Sitter i bilen på vägen till jobbet. Har i brådrasket läst att grannskolan brunnit i natt men inte hunnit reflektera mer över det. När jag sedan sitter där i bilen och ser rökpelaren lägger sig en sorglig tyngd över morgonen och frågorna hopar sig.
Nu hoppas jag innerligt att det är ett elfel eller en orsak som inte direkt är skapad av mänsklig hand som ligger bakom.
Mitt i all oro som corona skapar, all oro som sommarlovet skapar, all oro som livet skapar så kan väl ingen ta sig rätten att skapa ännu mer oro?
- Vem kan ta sig rätten att medvetet ta bort trygghet?
- Vem kan ta sig rätten att medvetet ta bort utbildning?
- Vem kan ta sig rätten att medvetet ta bort andras drömmar?
- Vem kan ta sig rätten att medvetet göra andra rädda?
- Vem kan ta sig rätten att medvetet skapa otrygghet för barn?
- Vem kan aktivt ta sig rätten att slösa allmänna medel som de vore ens egna?
En skola som brinner är något större än en byggnad i brand. En skola som brinner är del av en framtid för vår framtid som förstörs. En skola i brand är massa pengar som verkligen behövs till andra saker än ytterligare en renovering efter förstörelse. En skola i brand är säkert 500 elever vars dag tagit en annan väg än det var tänkt.
Omkring 1 000 vårdnadshavare som behöver tänka om kring sin arbetsdag. 100 medarbetare vars arbetsdag tar en ny vändning – troligen med oändligt antal fysiska timmars övertid och oroshantering av de tidigare nämnda 1 500 personerna.
Oändligt med kunskap har gått upp i rök. Tänk bara den skatt av material som varje pedagog sitter på av kunskap i förberedda lektioner som nu inte finns mer.
Utbildning är det mest värdefulla vi kan ge. En skola i brand, en rökpelare över vår huvudstad. En så otroligt sorglig syn en vacker morgon i juni en vecka före skolavslutningen.
