Bäst och sämst i Sverige

– Lärarna har inte riktigt värderats utifrån sina kvalifikationer och vi vill att läraryrket ska vara så attraktivt att de bästa ungdomarna söker sig till utbildningen, säger Ingela Gardner Sundström, ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) förhandlingsdelegation.

Skolvärlden har granskat resultatet av avtalet mellan SKL och lärarfacken. Tre av fyra kommuner gav lärarna mer än avtalets lönegolv på 4,2 procent i fjol, vilket är ett trendbrott, men eftersom det för nästan hälften av dem rörde sig om någon tiondels procent blev den genomsnittliga ökningen 4,4 procent för Lärarnas Riksförbunds medlemmar. Samtidigt gick nio kommuner betydligt längre och höjde lönen med mellan 5 och 9 procent, bland annat Lekeberg, Västerås och Sundsvall.

Lägger man till resultatet från årets lokala förhandlingar, när knappt hälften av kommunerna är inräknade, har ett tiotal kommuner gett lärarna inom Lärarnas Riksförbund påslag på totalt mellan 8,5 och 13,9 procent på två år. Lekeberg och Västerås ligger i topp även här, men samtliga av dessa kommuner betalar grundskolelärarna mindre än rikssnittet.

Staffan Jansson (S), ordförande i Västerås arbetsgivardelegation, säger att satsningen ska stärka skolan och möjliggöra framtida rekrytering. I bottenskiktet av löneökningslistan finns Degerfors, Hagfors och Tomelilla. Även deras medellöner till grundskolelärare ligger under rikssnittet.

– Jag diskuterar aldrig löneutvecklingen i en viss kommun eftersom jag inte känner till bakgrunden. Vi talar bara om att det är viktigt att påverka lönespridningen och ge en god löneutveckling framför allt till de bästa lärarna så att unga människor ser att yrket både är kul och kan ge ekonomisk utdelning, säger Ingela Gardner Sundström.

Det handlar alltså bara om lönespridning och inte om att den generella löneutvecklingen måste upp jämfört med andra yrkesgrupper?

– Prio ett är att se till att det finns en god löneutveckling för lärare som är med och drar och vill utveckla arbetet i skolan. När man har en så stor grupp kostar det otroligt mycket att lyfta hela gruppen och det blir ändå små summor för var och en.

Kommuner som inte gett mer än avtalet förklarar det med att de inte har ambitionen att ligga över snittet i länet, vad säger du om det?

– Var och en måste göra sin egen omvärldsanalys. Jag brukar säga att även om ni kan rekrytera i dag så måste ni fundera över om ni kan rekrytera om fem eller tio år. Och vad tror ni att det är för några som utbildar sig till lärare om ungdomar ser att här finns inga karriärmöjligheter.

Två år återstår av avtalet mellan lärarfacken och SKL – om facken inte väljer att säga upp det efter ett – och det finns inga angivna nivåer för löneökningarna framåt.

Ingela Gardner Sundström klargjorde tidigt att kommunerna måste vårda avtalet och satsa på lärarna även 2014 och 2015.

– Jag vill inte uttala någon prognos om lärarlönerna framöver, men jag hoppas att vi kommer att jobba med lönespridning överallt som ett första steg, så att man kan se att det finns en rejäl möjlighet till utveckling.

Räcker märket 2014 för att säga att ni har levt upp till avtalet?

– Det måste var och en fundera på lokalt för i grunden handlar det mycket om var man ligger i löneläge. Vi kommer från centralt håll arbeta hela den här perioden för att hjälpa till så att det blir bra processer.

En del kommuner har lagt sig på golvet båda åren nu, hur påverkar deras agerande sannolikheten att facken säger upp avtalet?

– Min förhoppning är att vi ska motsvara förtroendet som de sifferlösa avtalen vittnar om. Lärarfacken har gjort ett sista försök med avtalen. Vi behöver visa att vi kan jobba så här.