Jag blir upprörd men inte förvånad

Usch!

De senaste dagarnas avslöjanden om hur skolor väljer bort elever är så stötande att det är svårt att finna ord. Det finns skolor som systematisk åsidosätter den svenska skolans värdegrund. Som väljer elever.

Men jag blev inte förvånad och för mig (och många andra) var det heller ingen nyhet.

Man behöver inte vara särskilt smart eller ha läst mycket skolforskning för att veta att införandet av ett system där skolor ska slåss om en elevpeng på en fri marknad med fritt skolval leder till korruption. Det motsatta gäller också: man måste vara ytterligt naiv, okunnig om forskning eller cyniskt beräknande för att hävda att så inte ska ske.

För mig och många rektorer är det här en del av en vardagsproblematik. På grund av otydligheter, brist på regelsystem och offentlig samordning samt brist i system för stöd till elever med särskilda behov kämpar man dagligen med detta.

Jag har träffat många kommunala rektorer som har berättat om föräldrar som har blivit nekade plats på friskolor eller blivit rekommenderade att söka kommunala skolor istället. I systemet finns då en inbyggd orättvisa i att om kommunen skulle satsa extra på de eleverna så ökar den genomsnittliga skolpengen och då måste kommunen betala ut mer också till de skolor som inte lever upp till skollagens värdegrund.

Jag skäms faktiskt när jag tänker på vad vi har gjort med den svenska skolan och hur individuell elevpeng och ohämmad valfrihets-tro drabbar enskilda barn med sådan systematisk grymhet. 

Ett problem är att ryggmärgsreflexen från regeringen och andra återigen är: MER KONTROLL. Men det fungerar inte nu, det kommer inte att fungera sen och är heller inte vad som behövs. Det som behövs är ett annat finansieringssystem och ett annat tydligt regelverk.

En lösning för att komma åt elevpengs-systemets korrumperande och sönderryckande verkan i skolverksamheten skulle kunna vara att ersättning till kommunerna sätts nationellt utifrån vissa kriterier. Skolpeng skulle sedan fördelas av kommunerna utifrån antal klasser i en skola. Kombinerat med tydliga regler för klasstorlekar skulle det i befintligt system skapa ett mindre utrymme för avvikelser, oskäliga vinster och säkerställa större likvärdighet mellan skolor, klasser och elevers förutsättningar.

När det gäller kösystem till skolor skulle de kunna förvaltas av kommunerna och lyda under offentlighetsprincipen. Det här är två exempel på åtgärder som skulle stävja avarterna utan att Skolinspektionen ska fara runt och försöka upptäcka de som kommer att försöka manipulera systemen. Ta bort frestelsen helt enkelt.

Vi måste också kunna erkänna att valfriheten är en chimär i verkligheten och diskutera dess negativa konsekvenser för skolan och samhället med nuvarande system, och diskutera vad de nuvarande systemen gör med människosynen i vårt gemensamma samhälle.

/Per Kornhall