skiljelinje”

Betyg från årskurs 3 eller obligatoriskt gymnasium. Fler speciallärare eller ordinationsrätt för särskilt stöd. Förslagen på hur kunskaperna ska höjas är många. Dessutom säger de en hel del om partiernas grundläggande ideologi.
Enligt Jenny Madestam har de rödgröna partierna traditionellt sett haft en större betoning på elevernas medbestämmande och trivsel i skolan. Moderaterna har i stället fokuserat på ”ordning och reda”, utökad undervisningstid och en större betoning på kunskapsmål och krav.
– Det blir värdeladdat att prata om en mjukare respektive hårdare skolpolitk, men jag hittar inget bättre ord. Helt klart går det en skiljelinje där, säger hon.
Anna Forssell är inne på samma spår när hon säger att det finns en grundläggande skillnad när det gäller människosyn och samhällssyn mellan de båda blocken. Hon tar dagens skolpolitik som exempel. Den speglar en misstro mot elevernas egen drivkraft att vilja lära sig och skolpolitikerna tycks tro att eleverna skulle smita undan om de inte fick morötter och piskor i form av betyg. En ganska negativ människosyn, menar Anna Forssell.
Hon lyfter de sjunkande kunskapsresultaten som en av de stora frågorna som återstår att lösa för politikerna. Hon ställer sig dock tveksam till att Moderaterna, och Alliansen, valt att satsa så mycket på matematik.
– Det är mycket värre att vi försämrat läs- och skrivförmågan, det är riktigt allvarligt. Det är intressant att man inte förstår vad som är grunden för lärande och utveckling. Mycket av de här reformerna rimmar bättre med det gamla industrisamhället än den tid vi lever i nu.
Det Anna Forssell efterfrågar är en diskussion av morgondagens samhälle och vilka förmågor och kompetenser det framtida kunskapssamhället kommer att kräva.
– Tänk efter, hur ser det ut, vad är det vi i Sverige rönt framgångar i de senaste 10–15 åren? Jo det är inom upplevelseindustrin, design och musik. Och så satsar man på matematik samtidigt som man skurit ner på de estetiska ämnena som, om något, sysslar med den kreativitet som är motorn i dessa framgångar, säger Anna Forssell.
En annan skiljelinje mellan de tre utmanarna syns i striden om gymnasieskolan. Gymnasiet ska ta hänsyn till att ungdomar har olika mål och ambitioner, menar Moderaterna. Alla program ska vara högskoleförberedande, säger Socialdemokaterna och Miljöpartiet, som båda är skarpt kritiska till Alliansens gymnasiereform.
Jenny Madestam kallar skillanden betydelsebärande.
– En bärande idé inom socialdemokratin är att ta död på klassamhället. Man vill möjliggöra för människor att göra en klassresa med hjälp av skola och utbildning. Det sossarna vill, och det skriver Miljöpartiet under på, är att alla ska få samma möjlighet med sig i bagaget.
I linje med detta ligger Socialdemokraternas förslag om obligatoriskt gymnasium liksom förslaget att göra moderna språk i grundskolan obligatoriskt. Det är elever från studieovana hem som väljer bort språkstudier och det skapar en oönskad sortering redan i grundskolan, har Ibrahim Baylan sagt.
– För Socialdemokraterna har skolan ett samhällsansvar medan utbildning hos Moderaterna präglas av ett individualistiskt synsätt och man ser mer till individens möjlighet att meritera sig och utvecklas maximalt, säger Anna Forssell och fortsätter.
– I Alliansen politik finns mer av att dela upp barn, i allt från elitskolor till det vi sett i den senaste reformen av gymnasieskolan. Medan sossarna, när de styrt, prioriterat breda utbildningssatsningar, allt ifrån en grundskola för alla till en gymnasieskola för alla.

Så vill utmanarna höja elevernas kunskapsresultat

Ibrahim Baylan(S)
Mindre klasser i de lägre åldrarna, anställa och utbilda 1 000 speciallärare och specialpedagoger, obligatorisk förskoleklass, läxhjälp ska erbjudas alla, sommarskola, obligatoriskt gymnasium, alla gymnasieprogram ska vara högskoleförberedande och obligatoriskt med moderna språk i grundskolan. 

Gustav Fridolin(MP)
Lärare ska få mer tid för varje elev, en läsa-skriva-räkna-garanti införas, lärare ska ges ordinationsrätt för särskilt stöd, återanställa specialistkompetenser i skolan, alla ska läsa estetiskt ämne på gymnasiet och alla gymnasieprogram ska vara högskoleförberedande.

Tomas Tobé(M)
Högre krav, bättre kunskapskontroller och tydligare kunskapsmål. Betyg från årskurs 3, sommarskola, studiero, mer undervisningstid i matematik, tioårig grundskola med fyraårigt lågstadium och ett lågstadielyft.

 

5. DEN MINSKADE LIKVÄRDIGHETEN: ”En fråga att bita i framöver”

Likvärdigheten minskar och skillnaderna mellan skolor ökar. Vänsterpartiet vill förbjuda vinster i välfärden och ta bort det fria skolvalet. Så långt vill ingen av utmanarna gå, även om de ser och erkänner problem med ökad ojämlikhet.
En sak som måste åtgärdas, enligt Anna Forssell, är de ökade skillnaderna och klyftorna. Det finns ungar som går i skolor där de blir förlorare, säger hon och menar att man måste diskutera det fria skolvalet och friskolorna.
Miljöpartiet är positivt till den mångfald som friskolor skapar, men har skärpt sin inställning när det gäller vinst och vill att den alltid återinvesteras. Enskilda röster inom Socialdemokraterna säger nej till vinster.
– På sin kongress tog Socialdemokraterna beslut om att ge kommuner vetorätt när det gäller nyetablering av friskolor om de vinner valet. Det är en viktig sak, som faktiskt är en ganska stor förändring av hur man ser på friskolor generellt, säger Jenny Madestam.
– När det gäller friskolorna var Miljöpartiet förut ett problem för Socialdemokraterna. Partiet var så ideologiskt att det inte gick att få en majoritet för att reformera friskolorna, men nu har de vänt och båda partierna vill styra upp skolorna med krav på kvalitet, säger Anna Forssell.
Jenny Madestam lyfter det fria skolvalet som den stora skolfrågan framåt. Debatten om det fria skolvalet och hur det skapat en snedvridning och urholkat likvärdigheten är högt på den politiska agendan.
– Det är ju inget parti förutom Vänsterpartiet och vänsterfalangen inom (S) som säger att de vill ta bort det fria skolvalet, men den frågan tror jag att partierna kommer att få bita än hårdare i framöver, säger hon och fortsätter:
– Jag tror att vi kan få se beslut om att skjuta till ännu mer pengar till de mest behövande skolorna till exempel. Det är uppenbart att frågan om det fria skolvalet inte på något sätt är borta från dagordningen.
Även Anna Forssell sätter de ökade klyftorna i samband med det fria skolvalet.
– Det är en jättesvår fråga att hantera. Men jag tror inte att det går att backa på något som ger elever och föräldrar valmöjligheter. Det vore en politisk bomb. 

Kommentera