Ett ganska kort blogginlägg om styrkedjan i den svenska skolan

Det finns fyra rapporter som jag tycker att alla som är intresserade av (och som uttalar sig om) hur svensk skola ska styras bör läsa.

Den första är Skolverkets Kommunalt huvudmannaskap i praktiken. Den visar hur slumpmässigt, oreflekterat och okunnigt skolan hanteras i de kommuner som man studerade. Rapporten fick kritik internt på Skolverket och man var väldigt försiktig med den eftersom den var en kvalitativ studie av endast ett fåtal kommuner. Man var väldigt rädd för den kritik man skulle kunna få på grund av att urvalet var så litet. 

Efter den har det kommit tre rapporter till med betydligt större antal kommuner och som på alla punkter bekräftar det mest anmärkningsvärda i rapporten.

Det är i ordningsföljd Ernst & Youngs rapport Hur styr vi bort från dyrt och dåligt? om hur kommuner hanterar mål och resultatstyrningen och dess ekonomiska konsekvenser.

Sedan kom SNS rapport Rektor – en stark länk i styrningen av skolan om rektorernas förhållande till nämnder och styrelser.

Och sist kom nu i dagarna Skolinspektionens rapport Segregation i skolan om huruvida kommunerna de studerat bryr sig om skolors resultat när man fördelar resurser och huruvida de försöker bryta segregationens negativa effekter.

Läser man dessa fyra högkvalitativa rapporter får man en tydlig bild av ett av svensk skolas största problem. Alldeles för få kommuner bryr sig om skolresultat och alldeles för få försöker uppfylla skollagens krav på likvärdig utbildning och att alla barn ska få samma möjligheter oberoende av bakgrund.

Det framgår också att det finns en oerhörd brist på kompetens och förståelse för hur skolsystemet är tänkt att fungera, hur mål och resultatstyrning fungerar, liksom kunskap om det statliga uppdrag de har. Det finns också ett stort glapp i förtroende mellan rektorer och deras styrelser/nämnder och i de kommunala beslutsleden.

Detta 20 år efter att kommunerna fick förtroendet från staten.

Det skulle förvåna mig om Leif Levins utredning om kommunaliseringen, som presenteras den 10/2, kommer att innehålla annat än en ganska stark kritik över hur stat och kommuner tillsammans har hanterat den svenska skolan och dess professionella.

/Per