”När jag till slut…” accepterat att semestern, den är slut. Men vad gör väl egentligen det? Varje år, sisådär två veckor innan det är dags för skolstart, så kryper nyfikenheten ändå på… hur ska det här läsåret bli?
Jag måste erkänna, för att fortsätta citera sången som inledde texten: ”när jag till slut skingrar allt tvivel och demonerna drivs ut, när varje strävan, ängslan och bävan…”. För inte är det så att jag hela sommaren går och tänker att snart är sommarlovet slut och jag får äntligen börja jobba igen? Nej, tvärtom – att vara ledig är att vara ledig och det är väldigt skönt. Men ändå när juli närmar sig sitt slut så börjar jag spana mot horisonten, mot terminsstarten.
Nytt läsår är alltid något häftigt. För varje läsår är verkligen ett helt nytt arbetsår. De förutsättningar jag lämnade i juni har alltid ändrats. Det här är helt klart en av de häftigaste delarna med att jobba i skolans värld. Allt ändras hela tiden – panta rei.
Vissa delar av förändringen är inte så roligt alla gånger – förra årets distans- eller vara på plats-karusell tänjde verkligen på gränserna kring hur mycket förändring en organisation klarar av under ett pågående läsår. Eller allt färre resurser i klassen eller större grupper, det är inget som jag på något sätt lägger under häftighetsflaggen.
Men det här med nytt läsår och en ny chans är så häftigt, för eleverna och för mig som jobbar i skolan. Varje nytt läsår ger ju oss alla en chans att justera mål och förväntningar på oss själva. Det vill säga förändra de saker jag faktiskt kan kontrollera.
”Det är ju det här som är härligt med ny termin”
Det här tänker jag att jag ska ha som mål inför läsåret, utan inbördes rangordning:
- Ett stående inslag i min strävan är att försöka hålla min kalender uppdaterad och läslig. Det senare är ett ständigt pågående förbättringsområde hos mig själv. Gäller även att skriva på tavlan – försök håll det mer läsbart.
- Att gå hem i tid och inte bara fysiskt utan när jag lämnar skolbyggnaden då ska jag även mentalt jobba på att faktiskt lämna den. Det spelar ju faktiskt ingen roll att jag går ifrån jobbet klockan 15 om jag fortsätter tänka på arbetet till långt efter middagstid.
- Fortsätta jobba på att säga nej till saker som faktiskt inte fungerar. Verkligen stå på mig och säga ”Nej!”.
- Ta min rast och oavsett väder verkligen ta den där promenaden som jag vet är bra både för mitt jobb jag men nog mest för mitt lediga jag.
- Ämnesmässigt ska jag försöka integrera min ämnen mer med varandra och verkligen jobba mer med svenskalärarna kring våra gemensamma nämnare. Både tidsbesparande och fyllt med pedagogiska vinster.
- Sen har jag en vision om ett förtydligande material där ideologierna synliggörs och förtydligas för eleverna. Det skulle vara kul om jag fick till men kan inte riktigt själv förstå hur det ska gå till…får klura på den.
För det är ju det här som är härligt med ny termin, nytt läsår och ny start. Jag kan ju ha förhoppningar om att ändra vissa saker hos mig själv – för det är ju det jag själv faktiskt kan kontrollera – och sen hoppas att jag verkligen genomför dem så att när läsåret sedan är slut kan jag se tillbaka och liksom finalen i tidigare citerade sång med lätta steg och stark stämma ”hela mitt liv ska jag minnas den dag Timmen var slagen Mitt största ögonblick är här” .
Ja nu tar jag väl i, så stort är det ju inte om jag lyckas hålla ordning i min kalender ett helt läsår, men jag vill verkligen försöka fånga känslan, för nu är det faktiskt dags för nytt läsår – ny chans.
God skolstart allesamman!
ps. Sången som följt med i texten är ur musikalen ”Jekyll and Hyde – the musical” och heter ”This is the moment”, en sång som framförts av den eminente Peter Jöback i svensk översättning ”Nu eller aldrig”.
