”Vi behöver tydliga statliga spelregler”

När jag började skriva på ett förord till en kommande pocketupplaga av min bok Barnexperimenten lekte jag med tanken:

Vad skulle hänt om vi inte haft kommunalisering och friskolesystem och istället hade haft ett sammanhållet skolsystem kvar och vi då hade börjat se statistik som visade att nästan en femtedel av barnen inte lärde sig räkna? Vilka enorma insatser hade då inte vidtagits? Eller om vi hade sett läsförståelsen försämras på det sätt vi sett? Eller om bara likvärdigheten hade försämras eller segregationen ökat på det dramatiska sätt som vi nu ser?

Då hade man vidtagit kraftfulla åtgärder och det hade varit lätt att göra det genom den organisation man då hade.  Nu har vi alla de här sakerna på en gång, Skolverket skriver att det krävs ”kraftfulla åtgärder”, och väldigt lite sker. De som är ansvariga, de 290 huvudmännen och hundratals fristående huvudmännen verkar inte kunna ”care less”. Aktiebolagen har naturligtvis inget som helst intresse av att göra något de inte blir tvingade till. Deras syfte är faktiskt att leverera vinst till aktieägarna, inget annat och kommunerna har genom åren visat att de inte bryr sig tillräckligt mycket de heller.

När jag skrev det hade jag inte en aning om att vi faktiskt har ett bevis på att det jag skrev nog är sant. I Finland, öster om oss, har vi ett land som visar hur vårt skolsystem skulle ha sett ut om vi hade behållit ett sammanhållet skolsystem och arbetat långsiktigt med lärarutbildning och tidigt stöd till barn som inte är sig läsa och räkna. Men de har inte riktigt haft den kris vi har haft.

Men i väster ligger ett annat land som mer liknar oss i det att de gjorde samma förändringar i läroplaner och också följde oss längre in i den konstruktivistiska inspirerade dimman. Det är Norge. Norge började, precis som vi, dala i internationella mätningar. Men en stor skillnad mellan dem och oss är att de nu stiger i både PISA och TIMSS.

Vad har de gjort? Ja enligt dem själva så har de satsat på stöd i tidiga åldrar och specialpedagogik, men också på fortbildning av lärare och uppföljningssystem. Men det här har de kunnat göra eftersom de fortfarande har ett sammanhållet offentligt skolsystem. I en ny norsk analys skriver författarna:

Man kan oppsummere det slik at det i Norge har vært økt vektlegging av utdanning, som har ført til ny læreplan samt nasjonalt styrt vurdering av elever i form av nasjonale prøver og kartleggingsprøver. Sverige har på få år gått fra en svært sentralstyrt til en svært desentralisert grunnopplæring. Det kan ha ført til store forskjeller mellom skoler. Sentralt i den svenske skole- politikken står i dag fritt skolevalg og en relativt stor andel friskoler (private skoler med statlig tilskudd). Dette kan ha hindret et nasjonalt kunnskapsløft. (Grönmo och Onstad (red). 2013. OppTUR Og nedTUR; Analyser av TIMSS-data for Norge og Sverige. Akademika forlag.)

De skolsystem som förbättrar sig i världen utmärker sig nämligen inte genom decentralisering och marknadslösningar utan genom kloka förändringar i offentliga skolsystem. Eller som man säger i Ontario: Man snubblar inte in i ett bra skolsystem. Vad vi behöver i Sverige är tydliga statliga spelregler för att styra upp en marknad som skenar. En nationell kunskapsskola, om man så vill, där staten och skolmyndigheter kan agera när saker går fel.

/Per Kornhall