Det förklarar varför lärare känner sig som att de kastas framför en buss

Vi har passerat ett år med pandemin. Nu är vi alla trötta men vi måste fortsätta arbeta oss igenom detta. Jag har ett minne av Tony Blair som dyker upp när jag tänker på detta (och som kan ha bättrats på av mina minnesprocesser). Det var (i min minnesbild) efter en sprängning i Whitehall som gjorde att det regnade glassplitter under ett regeringsmöte. På frågan från en journalist vad man gjorde då svarade engelsmannen: ”Continued the meeting, of course” med en lätt förvånad höjning av ögonbrynen. Och det är det som gäller nu: ”Keep calm and carry on”. Och vi behöver göra det tillsammans. Vaccinationerna hägrar bakom hörnet, men vi är inte där ännu.

Vi kan ha olika åsikter vad gäller hanteringen av pandemin men vi måste ändå ta oss igenom detta tillsammans och jävlar vad vi ska ta igen detta förlorade år när saker normaliseras!

Men jag kan inte blunda för den risktagning det innebär att utöka närundervisningen i det här läget. Den för coronahanteringen ansvarige ministern svarade i ett KU-förhör att Sverige inte haft en strategi för pandemin. Det är ett i sig anmärkningsvärt påstående men som kanske förklarar varför lärare känner sig som att de kastas framför en buss, om och om igen.

Det kanske inte är meningen, det är bara det att man inte riktigt har planerat vad som ska hända och när, varför eller vad det kan leda till. Det är inte konstigt att vi som försöker följa detta inte lyckas förstå vad som pågår eller hur beslut tas. Eftersom beslut inte tas på det sätt vi tänker oss.

Att nu återigen höra representanter för Folkhälsomyndigheten motivera öppna skolor med att barn oftast blir smittade hemma gör mig riktigt bekymrad. Detta eftersom det är en självklarhet och något som inte går att undvika att människor smittar hemma. Det är som att säga att det finns träd i skogen.

Det finns ett kommunikationsmönster hos myndigheten som är problematiskt och som liknar politisk lobbyism. Man är inte så noga med vad data verkligen säger för man är så fokuserad på att kommunicera ett vinnande budskap som man bestämt sig för att sprida.

Vid ett tillfälle tog myndigheten till exempel fram en rapport som enligt dem visade att risken att dö för 70-åringar var hög men för dem 0–69 var nästan noll. Förutom andra svagheter i rapporten: Varför valde man en så orimlig åldersindelning? Menade de verkligen att det fanns en avgörande skillnad mellan 69 och 70 när det gäller dödlighet?

Nej, anledningen var nog att man ville motivera sina vägval att tillåta smitta bland yngre men skydda de som var 70+ (vilket vi vet inte går och som Coronakommissionen nu två gånger kritiserat dem för.

Myndigheten ger ju genom rapporten en felaktig bild av sjukdomens farlighet; vilket de 50–60-åringar som nu fyller våra intensivvårdskliniker vet och som deras familjer som snart ska börja gå på digitala begravningar kommer att erfara. Risken försvinner nämligen inte vid ett magiskt årtal. Tvärtom finns det bra internationella studier som visar att det är en kurva där riktigt unga människor hade noll risk men 50–64 åringar till exempel löper 144 gånger större risk att dö än en genomsnittlig 15-åring. Detta är också en anledning till varför man bör hindra smittan att sprida sig bland lärare och bland familjer i gymnasieåldern där medelåldern är högre.

Om man hårdrar Folkhälsomyndighetens nuvarande resonemang om skola och hem till sin absurda konsekvens säger de att barn och unga vuxna inte smittar när de är tillsammans i samma klassrum i skolan men att de helt plötsligt gör det när de är hemma och på fritiden.

Man kan som myndighet argumentera på olika sätt såklart men man kan inte behandla akademiskt utbildade lärare som om de inte kan tänka och tro att man kan komma undan med det.

En positiv sak är att myndigheten nu följer mitt råd i en tidigare blogg om att införa snabbtester av elever. Men det skulle man haft på plats innan man öppnade. Om man hade haft en strategi vill säga.

Men just det – det hade man ju inte (varje våg kommer ju också som en överraskning för dem och därmed för alla dem ute i regionerna som planerar efter deras scenarier).

* * *

Positiva skolnyheter mitt i allt detta?

Nya miljoner till skolan – men se då till att de gör skillnad på golvet och inte att de ökar aktieägares vinster och förbättrar kommuners budgetar. Varför inte ge all personal i skolan en bonus som tack för arbetet under året?

En som jag tycker spännande nyhet är att Katrin Stjernfeldt Jammeh ska utreda hur fler elever ska klara skolan. Spännande eftersom hon utan tvekan är en av de mest intressanta politikerna i landet. Det ska bli spännande att följa den utredningen.

Det blir en konstig vår till för oss alla.

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Alla i mål – skolutveckling på evidensbaserad grund” och ”Förstelärare – En handbok”.