Därför är jag besviken på Skolverkets lägesbedömning

Idag släpptes Skolverkets lägesbedömning 2020. När jag läser den slås jag egentligen av två saker. Det ena är att den hade kunnat skrivas betydligt kortare om den hade befriats från alla fromma förhoppningar, från de nästan rituella snällheterna och uppmaningarna och från de myndighetsinterna säkerhetshängslen (-ängslen?) man sätter på sig i sin kommunikation.

Här är kortversionen:

”Det är ganska bra. Pandemin var inte bra men skolan klarade det bra. Nu måste alla göra lite bättre, fast det är mest några som ska göra det och lärarbristen ska hanteras genom att alla gör det bättre att bli lärare. Den statliga styrningen är för detaljerad men bör flytta närmare huvudmännen och det finns segregation och det är inte bra”.

Att antalet förväntade examinerade högstadielärare förväntas bli en tredjedel av behovet fram till 2033 swishar till exempel förbi i en tabell. Jag har svårt att tro att det finns något annat land i Europa som skulle hantera sin lärarförsörjning så. Att friskolor har betydligt lägre andel behöriga lärare nämns inte (av politiska skäl?).

Man tar lite försiktig ställning för att några av de förslag som förts fram av statliga utredningar, som till exempel ett nationellt kvalitetsuppföljningssystem för skolan (något som förvånar människor storligen utomlands att vi inte har) och en regional statlig myndighetsnärvaro.

Det är svårt att förstå riktigt vad regeringen ska göra med en sådan här rapport. En nationell skolmyndighet måste kunna redovisa mer siffror och mindre allmänt tyckande/snällheter om ansvarstagande på olika nivåer, fromma förhoppningar och plattityder. Det regeringen, och samhället behöver är nog tydlighet.

Det enda ställe där det egentligen bränner till är i den avslutande delen om segregation där man mer tydligt redovisar statistik och tar ställning. Men ändå har man nästan ingen åsikt. Man hänvisar till huvudmännen som säger att de faktiskt inte har några verktyg att göra något åt det.

Och man uppehåller man sig på en helt nationell nivå vilket inte sällan maskerar det som pågår i majoriteten av våra medelstora kommuner, vilket jag och German Bender visade i vår rapport ”Ett söndrat land”.

Ja, ni märker att jag är besviken. Ett exempel på hur man skriver:

”…en förutsättning för en likvärdig skola och undervisning av god kvalitet är att alla barn och elever möter kompetenta och behöriga lärare och förskollärare. Att väl fungerande styrning och ledarskap är avgörande för att lärare och förskollärare ska kunna få förutsättningar att bedriva en undervisning med hög kvalitet, liksom för att säkerställa att alla skolor är bra skolor. Detta är sant, inte bara i tider av kris.”

Ja, visst är det så – men Skolverket, det där vet nog regeringen redan. Det man vill veta är vad man kan göra för att det ska bli så på riktigt och överallt. En myndighet måste våga säga vad den tycker ska göras. Det är ju ändå inte de som bestämmer.

Nu skriver de så här när de ska summera sina ”samlade förslag”:

Om styrning och ledarskap:

• ”Regeringen bör samla skolans aktörer kring tydliga och uppföljningsbara målsättningar för hur skolan ska utvecklas framåt.
• Regeringen bör skapa förutsättningar för ökad statlig närvaro och ökat statligt ansvarstagande på regional nivå.
• Huvudmän, skolchefer och rektorer måste säkerställa att utbildningen styrs utifrån en tydlig roll- och ansvarsfördelning samt att det bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete med grund i forskning och beprövad erfarenhet.”

Om lärarförsörjning:

• ”Regeringen bör säkerställa ett strategiskt och långsiktigt arbete för att säkra lärarförsörjningen.
• Regeringen, huvudmän och rektorer behöver verka för långsiktiga och goda förutsättningar för kompetensutveckling, behörighetsgivande fortbildning och kollegialt lärande.
• Huvudmän och rektorer måste ta ett större ansvar för att utveckla organisation och arbetssätt för att möta bristen på behöriga lärare samt för att lärare ges bättre förutsättningar att planera, genomföra och följa upp undervisningen.”

Om Skolsegregation:

• ”Regeringen bör vidta fortsatta åtgärder för att motverka skolsegregationen.
• Huvudmän och rektorer måste fördela resurser och i högre utsträckning vidta kompensatoriska åtgärder utifrån elevgruppers, förskolors och skolors olika förutsättningar och behov.
• Staten, huvudmän och rektorer bör rikta insatser mot det som leder till förändring och förbättringar i klassrummet.”

”Bör säkerställa” för att ”säkra”, ”bör vidta fortsatta” för att ”motverka”…? Jag föreslår att Skolverket nästa gång tar bladet från munnen och jag erbjuder här en mer koncentrerad och uppfordrande version av Skolverkets lista. Det är ju ändå regeringen man pratar med. De tål väl att man är rak? Så här skulle jag vilja att Skolverket skrev om samma saker:

Om styrning och ledarskap:

• Regeringen bör fastställa tydliga mål för hur skolan ska utvecklas.
• Regeringen bör öka den statlig närvaron på regional nivå.
• Regeringen bör avkräva att det bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete på alla skolor.

Om lärarförsörjning:

• Regeringen bör säkra lärarförsörjningen.
• Regeringen bör säkra kompetensutveckling, behörighetsgivande fortbildning och kollegialt lärande för alla rektorer och lärare.
• Regeringen bör ge lärare bättre förutsättningar att undervisa.

Om Skolsegregation:

• Regeringen bör reglera skolvalen.
• Regeringen bör säkerställa att resurser och åtgärder tilldelas kompensatoriskt till alla skolor utifrån förskolors och skolors olika förutsättningar och behov.

Hur detta ska gå till är sedan regeringens huvudvärk (i den marknadiserade, decentraliserad och sönderlobbade politiska verklighet vi lever i).