För att skapa ett gott samhälle behöver vi vilja ha en förståelse för varandra. Att helt utesluta ett perspektiv till förmån för sitt eget tror jag skapar klyftor mellan människor. Jag kan förstå att det är enklare att göra så för det är inte alltid så lätt att förstå vad som ligger bakom andras beteenden. Men när vi anstränger oss och försöker förstå så kommer vi ofta längre i livet.

Att jag som bloggande rektor endast skulle framföra en rektors perspektiv skulle för de flesta vara helt ointressant och att endast skriva om händelser eller situationer ur ett lärarperspektiv skulle inte heller vara så givande. Visst, vi känner igen oss när vi läser och kan nickande och hummande stämma in: ”så sant, precis så är det, javisst”, men mer än så blir det sällan om vi inte därtill lyckas känna ett engagemang eller kanske till och med bli lite provocerade eller berörda.

Om du som arbetar i skolan tycker att du själv är viktigare än våra elever så tror jag att du behöver fundera lite till. Vem är du till för? Vem är anledningen till att du valt att arbeta i skolan? Våra elever är vår framtid och att inte ha deras bästa för ögonen är uteslutet. MEN, för att våra elever ska må som bäst och lära sig som mest så behövs vi: lärarna, fritidspedagogerna, studie- och yrkesvägledarna, kuratorerna, speciallärarna/pedagogerna, skolsköterskorna, barnskötarna, bespisningspersonalen, lokalvårdarna, rektorerna, skolcheferna och alla andra som befinner sig i skolans värld.

Och inte nog med att vi behövs, vi behöver må bra, ha roligt och utvecklas.

Vi behöver bli bättre på att sätta oss in i varandras vardag och stötta varandra så att vi vill och kan ge våra barn och elever, men också varandra, det allra bästa. Vi behöver må så bra som möjligt och känna oss så uppskattade som möjligt för att orka med den ofta utmanande vardag som vi alla befinner oss i. Vårt gemensamma uppdrag är det viktigaste som finns och vi behöver tro på att vi kan hjälpas åt och att vi tillsammans kan skapa den bästa framtiden.

Nej, jag är inte bara naiv eller sjukt optimistisk. Jag har jobbat i skolans värld i tjugo år och jag har misströstat, gråtit mig till sömns, legat vaken om nätterna, känt mig ihålig, utmattad och ensam. Det gör jag fortfarande emellanåt.

En tanke som får mig att fortsätta sträva efter den bästa skolan är för mig två förenklade ”sanningar”. Antingen väljer jag att tro att jag inte kan göra någon skillnad, skolan och dess elever och anställda är på väg in i en nedåtgående spiral där allt varje år försämras: villkoren, lönerna, arbetsmiljön, elevernas kunskaper, samhällets ansvarstagande, lärarnas kompetens och så vidare. Eller så väljer jag att tro att jag tillsammans med mina fantastiska medarbetare gör skillnad för de elever vi ansvarar för, att vår förmåga att inspirera, forma och utbilda framtiden är oändlig och att vårt gemensamma och hårda arbete är meningsfullt och gör stor skillnad i många individers liv.

Jag väljer den sanning som ger mig mest energi, mest resurser att vilja förändra. Jag väljer att tro att vår främsta uppgift är att försöka finnas där för eleverna och att min uppgift som rektor är att försöka ge dig de allra bästa förutsättningarna. Den sanningen jag valt stärks av forskning som visat att grupper som delar en stark gemensam bild av att målet de arbetar mot är meningsfullt också är mer hjälpsamma mot varandra (Aubé, C., & Rousseau, V. (2005).

När vi hjälper varandra presterar vi också bättre än de som inte tycker att målet är så viktigt. Min sanning får mig att känna mig stolt över oss alla som väljer att vilja arbeta inom skolan.

Kommentera

Den senaste tiden har det haglat artiklar om hur mycket pengar skolor runt om i landet sparar genom att anställa obehöriga lärare i stället för behöriga. Eftersom jag själv har tjugo års erfarenhet av skolan, både som lärare och rektor, så borde det inte komma som en nyhet. Ändå får det mig och många i min omgivning att höja ett ögonbryn eller rent av två.

Rekrytering är många gånger en komplex fråga och sällan så enkel som att vi ställs inför möjligheten att välja en behörig lärare till tjänsten som utannonserats. Den som inte är helt insatt i skolverksamhet kan lätt provoceras av det faktum att rektorer och huvudmän av snålhet skulle välja obehöriga lärare men den uppfattningen speglar inte min personliga erfarenhet.

Det är ett faktum att det är brist på legitimerade lärare. Det är också ett faktum att den bristen kommer att öka de kommande åren. Enligt en prognos från Statistiska centralbyrån kan Sverige sakna 45 000 lärare år 2033. Det är om lite drygt tio år. Så frågan är hur vi ska förhålla oss till den informationen?

Jag har på nära håll bevittnat lärarbristen som gjort att jag ibland tvingats välja den pedagog som har mest kompetens, trots att formell utbildning saknas. Ibland har det hänt att jag haft en behörig sökande som jag valt bort eftersom personen inte haft goda referenser eller av andra skäl känts olämplig i verksamheten. Vid andra tillfällen har läraren varit behörig men under en övergångstid behövt undervisa i andra ämnen eller stadier än behörigheten omfattar. Ibland har det varit svårt att möta det löneanspråk som en behörig lärare kräver och vi har då lämnats kvar med en obehörig sökande.

Det är inte heller realistiskt att tro att vi rektorer kan erbjuda vilka löner som helst, trots att vi står med ett fåtal behöriga sökande. Som jag ser det står vi inför två betydligt större frågor:

  • Hur lockar vi fler ambitiösa och relationsintresserade individer till läraryrket?
  • Och hur ska vi kunna möta de löner som lärarna förväntar sig när skolan inte tillförs mer pengar?

Vi behöver ha rätt person på rätt plats för att eleverna ska få den utbildning som de har rätt till. Alla som arbetar inom skolan vet vad det kostar att få in fel person, oavsett om den är behörig eller obehörig. Relationer som inte fungerar kan sällan kompenseras av en hög kompetens. Det blir möjligtvis rätt på pappret men inte för eleven. En bild av en situation där en tjänst gång på gång utannonseras med enda syftet att hitta en legitimerad lärare är naiv. Det kan finnas specifika situationer som kräver trygghet och kontinuitet framför behörighet även om drömsituationen naturligtvis vore både och. Det är dessutom inte bara lönen som avgör vem som tar eller får jobbet. Faktorer som samhällets storlek, skolans läge och elevunderlag samt vad skolan i övrigt kan erbjuda den sökande är ofta av större betydelse än själva lönen.

Naturligtvis vill vi och ska vi sträva efter att ge alla elever legitimerade lärare men fokus behöver flyttas från att försöka lösa nödsituationer de kommande tio åren till att öka tillgången på behöriga lärare som vill vara i skolan, som vill skapa relationer, förmedla kunskap, inspirera och leda de barn och ungdomar som utgör vår framtid.

Vi som är verksamma inom skolan behöver med de medel vi har fatta de beslut som vi tror är bäst för eleven och hennes framtid. Och när det kommer till att locka fler förebilder till skolan så är det allas ansvar att tala gott om den verksamhet vi inom skolan bedriver.

Kommentera
Linda Blomdahl, 2021, blogg, bloggare
Linda Blomdahl

Linda är legitimerad lärare i matematik, NO, tyska och engelska och har undervisat i alla årskurser från förskoleklass till gymnasiet. De senaste sex åren har hon arbetat som rektor på såväl grundskola som gymnasium.

 

Hon debuterade som författare våren 2020 med Skolcoachboken: egen utveckling – gemensam framgång och arbetar som rektor, skribent och föreläsare med syfte att lyfta och inspirera lärarkåren..

 

Lindas blogg fokuserar på din personliga utveckling som individ och lärare.

Arkiv

Välj år/månad

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm