”Ha fler lektioner utomhus”. Så säger Anna Ekström i SVT:s ”Helgstudion”. Hon säger också att huvudmännen måste tänka långt utanför boxen och att de måste lägga mer fokus på att ventilera våra lokaler så att skolorna blir smittsäkra.

Det börjar genast snurra i huvudet på mig. Jag gillar att tänka utanför boxen och jag är verkligen en sann optimist så det här borde gå bra. Funderar lite kort på hur vardagen i skolan ser ut i dagsläget då vissa klasser är inne i halvklass och lärarna gör sitt yttersta för att undervisa eleverna som är på distans och de som är på plats.

Ljudet behöver vara bra så att eleverna som sitter hemma hör vad både läraren och klasskamraterna säger. Lärarna måste också kunna använda sig av pedagogiska verktyg som projektorn, datorn och olika läromedel. Eleverna måste kunna använda sig av sina datorer, skrivredskap, böcker och så vidare. Helst behöver de kunna sitta under tak eftersom vädret just nu trots, eller på grund av, att det är vår är lite oförutsägbart.

Jag ser framför mig att eleverna är utomhus och att de ska hålla avstånd till varandra och att lärarna ska göra sig hörda och att det kommer att vara jobbigt för elever och lärare att stå upp i långa lektioner och hela dagar.

Men det är klart, nu tänker jag ju bara innanför boxen. Jag måste tänka utanför. Eleverna behöver kanske inga böcker, datorer eller annat material och de kan komma in i helklasser om vi ska vara utomhus. Eller just det, det kan de ju inte för då blir det trängsel i kollektivtrafiken eftersom hälften av våra elever tar sig till skolan kollektivt.

”Gaah, det är två månader kvar av läsåret”

Hur som helst, vi fortsätter i halvklass då. Fast hur ska eleverna hemma då få ta del av undervisningen? Hmm, återvändsgränd igen.

Jag gör ett nytt försök. Om vi inte har några begränsningar alls ekonomiskt, kan vi då skapa utomhusklassrum? Paviljonger med sittplatser för trettiotvå elever (fyra vid varje bord) alla bor i stan, ingen behöver åka kollektivt eftersom vi undervisar över klassgränserna. De som behöver nyttja kollektivtrafiken får fortsätta undervisningen på distans.

Eller, vänta, det känns ju inte så likvärdigt. Och hur skulle de få ta del av undervisningen nu igen om den inte spelas in. Jo, en lärare kan undervisa de som är på plats utomhus och en annan tar hand om de som är på distans. Men hur gör vi då med bedömningen? Och var får vi tag på fler legitimerade lärare? Det är ju bara två månader kvar.

Jo, men de som bor utanför stan kan ju ha sin undervisning på kvällar och helger. Då är ju lärarna också lediga. Så om lärarna jobbar dubbelt så kanske vi kan få ihop det med alla labbar, praktiska kurser och examinationer. Men just det, lärarna behöver ju vara lediga också. Och det skulle ju kosta enormt mycket pengar om vi skulle betala för att dubbla undervisningen. Och de pengarna har ju inte skolan.

Gaah, det är två månader kvar av läsåret och vi vet inte hur vi helt ska ställa om våra verksamheter. Det verkar som om skolverksamheten inte är gjord för att organiseras utomhus.

Snälla Anna Ekström, hjälp oss att tänka utanför boxen. Vi vill absolut inte lägga över det jobbet på lärarna men det är ingen lätt uppgift, inte ens för huvudmännen. Vi vill alla väl. Vi vill att våra elever ska få den kunskap de har rätt till och att de genom skolan ska bildas och utbildas så att vi främjar en allsidig personlig utveckling som gör individen aktiv, kreativ, kompetent och ansvarskännande, både som individ och medborgare.

Men för att vi ska kunna göra det så behöver vi nog hjälpas åt att tänka utanför boxen. Andra verksamheter får mer pengar för att kunna ställa om men skolan verkar som enda bidrag få rådet att tänka utanför boxen. Vi har inte gjort annat än att tänka utanför boxen det senaste året men det enda vi vet är att vi måste få det att fungera innanför boxen (skolan).

Du som arbetar i skolan lägger grunden för elevernas framgång.  Du skapar och bygger relationer som i särskilda fall gör hela skillnaden för eleven eller kollegan. När du anstränger dig för att tänka ut lektionens innehåll så vet du också att det sällan blir som du tänker dig. Ju yngre barn desto mer kan hända; en konflikt på rasten, någon som ramlat och slagit sig, fel lag som vann på fotbollsplanen och så vidare. Då finns du där. Du lyssnar, försöker förstå och ger trygghet.

En väldigt stor del av läraryrket handlar om att vårda relationer och att utveckla dem. Vi behöver vilja utveckla vår sociala kompetens och frågan är hur vi bäst gör det när allt annat pockar på och irritationen ligger närmare till hands?

Allt relationsarbete handlar inte om eleverna, det kanske är relationen till kollegorna som avgör hur du trivs eller inte. Att kunna dela med sig av det ibland väldigt tunga arbetet och få skratta tillsammans betyder mer än vi tror. Och allt det där är just nu lite svårare när vi helst inte ska ses tillsammans. After work och personalfester existerar inte längre och samtidigt går vi in i kanske den tyngsta tiden i pandemin. Att dra sig tillbaka nu kan vara förödande.

Relationerna går att vårda trots att vi håller oss på avstånd. Nej, ingenting är som förut men när vi ställer om allt annat får vi ställa om även våra sätt att möta och bemöta varandra. Istället för att ställa in festen, kör den digitalt. Skåla tillsammans för det som är bra. Ses utomhus nu när våren kommer, skicka uppmuntrande meddelanden till varandra via sms, mejl, en lapp på skrivbordet. Det är just nu vi behöver bli mer socialt generösa genom att visa uppskattning för varandra, höja sinnesstämningen i kollegiet, lyssna på och bekräfta någon som känner sig osäker eller kanske det svåraste av allt: låta någon hjälpa dig med något. Självklart kan vi inte gå ”all in” i alla metoder men vi kan nog alla göra lite, lite mer.

När vi är intresserade av andra så blir vi ofta upplevda som mer intressanta. Den som bara för fram sin egen åsikt eller vill ha egen bekräftelse blir ganska snabbt ointressant eftersom han eller hon inte tillför värde till sin omgivning. Det som händer om du ofta vänder dig inåt, är tvär eller vill visa att du redan kan och vet allt, är att andra till slut undviker dig eller åtminstone slutar lyssna på dig.

Nästa gång du sitter i ett reellt eller digitalt samtal med någon, prova då ett av ovan nämnda sätt att vara socialt generös. Le mer än vanligt, stötta någon som har det svårt, låt någon hjälpa dig (även om det innebär att du blottar ditt ego) eller ge en ärlig komplimang till någon du uppskattar.

Ganska snart kommer du att se effekten av ditt beteende och uppleva den positiva spiralen som innebär att du kommer att få mer tillbaka. Att skänka andra mer värde gör att du blir värdefull för andra. Dessutom inspirerar du andra att vilja ge mer värde till sin omgivning.