Inspektionens rapport borde påverka hela skolsystemet

Skolinspektionens senaste rapport Återkommande brister i den lokala styrningen av skolan är en sammanfattning av fem års inspektioner (jag hänvisade till redan i ett tidigare inlägg). Rapporten är en mycket sorglig läsning som jag ändå lämnar med en viss positiv känsla.

Det kan verka märkligt eftersom den faktiskt visar att 6 av 10 skolor och 9 av 10 huvudmän inte har ett fungerande kvalitetsarbete och att hälften av alla huvudmän inte flyttar resurser på ett sådant sätt att skollagens krav på likvärdighet kan uppfyllas!

Men allt det där visste vi redan egentligen och det finns ett par andra dimensioner som jag verkligen gillar med rapporten:

1. Inspektionen tar ett samlat grepp och använder all sin erfarenhet. Att de borde göra så har bland annat Riksrevisionen påpekat och de verkar ha lyssnat. Det Skolinspektionen har idag som ingen annan myndighet eller organisation är erfarenheten av tusentals skolbesök. Medan inspektionerna av dessa skolor ibland har varit ibland allt för formell, pennalistisk till sin form och stelbent så har myndigheten, över tid, genom dessa byggt en enorm kunskaps- och erfarenhetsbas och den kommer till uttryck i rapporten.

2. När de tar detta samlade grepp har de beslutat sig för att fokusera på och utgå ifrån vad som händer i klassrummet, i undervisningen. Med det som lins betraktar de sedan hela styrkedjan och de gör det riktigt bra. Det är bara med det perspektivet på skolan som skolan verkligen kan bli bättre. 

3. Det samlade greppet innebär också att deras rapport blir en kommentar till hur skolsystemet fungerar och en återkoppling till den statliga nivån. 

Av deras hemsida framgår också att Skolinspektionen från och med nästa år kommer att lägga om sin verksamhet. Också det är mycket positivt. Det finns ingen anledning att på grund av någon sorts rättviseaspekt åka runt och inspektera skolor och huvudmän som i huvudsak gör ett riktigt bra jobb. Istället ska inspektionerna nu fokuseras på skolor och huvudmän som har mest behov av förbättring och Skolinspektionen kommer enligt uppgift att stanna längre på varje plats. Men deras nya uppdrag väcker några frågor. Varför har det inte varit en öppen diskussion om deras nya uppdrag? Det innebär ju faktiskt en ganska stor omställning.

Det bör innebära att regeringen har omvärderat det uppdrag som regeringen gav myndigheten tidigare. Jag tror att många skolor och huvudmän skulle uppskatta att myndigheten eller dess uppdragsgivare presenterade en tydlig analys om varför man gör som man gör. Det skulle kunna för många lärare och rektorer och andra dels ge en sorts upprättelse men också en förståelse för och acceptans av både myndighetens agerande och hur den statliga styrningen ser ut och fungerar.

En annan fråga är om de nu ska syssla mer med stöd och skolutvecklande insatser? Den senaste rapporten pekar mot detta i och med att man lyfter olika modeller för lärares kollegiala utvecklingsarbete och rektorers pedagogiska ledarskap till exempel. Men vad blir då relationen mellan Skolverket och Skolinspektionen och egentligen SPSM?

Varför har vi så många skolmyndigheter överhuvudtaget? Initialt demonterades Skolöverstyrelsen och Skolverket byggdes upp för att politiker tyckte att skolan inte förändrades tillräckligt snabbt. Det kanske är dags för staten att sluta härska genom söndring och bygga en stor och stark skolmyndighet. Kanske har skolan de senaste decennierna nu utvecklats tillräckligt snabbt så att vi kan återinföra en stark och professionell samlad skolmyndighet?

Den enda kritik jag egentligen har mot rapporten är att jag tycker att de i sin analys av friskolor blundar för grundläggande statistik som visar på den tydliga segregation som dessa innebär i grundskolan. Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg. Om man tar hänsyn till dessa skillnader skulle troligen ett par av de positiva skillnaderna so friskolor har införhållande till kommunala försvinna precis som de gör när det gäller resultat.

En sammanfattande tanke är att optimisten i mig tänker sig att nu när det finns så oerhört tydliga signaler från PISA, TALIS, TIMSS, Skolverket, Ernst & Young med flera och nu också Skolinspektionen så kan inte längre de inblandade blunda för behovet av att se över skolsystemet och hur styrkedjan fungerar i realiteten.

Fast det har jag trott många gånger nu.

Jag hoppas verkligen att rapporten läses, blir spridd och att den får stark påverkan på hela skolsystemet. Frågan är bara om så kommer att ske. De strukturer som gör att nio av tio huvudmän inte har ett systematiskt kvalitetsarbete är nog tyvärr uppbyggda på ett sätt som gör att de som är ansvariga för det inte bryr sig så mycket om vad olika skolmyndigheter säger. För dem är nog SKLs rankingar och upparbetad praxis mycket viktigare grunder för beslut.

Tyvärr.

För övrigt behöver jag kanske inte längre på samma sätt trycka på att det behövs en riktig svensk skolkommission, nu när en sådan finns inskriven i budgetpropositionen. Men inte heller där verkar det som om den ska få syssla med viktiga och politiskt känsliga strukturfrågor.

/Per

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm