Fortbildning – tid för nya kunskaper eller tid att sitta av?

Fortbildning låter spännande och utvecklande. Här ska vi inspireras och få nya tankar, möjlighet att ladda energi och kanske få bekräftelse på att vi är på rätt väg.

Men inte helt sällan så är fortbildningen ett färdigpackat koncept där alla ska göra samma saker. Oavsett om du sedan tidigare själv skrivit läromedel i ämnet eller kanske är helt novis och aldrig ens hört ordet. Nu ska det satsas – det är fortbildning.

Om vi skulle utsätta våra elever för samma saker så skulle vi inte göra vårt jobb.

Tänk er en skolgång som en färdigsnitslad bana. En väg som alla ska följa utan möjlighet till individuell anpassning. Alla i ett rum lyssnandes timme efter timme.

När vi lärare ska fortbildas så är det oftast just så: samma för alla. En dag utan elever, då ska vi lyssna och fortbildas.

Har vi lärare verkligen samma behov?

Borde det inte vara intressant att veta vad vi kan och inte kan?

Hur ofta ska vi sitta och lyssna på samma sak? Något som inte berör oss? Något som inte är förankrat till vår egen verklighet?

Istället känns det som vi blir en del av en uttänkt långsiktig plan. Alla ska gå i samma fålla, som en kommunistisk planekonomi.

Vi tänker att det kollegiala behovet över de kommande fem åren rimligen borde vara följande. Så behövs troligen det här nästa år… och om fyra år så tar vi detta.

Om du är ny i yrket, erfaren i yrket, gammal eller ny på skolan, överarbetad eller fylld av energi – alla ska ha exakt samma fortbildning.

Som deltagare blir vi lätt tre grupperingar. Den ena som hängivet engagerar sig i aktiviteten, en annan som aktivt ställer frågor och tar plats, mycket för att bekräfta sina egna sanningar, och sen en tredje som djupt försjunken försöker jobba bort andra saker samtidigt som man ändå måste vara på fortbildningen.

Ibland när tanken vandrar på fortbildningsdagar börjar jag ofta räkna. Vad kostar det här och vad blir den pedagogiska utdelningen? 80 personer i ett rum lyftandes x antal kronor i timmen sittandes för att fortbildas i något du kanske kan, något du absolut inte kan, något du gjort så många gånger eller något du aldrig hört förut.

En försiktig tanke smyger sig på: Skulle den pedagogiska vinsten kanske bli större om varje pedagog själv fick välja fortbildning utifrån sitt professionella behov? ”Jag behöver det här just nu för att min yrkesvardag ska bli utvecklande, hanterbar eller förståelig.”

Ska fortbildning vara tid för reflektion, nya kunskaper eller tid att sitta av?

Kommentera
Karin Boberg
Karin Boberg

Karin Boberg är lärare i SO på Glömstaskolan även förstelärare i ledarskap. Undervisar även vid Södertörns högskola, föreläser i olika sammanhang och författare två böcker med en tredje på gång. Skriver även på den egna bloggen karinbyggerundervisning.com

Karin har arbetat som SO- lärare sedan 2003 både inom den privata och kommunala skolvärlden. Hon även varit fackligt engagerad och föreläst för  lärarstudenter och nyexaminerade lärare hur de ska få en bra start i yrket. Karin har även jobbat som skolledare.

Karin bloggar om skolvardagen från ämnesarbete och anpassningar till de små detaljerna som får undervisningen flyta och de funderingar som yrkesvardagen ger.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm