– Klart vi ska tävla!
– Men vaddå kommer vi ha en chans?
– Så kan vi väl inte tänka. Vi kör all in. We are going for gold. Är ni med på det?

Dialogen utspelade sig i januari när jag presenterade tävlingen www.webbstjärnan.se för mina elever i tyska årskurs åtta. Sedan vi tog beslutet att delta i tävlingen med vår blogg www.ticketnachhässleholm.se har elevernas arbetsinsats ökat markant.

Det är mycket roligt och inspirerande att få se och uppleva den entusiasm eleverna visar. Jag tror dock att det i detta fall inte enbart handlar om att vi har varit med i en tävling. Det handlar också om att gruppen och jag tillsammans har lagt om vårt arbetssätt. Vi arbetar enligt modellen det flippade klassrummet. Vad är då det? Jag menar att det är en modell som frigör min tid som lärare. Jag behöver inte längre stå framme vid tavlan för att ha en genomgång om perfekt i tyskan. Den spelar jag in i förväg och låter eleverna tittat på i sina telefoner eller var de nu väljer att göra det. Men är då flippat klassrum bara att låta eleverna titta på you tubeklipp hemma och sedan fortsätter vi att arbeta? Nej, det är nog den största missuppfattningen som råder just nu. Flippat klassrum handlar om att du vänder på begreppen. Jag tänker att jag flippar det jag behöver till just den lektionen. Jag flippar det som frigör min tid. Om det sedan är att aktivera elevernas förförståelse genom att låta dem diskutera en rubrik eller en bild och ge sina svar i förväg i tex www.padlet.com eller en flippfilm på You Tube. Det avgör jag beroende på vilken uppgift jag planerat att genomföra utifrån det centrala innehållet i Lgr 11. Utifrån det väljer jag hur flippen ska se ut.

Det absolut viktigaste är dock att du har tänkt igenom varför du vill arbeta med det flippade klassrummet och hur du i så fall ska förändra ditt sätt att undervisa. Den tankeprocessen tar tid. Låt det ta tid!

 Det som är en utmaning för mig och många andra språklärare är att få eleverna att fortsätta läsa moderna språk. Eleverna har en tendens att hoppa av sitt språkval då de tycker det tar för mycket tid. De tycker det är svårt och jobbigt att lära sig ett språk. Det är det. Det kräver att man kavlar upp ärmarna och är beredd att hugga i. “Det är bara att fnatta på” som min farfar skulle ha sagt.

Jag brukar säga till mina elever att “det inte regnar in ord i och fraser i huvudet”. Man måste lägga ner tid och kämpa.

 Mina elever ser det som ett lyft att vi har börjat arbeta utan läromedel och att vi använder flippat klassrum. Självklart behöver det inte vara just flippat klassrum som tilltalar dig och dina elever.

 Det som varit det bästa med tävlingen Webbstjärnan är ändå supporten. Jag som är helt ny och grön på detta med digitala verktyg i klassrummet har haft en otrolig hjälp av supporten. Jag och eleverna har lärt oss att blogga, publicera på you tube, bädda in klipp. Vi har lärt oss nya ord som widget och gadget! Utan supporten hade vi inte rott detta i land.

 Eleverna har lagt ner sin själ i tävlingen och vi hamnade bland de 100 bästa lagen av 3 200 lag i Sverige. Eleverna väljer helst formuleringen “ vi blev bland de 12 bästa lagen i årskurs åtta”!

 När vi fick reda på att vi inte gått till final blev de först väldigt besvikna. Men sen hände något jag inte upplevt tidigare i denna grupp. De visade upp en kämparvilja som jag så länge efterlyst:

– Vad ska vi göra för att vinna nästa år?

– Vi brukar ju få feedback för att få veta vad vi kan göra bättre. Varför får vi inte det?

– Vi vinner nästa år!

– Vi skriver ett brev till juryn och kräver ett svar.

Sagt och gjort. De satte sig ner och skrev ihop ett brev till juryn. Det var otroligt härligt att se hela gruppen förenade mot ett och samma mål:

“Vi ska vinna nästa år”

// Sara Bruun

På nyheterna torsdagen den 3 april talade Jan Björklund om att Skolverket borde se över riktlinjerna för hur elever med dyslexi använder hjälpmedel under de nationella proven (NP).

