Är förstelärare ett lättkränkt släkte?

Ibland undrar jag om det är så att förstelärare inte tål kritik? Är det så att många förstelärare använder kritiken mot reformen som en sköld och ett skydd för att inte behöva ta åt sig av kollegors åsikter?  Det är lätt att skylla på pajkastningen mot förstelärare för att slippa vända blicken inåt, mot sig själv, och se om det faktiskt ligger något i det som sägs.

I flera av de forum i sociala medier som jag befinner mig i ser jag ofta olika kommentarer kring förstelärare. Det kan vara försteläraren själv som känner sig påhoppad och kritiserad av kollegor, andra lärare som skriver om hur förstelärare agerat eller ännu oftare att försteläraren inte gör något för sina 5 000 kronor.

Jag menar att man måste tänka efter och skilja på påhopp för att någon retar sig på förstelärarreformen och kritik mot något du som förstelärare gjort. Självklart är det så att alla behöver kritik, fast konstruktiv sådan.

När jag är ute på olika skolor och föreläser märker jag ganska tydligt vilket klimat som råder på skolan. Det tråkigaste är när jargongen gått så långt att kollegorna inte längre tänker på vad de säger. Orden bara haglar och kommentarer som  “ Du som är FL kan väl öppna fönstret. Du som är FL kan väl hälla upp kaffe åt oss andra. Du som är FL kan gott sammanställa allt vi lärt oss idag och skicka ut till oss andra. Du som är FL är väl extra utbildad och kan kopiera åt oss andra.” sägs ofta med en skämtsam ton men ändå med en allvarlig underton. Hur har det kunnat bli så här?

På de skolor där förstelärarreformen fungerar väl upplever jag att förstelärare har ett tydligt uppdrag från skolledningen och att tillsättningen av tjänsten gått väldigt formellt till.

De största problemen tycker jag är på skolor där förstelärare tillsatts genom ryggdunkning och att kollegorna känner att de inte begriper hur just den läraren kunde få tjänsten.

Uppdraget, på dessa skolor,  är dessutom otydligt och skolledningen har inte preciserat vad förstelärare förväntas göra eller inte göra. Det är också ganska uppenbart att många rektorer inte kunnat hålla sig formella utan valt personer som passar in i rektors sätt att leda skolan. Detta är min egen ytterst subjektiva analys!

Jag tycker inte det är särskilt konstigt att det blir snack i personalrummet och en jargong när skolledningen inte lyckats förmedla vad uppdraget innebär. Avsikten med reformen var aldrig att förstelärare skulle jobba mer än övriga kollegor (skolverket.se), många har dock fått nedsättning i tjänst för att arbeta med skolutveckling. Andra har inga särskilda förstelärararbetsuppgifter alls. Jag upplever att dessa lärare tenderar att själva ta på sig fler uppgifter för att kollegorna verkligen ska se att försteläraren gör skäl för den extra lönen.  Det tål att påpekas att regeringens tanke aldrig var att försteläraren skulle ha fler arbetsuppgifter.

Jag anser att förstelärarreformen har lett till en större segregering mellan lärarna och ett vi och dem – tänk. Detta måste vi ändra på. Det är inte rimligt att lärare beter sig så här mot varandra. Om detta  skrev jag den 17/7 2014 : Försteläraren – en utskälld reform.

Förstelärarna måste sluta att vara så lättkränkta och ta till den enkla vägen att skylla på reformen. De som inte blev förstelärare måste tänka på vad de säger och hur de agerar. Det är inte ok att slänga ur sig påhopp. Vi måste börja samarbeta och gemensamt arbeta för skolutveckling. Sen kan var och en reta sig på att den inte blev förstelärare eller hur rekryteringen gick till, men det går inte att påverka. Det som inte går att påverka är heller inte lönt att lägga sin energi på.

Ta en stund och fundera över hur klimatet är på din arbetsplats. Ni kanske har ett kanonsamarbete redan? Du kanske är den lättkränkte försteläraren eller är det faktiskt så att kritiken är befogad? Det kanske inte alls har något att göra med att just du är förstelärare? Är du den som slänger ur dig pikar till försteläraren om än det ena än det andra? Är du den som surar för att just du inte blev förstelärare? Tänk efter. Låt sedan 2016 bli året när vi alla arbetar tillsammans för att varje elev ska få bli sitt bästa och att lärarna respekterar varandra, förstelärare eller inte.

Gott Nytt År önskar

Sara Bruun

Kommentera
bruun_betong
Sara Bruun

Sara Bruun har arbetat som språklärare i engelska och tyska i nästan 25 år.
Hennes språkblogg, Bruuns klassrum, har snabbt blivit en inspirationskälla för många. Engagerande och motiverande lektioner skapar lugna och trygga klassrum är hennes språklärarmotto. Sara är författare till två böcker om språkundervisning och är även en uppskattad föreläsare. Sommaren 2021 var Sara sommarvärd i radions P1. I Skolvärlden skriver Sara främst debattartiklar, men ger även läsaren en inblick i en lärares vardag.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm