En fullföljd gymnasieutbildning är helt avgörande för etableringen på arbetsmarknaden. Långt ifrån alla avslutar gymnasieskolan med examen. Ungdomarna själva anger främst ”skoltrötthet” som orsak till att de inte fullföljer gymnasieskolan. Särskilt svårt att nå slutbetyg är det för ungdomar med svaga studieresultat från grundskolan och för ungdomar med invandrarbakgrund.
Skillnader mellan skolor och kommuner är stora och har dessutom ökat. En del kommuner menar faktiskt att de inte kan påverka detta, och då kan de inte heller påverka dessa förhållanden. Regeringen och Sveriges kommuner och regioner (SKR) ska verkligen se till att ungdomarna fullföljer sin gymnasieutbildning, genom en överenskommelse om delfinansiering av ett nytt projekt ”Uppdrag Fullföljd utbildning” för att försöka råda bot på detta. Projektet syftar till att flera ungdomar ska fullfölja sina gymnasiestudier.
Det ska vara en bred och tvärvetenskaplig ansats och det handlar om att utveckla ett mera sammanhållet och hållbart nationellt arbete och stöd för att få en ökad andel ungdomar med avslutade gymnasiestudier. SKR ska erbjuda processtöd och kompetensutvecklingsinsatser. Målgruppen är huvudmän som vill göra en medveten och strategisk satsning för att förbättra det förebyggande arbetet och ge flera ungdomar möjlighet att faktiskt avsluta sina studier.
Arbetet ska ske i nära samverkan mellan myndigheter och andra aktörer, men glömdes lärarna bort? Insatserna ska inriktas på att utveckla övergångarna mellan skolformerna och erbjuda verksamhetsnära stöd till huvudmän. Det som bör åtgärdas handlar såväl om individuella som organisatoriska faktorer. Tidigare statliga utredningar har visat att brister finns i stöd, utbildningens upplägg, introduktionsprogrammens struktur och olika tillämpning av bestämmelser om elevers rätt till utbildning.
Arbetslösheten bör egentligen förebyggas redan i förskoleåldern och arbetet med förbyggandet går sedan rakt genom såväl grundskola som gymnasieskola. Även högre utbildning måste kopplas till arbetslivet. Alla lärare och kommuner/huvudmän måste involveras i att skapa lokala profiler som förebygger arbetslöshet. Det blir dock aldrig mera än vad lärarna vill. Det är alltid lärarna som är nyckelgruppen för att förändra arbetslösheten. Politikers beslut har inget genomslag om inte lärare vill själva det som beslutats. Politikens roll i detta fall är att ge fler människor möjlighet att förverkliga sina drömmar, men också att ge människor verktygen att våga drömma och tänka större.
Politikers främsta uppgift är att förbättra ungas möjligheter att få ett arbete, stärka deras möjligheter att påverka samhällets utveckling och därmed kunna känna större livsmod och en ökad framtidstro. För att flera ska våga drömma stort, handlar det om ett samhälle där människor känner att de får vara delaktiga. Det är av stor vikt att det arbete som sker inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken kompletterar varandra. Genom att ge fler unga känslan av att de kan nå sina drömmar, kan också fler inspireras att lägga ner det arbete som krävs för att klara sina studier.
Man kan inte bara skylla misslyckandet i kunskapsnivå och behörighet till gymnasiet på faktorer som ligger utanför skolan. Politiker vet vad man inom skolan kan göra för att stärka kvaliteten och vad som gör att vissa skolor är mer framgångsrika än andra. Politiker måste göra upp med myten om att det tar många år innan man kan förändra vad som händer i en skola. Om man väl bestämmer sig för att arbeta på ett nytt sätt kan man faktiskt göra det från en dag till en annan.
Rektorerna måste ha höga förväntningar både på lärare och elever. I Skollagen (SKOLFS 2011:144) är inkluderingsbegreppet där inkludering ska ses som att skolan som helhet ”ska vara organiserad från det faktum att barn är olika”. Eleverna utgör alltså delarna som ska sättas samman till helheten, skolan, inte tvärtom. Begreppet ”en skola för alla” är användbart, även om det tonats ned centralt.
Är det verkligen så den svenska skolan ser ut idag, att alla är välkomna och att samtliga barn har samma förutsättningar för att lyckas? Nej så är det inte. Undervisningen bör därför utformas så att den:
• ramas in på ett tydligt sätt så att eleverna vet tydligt och klart vad som ska läras och vad som ska göras under dagen och under lektionen.
• bygger på elevernas tidigare kunskaper och förmågor.
• har fokus på elevens styrkor och inte på brister och bygger på höga förväntningar i kombination med adekvat stöttning.
• är formativ, det vill säga bygger på en kontinuerlig utvärdering av elevernas utveckling och behov.
• ger eleverna rika tillfällen att använda och kommunicera om kunskap i meningsfulla situationer.
• är multimodal och varierad, så att elever får utveckla och visa kunskaper på olika sätt.
