Om Pisa – och kort om min situation

Pisa-artikeln i DN idag den 4/6 var väldigt konstigt upplagd och säger nog inte vad den utger sig för att göra. Men den innehåller samtidigt ett par väldigt viktiga poänger.

Det stora felet i artikeln är att den allvarliga signalen i Pisa inte handlar om svenska högpresterande elever utan om de svaga eleverna. Hela DN-artikeln utgick från MVG-elever och intervjuer med sådana. Man använde dessutom de senaste nationella provresultaten som en likare. Men med tanke på att det var första omgången med ett nytt betygssystem och nya kunskapskriterier och med tanke på de nationella provens erkänt svajiga resultat år från år är det ytterst betänkligt att göra så.
 
Men det fanns två saker i artikeln som jag tycker är viktiga. Den ena är att den visar på den monstruösa (ja jag tycker faktiskt det) ökningen av mängden och omfattningen på de nationella proven. Det är väldigt tveksamt varför vi har ett sådant system och vad som egentligen är syftet med det. Vi skulle behöva titta över det systemet ordentligt. Det är uppenbart för vem som helst som ser en kalender över årskurs nio på en skola att det är en ohållbar situation. Lärare ger, rättar och diskuterar prov nästan mer än de undervisar.
 
Den andra saken har med detta att göra. De nationella proven är uppbyggda på ett sådant sätt som gör att de inte är jämförbara från år till år. De har inte den typen av uppgifter som gör att man kan normera resultaten från år till år.
 
Det har däremot Pisa, Timss och andra internationella instrument som är till just för att mäta förändringar från år till år. Det är därför väldigt allvarligt när lärare, som elever berättade i DN, har gett dem Pisa-proven och sagt till dem att de inte är så viktiga.
 
I någon mening är de mycket viktigare än de nationella proven just för att de är våra enda instrument att mäta förändringar över tid. Professor Jan-Eric Gustafsson med flera har många gånger påpekat att vi saknar den typen av nationella trendinstrument. Det har man till exempel i Finland där det nationella testsystemet är just ett trendinstrument som bara tas av ett statistiskt urval av elever.
 
Kort kommentar om min situation:
Många undrar vad som händer. Jag har fått avsked, vilket är den värsta formen av arbetsrättslig åtgärd en arbetsgivare kan vidta. LR, som är mitt fackförbund, och jag är eniga om att man inte har någon grund för detta och kommer att processa om det. Fram till beslut i Arbetsdomstolen är jag utan arbete och utan lön med omedelbar verkan.
 
Jag är väldigt glad för allt det stöd jag har fått från fd. kollegor och vänner i Upplands Väsby där både lärare och föräldrar har engagerat sig mycket i det som jag blir utsatt för. En släkting skrev att jag har gjort namnet Kornhall något att vara stolt över 🙂
 
Om några dagar kommer nästa bok: Alla i mål – skolutveckling på evidensbaserad grund. En handbok ut från trycket och det ser jag fram emot!