Jan Björklund är troligen omedveten om hur bedömningen av de NP i engelska på grundskolan går till. Annars är jag övertygad om att han även hade nämnt att Skolverket skulle få i uppdrag att se över denna bedömning.

Just nu rättar de flesta av Sveriges engelsklärare de NP:s C-del som genomfördes i onsdags. Uppgiften var väldigt tydlig och välstrukturerad. Ämnet är sekretessbelagt till 2020 därför kan jag inte delge er det här. Alla elever som jag hade hand om i onsdags tyckte att det var en bra uppgift och att det gick snabbt att komma igång att skriva.

Många av Sveriges lärare brottas dock med bedömningsmaterialet till framförallt de muntliga och skriftliga förmågorna.

På Facebook finns en diskussionsgrupp för engelsklärare i årskurs 6–9. I denna grupp har vi stött och blött frågan under en längre tid.

Problemet är att uppsatsen ska bedömas enligt skalan F, E, D, C, B och A och inom F, E, D och C ska läraren avgöra om uppsatsen motsvarar kunskapskraven för övre eller undre skiktet. För att eleven ska nå D i undre skiktet  ska eleven “uppfylla gällande kunskapskrav avseende skriftlig produktion och interaktion för betygssteget E samt stora delar av C” (Skolverketsbedömnsanv s 31 & 33).

För övre skiktet gäller samma text förutom att orden ”stora delar” är utbytta mot ordet ”merparten”. Vad är då skillnaden mellan ”stora delar” och ”merparten”?

Ja, först och främst ska vi ha i åtanke att grundregeln för att ett D ska komma ifråga vid betygssättningstillfället är att kunskapskraven för E ska vara uppfyllda i sin helhet och övervägande delen av C ska vara uppfyllda. När det nu gäller NP och uppsatsen är det alltså andra ord vi ska värdera: stora delar och merparten. Vad är skillnaden i betydelse för dig? Det är endast nyanser för mig.

Dessutom är det så att en elev kan vara bedömd som F på ett delprov och ändå få det totala provbetyget E. Låter det obegripligt? Det är det också. När du som lärare räknar ihop de olika delproven används en formel där läs och hörförståelsepoängen multipliceras med två. Nedan följer ett elevexempel:

Martin har på:

Delprov A Muntlig förmåga: F övre skiktet= 2

Delprov  B Läs och Hörförståelse: E undre skiktet =3×2

Delprov C Skriftlig förmåga: E övre skiktet = 4

2 + 3×2+4 = 12

12 poäng delas med antalet prov dvs 4 = 3

Enligt bedömningsanvisningarna hamnar denne elev på siffran 4 vilket motsvarar E övre skiktet. Detta trots att eleven är underkänd på ett helt delprov.

Eleven har under terminen inte nått upp till kunskapskraven för E avseende att tala engelska och ska enligt gällande regler inte ha betyg i engelska. Hur i hela friden ska man kunna motivera för  elever och föräldrar vid terminsslut att eleven får betyget F när provbetyget på NP är E övre skiktet?

Vi har diskuterat detta med Skolverket avigt och rätt och svaret i korthet blir :

“Det handlar inte om betygssättning här utan om att använda betygsbeteckningar för att ange kvalitativa nivåer i en uppgift.” (Skolverkets svar till mig via mail. Svaret kan läsas i sin helhet här: http://www.bruunskolblogg.blogspot.se/2014/02/skolverkets-svar-del-2.html).

Jag menar att detta system varken är likvärdigt eller rättsäkert för eleven. Jag anser också att bedömningen av NP i engelska strider mot Lgr11. Bedömningssystemet leder till att lärarna inte visar eleven helhetsbetyget om en elev är underkänd på ett delprov. Man visar istället delbetygen för att kunna motivera sin betygssättning i slutet av terminen.

Det går inte att förklara för en elev att “ nä, detta E som står här är inget betyg. Det är en betygsbeteckning”. Jag har mer än 15 års erfarenhet av betyg och bedömning i engelska och tyska. Jag kan inte förklara det i alla fall. Den som tydligt och enkelt lyckas med denna förklaring kan höra av sig. Här behöver jag hjälp.

Vi måste sträva mot en likvärdig bedömning. Går det att lita på statistiken och analysen av kopplingen mellan NP och slutbetyg när provbetyget och slutbetyget inte har samma riktlinjer? 

