Ett rykte utan kritisk granskning blir lätt en etablerad sanning

Jag har i tidigare inlägg skrivit om just läraruppdraget och att många av de dagar som kalendern vill få oss att uppmärksamma inte passar sig för skolans värld. Men en dag som varje år förtjänar uppmärksamhet från skolan är FN-dagen.

Det här känns lite som skolans dag. En dag att verkligen visa upp det arbete som sker i klassrummen varje dag. När hela skolan bjuder upp till att visa det värdegrundsarbete som sker under lektionerna och låta skolans väggar visa upp allt arbete som görs. Låt de yngre visa för de äldre och vice versa.

I tre inlägg vill jag uppmärksamma arbeten jag gjort i anslutning till just FN-dagen.

• Arbeten där rättigheter och skyldigheter stått i fokus.
• Arbeten där de yngre möter de äldre.
• Arbeten där världen utanför knackar på i klassrummet.
• Arbeten som för var och en att tänka till lite extra.

Del 3 – Ordets makt

Makten i ordet och ansvaret som vår yttrandefrihet för med sig är centrala delar i min undervisning. Eftersom jag är lärare i de samhällsorienterande ämnena har jag även starkt fokus på frågan i mina ämnespass. Att på olika sätt uppmärksamma demokratins ansvar och i varierade former presentera rätten till det fria ordet är nödvändigt för att ge eleverna verktyg att förstå innebörden.

Vid terminsstart markerar jag riktningen för diskussionen och visar att allas lika värde är en självklarhet. Övningar om barnkonventionen, diskrimineringsgrunderna, yttrandefrihet och tryckfrihet inkluderas i det dagliga arbetet. Diskrimineringsgrunderna och barnkonventionen aktualiseras därefter kontinuerligt under terminen.

Ordet och tanken är fri men jag vill alltid tydligt markera att med friheten kommer ett stort ansvar. Ingen får ta sig rätten att kränka någon annan. Att rent teoretiskt lära sig vad friheterna betyder brukar inte vara någon större svårighet. När teori ska bli praktik brukar svårighetsgraden öka. Här och i många andra olika sammanhang brukar jag ta hjälp av musikvärlden för att skapa engagemang och förståelse.

Att Madonna är en fantastisk underhållare och banbrytande artist är ingen nyhet. Men att hon också är sagoförfattare är det färre som känner till. Hennes bok ”Herr Peabodys äpplen”, som är dedicerad till världens alla lärare, har varit en trogen följeslagare i mitt klassrum sedan den utgavs 2003. Boken hjälper mig i undervisningen om yttrande- och tryckfrihet.

Sagan tar plats i en liten stad någonstans världen. Ett barn i staden ser knattelagets populäre tränare göra något som vid första anblicken ser ut att vara en stöld. Barnet sprider sin historia i den lilla staden. Stadens invånare börjar snabbt vända tränaren ryggen.

Sagan blir alltid en bra början på en lektion oavsett ålder på eleverna. Är eleverna äldre, som mina högstadieelever är, så blir diskussionen som följer alltid analytisk och full av intressanta kopplingar till värdegrundsfrågor. Vad får vi egentligen säga till och om varandra utan att missbruka friheterna? Hur lätt kan inte en diskussion på internet ta en vändning som skapar både konflikt och ledsamheter? Ett rykte utan minsta spår av kritisk granskning blir lätt en etablerad sanning.

När tränaren i den lilla staden får höra ryktet som cirkulerar kring honom konfronterar han barnet. Barnet får en mycket symbolisk tillrättavisning som väcker många tankar hos läsaren eller i detta fall den lyssnande eleven.

Bokens innehåll leder till en tydlig diskussion om ordets makt. Slutet ger även goda infallsvinklar till samtal om konsekvenser av ryktesspridning och vikten av själv skapa sig en uppfattning om vad som hänt. Varje gång får sagan önskad effekt med diskussion om ordets makt.