Efter det amerikanska valet och den utveckling av det offentliga samtalet och debatten som vi kunnat se i sociala medier så finns det anledning att vara bekymrad, men också att stå upp för skolans roll i kampen mot ignorans och faktaresistens.     

Det har blivit ännu tydligare att skolan är en institution som bär demokratin och att utbildningen, både för elever och lärarstudenter, måste hålla en hög kvalitet.

Debatten blir alltmer polariserad och det har uppstått nya klyftor, inte bara ekonomiska klyftor. I Sverige såg vi tidigare samma tv-program, läste samma tidningar, vi delade en gemensam världsbild. Men i dag finns det så många olika världar eller verkligheter. Dessa förstärks av de sociala medierna.

Vi tillbringar alltmer tid i våra filterbubblor, de personligt anpassade resultaten då vi använder en sökmotor på internet där en algoritm anpassar träfflistan beroende på vilka uppgifter den har om oss. Vi får allt mindre information som motsäger vår verklighetsuppfattning. Vi blir paradoxalt nog enfaldigare, mer enkelspåriga, trots ett överflöd av information.  

Det bidrar till att den så kallade fakta-resistensen sprider sig. Alltfler blir immuna mot fakta, och bortser från det som vetenskapen säger. Man struntar i om det faktiskt är sant eller inte. I stället blir det viktigare om det känns sant. Trots att lögnerna i exempelvis den amerikanska presidentvalskampanjen avslöjades så fick de ändå fäste. 

Just därför är den kompensatoriska skolan ännu viktigare. Den är en plattform och en mötesplats grundad i faktabaserad kunskap och relevans. Kunniga lärare kan ge perspektiv och rusta eleverna.

Det betyder att vi också måste värna den likvärdiga skolan där man möts från olika samhällsklasser och grupperingar. Skolan är en viktig plats för att möta tankar, idéer och inte minst oro. Att inte låta främlingsfientligheten styra och ta över, utan låta pragmatismen och humanismen vara vägledande.    

Om vi inte lyssnar och tar en diskussion, utan bara bemöter med pekpinnar, så slutar människor att säga det de tycker. Då blir det inte den konkurrens mellan idéer som vår demokrati bygger på. Olika uppfattningar och tankar som möts gör ofta att vi kan få en förståelse för varandra. Förståelse och respekt även när vi inte tycker lika.

Jag vill ha ett samhälle där vi behandlar alla människor med respekt. Där vi faktiskt är intresserade av hur andra resonerar och vad deras åsikter grundar sig på. Lösningen på konflikten eller problemet kan finnas någon annanstans och vara en annan än den som först tycks vara uppenbar.

Skolans roll är grundläggande också nu när vi utsätts för informationskrigföring och desinformationsaktioner. Ingen elev ska få gå ut skolan utan att ha fått ett källkritiskt sinnelag och kunskap om hur information kan manipuleras och hur rykten kan spridas.

Det svenska samhället är öppet. Det kan utnyttjas. Men öppenheten kan användas också för att stärka oss. Allra viktigast tror jag är att skola och fria medier ger medborgarna egna verktyg för att fullgöra sin plikt som medborgare. Därför är skolan så viktig!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare Skolvärlden #10 2016

Jag har en vision. Tänk om vi vågade fokusera på kunskap och bildning i stället för att fokusera på att få höga betyg? Höga betyg är väl bra, men inte om de inte motsvaras av ett kunskapsinnehåll. 

Lärarnas Riksförbund vill ha en skola med kunskapsfokus. Vi tycker om betyg och anser att de ska vara ett kvitto på att eleven fått med sig kunskap, men också ett sätt att se att man skaffat sig tillräckliga kunskaper för att kunna komma in på vidare utbildningar. Då fyller de rätt funktion. Betyg har inget värde om man inte har med sig kunskap. 

Men sedan kommunaliseringen har betygen även fått rollen att också säga något om kvaliteten på skolan. Men det är inte rimligt att svenska skolor ska konkurrera med varandra främst genom betygen. Andra kriterier måste lyftas fram. Betyg är ett utmärkt verktyg för att mäta vilka kunskaper den enskilde eleven får med sig, men betygsvärdet mäter inte om det är en bra eller dålig skola.  

Det borde vara självklart att målet måste vara att alla skolor är bra skolor och inte att dåliga skolor ska slås ut genom att inga elever väljer att gå där. Det är bakvänt att låta det gå så långt så att en skola måste läggas ner. Det betyder konkret att hela kullar av elever som ”valt fel” offras och berövas rätten till en god skolgång. Dagens system innebär att samhället och skolansvariga går med på att vissa skolor är undermåliga och att vissa elever därmed inte får den skolgång de enligt lagen har rätt till.

Nu har det gått tre år sedan betyg infördes från årskurs 6. Skolverket har på uppdrag från regeringen utvärderat reformen och ska redovisa resultatet i vinter. Vi får se vad den visar. En fördel med tidigare betyg är det tydliga signalvärdet för elever och föräldrar om vad betygen innebär. Då kan kunskaps-nivån bli tydlig inför framtiden och kommande undervisning. Om vi kan avdramatisera betygen och få dem att fylla syftet att ge elever och föräldrar ett kvitto på de kunskaper eleven tillägnat sig kanske vi till och med kan fundera på att införa betyg ännu tidigare än i dag? 

Lärarlönelyftet är även arbets-givarnas ansvar. Genomförandet av lärar-lönelyftet har i stor utsträckning mötts med misstro i lärarkåren. Huvudmännen satsar inte som de borde, och som det var tänkt, på de lärare som uppfyller minst ett kriterium men inte får del av de statliga pengarna. Även rektorerna har blivit lämnade i sticket och fått orimliga förutsättningar från förvaltningen och politikerna i kommunerna.

Låt oss inte blanda bort korten! Det handlar om ett bristande arbetsgivar-ansvar och en felaktigt lönesatt lärarkår. Nu försöker staten hjälpa till och erbjuda skolans ansvariga huvudmän en katalysator genom att avsätta flera miljarder kronor årligen till höjda lärarlöner. Skolhuvudmännen borde ta denna chans. Om man vill ha kvar makten över skolan måste man visa att man kan ta det ansvaret. Baske mig!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare Skolvärlden #9 2016