Sveriges lärare ska inte behöva sitta och gissa på femtio nyanser av ord. Sveriges lärare och elever förtjänar att bedömningsmaterialet för NP i engelska omgående ses över.

/ Sara

Ni som inte sätter betyg men vill veta mer om betygssättning kan läsa här.

Häromdagen läste jag en artikel om en skola som valt att förbjuda mobiltelefoner i skolan. Hade jag arbetat på den skolan hade jag fått säga upp mig.

I mitt klassrum använder de telefonerna till att kommentera på klassbloggen, de spelar in varandra muntligt, de slår upp ord och kollar fakta. Självklart är  jag naiv om jag tror att de endast ägnar sig åt detta. Såklart är de också ibland på t ex både Facebook, Instagram och Snapchat. Jag ser det inte som ett problem. Om mina uppgifter lektionstid är tillräckligt engagerande är det inte lika lockande att ägna lektionstiden åt Facebook.

Jag undervisar i engelska och tyska. I språkklassrummet är smartphones en tillgång. Det är inget konstigt med det. Det är ett sätt att förenkla undervisningen. När jag gick i skolan blev man inspelad på kassettband. Idag kan eleverna tex spela sina dialoger i appen Soundcloud och skicka till mig. På några sekunder har jag tillgång till deras muntliga alster och kan enkelt kommentera vad de gjort och skicka tillbaka. Det är effektiv formativ bedömning. Eleven behöver inte vänta till nästa lektion för att få respons. Genom att de spelar in kan jag sitta hos eleverna och hjälpa till med t ex uttal och intonation. Det finns lektionstid till detta. Jag behöver inte springa runt till alla för att hinna lyssna. Jag är där jag behövs. Jag kan också skicka till kollegor för sambedömning och är inte beroende av att vi fysiskt måste ha tid att träffas. Min kollega kan lyssna när det finns tid.

Jag ser telefonen som en kraftfull liten dator med många väldigt användbara funktioner. Vi måste inse att “internet inte är en fluga”. Smartphones är här för att stanna. Eleverna känner sig inte hela utan sin telefon. Rannsaka dig själv. Hur känner du själv utan din smartphone? Hur känns det när du glömmer telefonen hemma en hel arbetsdag? Jag erkänner: Jag tycker det är jobbigt om jag inte vet var den är. 

Kanske är det så att  skolan i artikeln jag läste har bättre tillgång till digitala verktyg än vad jag har. Det vet jag inte. I min egen undervisning använder vi, telefonerna i stort sett varje lektion. Jag är dock mycket noga med att påpeka att det är deras föräldrar som bestämmer om det är ok eller inte. Jag har också tillgång till 4 surfplattor de kan låna om de inte har någon telefon. I stort sett alla har dock telefon. På min skola har vi, tyvärr, ett väldigt dåligt nätverk vilket gör att man inte kan lita på att internetuppkopplingen fungerar från en timme till en annan, vilket gör att smartphones och hot spotfunktionen underlättar. Som tur är, är det bara veckor kvar tills vi får fiber!

I min undervisning skiljer jag på övningstillfällen och bedömningstillfällen.  Enda gången jag samlar in 

telefonerna är om vi har ett bedömningstillfälle. Att förbjuda och begränsa elevernas värld är en omöjlig väg att välja anser jag. Att ha en tillåtande syn på smartphones kräver dock mycket av skolpersonalen. Det krävs ständiga samtal om vad som är ok att skriva om varandra, om vad som är ok att lägga ut på sociala medier och det tar tid från undervisningen. Jag ser dock den tiden som att vi lär dem om internetanvändning och att det faktiskt ingår i LGR 11:

“Det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. Perspektivet ska prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden” (LGR 11, s 10)

Mobilhyfs är definitivt fråga om ett personligt ställningstagande. Det är också något som även vi lärare skulle behöva ta till oss. Är det ok att använda mobilen konferenstid?

Som lärare måste jag jobba hårt med att skapa och bygga goda hållbara relationer till ungdomarna. De måste veta och känna att  jag engagerar mig i dem. Med samtal om rätt och fel, goda relationer, motiverande och engagerande uppgifter tror jag att vi kan lyckas få smartphones att leda till  tillgångar istället för motgångar.

/Sara