”Blir regeringens nästa förslag att döpa om gymnasiet till högstadiet?”

Måndagen den 30/8 presenterade utbildningsminister Anna Ekström regeringens förslag om att ämnesbetyg ska ersätta kursbetyg i gymnasiet. Syftet med ämnesbetyg är att enskilda och tidiga prestationer under gymnasiet inte ska tynga ner helheten och att kunskapen som eleven bär med sig först när hen slutar skolan ska uppvärderas. Vid bedömningen ska läraren utgå från en helhetsbild, och inte enbart en kurs. Det är möjligtvis en god tanke, men förslaget sker på bekostnad av kunskapsfördjupning, flexibilitet och ett rättvist betygssystem.

Sanningen är nämligen den att dåliga prestationer kan ske lika väl första som tredje året på gymnasiet, och låt oss vara krassa: för att betygssystemet ska funka måste sämre prestationer någon gång ha en inverkan på betyget. De kan inte för alltid slätas över, och att låta en svacka under gymnasiets sista termin solka ner tidigare topprestationer, en betydande risk med ämnesbetyg, är inte mer rättvist mot eleven än alternativet. Vidare finns redan idag möjligheter till en andra chans genom exempelvis högskoleprov, Komvux, inträdesprov och basår.

Att betygen mäter prestationsförmåga över tid snarare än panikplugg mot slutet är inte ett argument mot, utan tvärtom för, kursbetyg. Den nuvarande kursbaserade gymnasieskolan skapar incitament till kontinuerliga studier och förbereder eleven inför det kursbaserade upplägg som finns på universitetet.

Med en ämnesutformad gymnasieskola gynnas tvärtom elever som likt högstadieelever väntar med att plugga tills slutbetygen sätts i nian och sedan helt förlitar sig på kompletteringar. Vill Anna Ekström införa ett betygssystem där lärarna i ännu högre utsträckning förväntas ta smällen för elevens bristande studier?

”Det kommer att spä på betygsinflationen”

Dessutom är den ämnesbaserade modellen synnerligen dåligt anpassad för en skola med omfattande lärarbrist och flera lärarbyten per årgång. Ett lärarbyte under ett tre år långt svenskämne är för många elever oundvikligt och det kommer att äventyra bedömningen av deras prestationer. Hur ska man kunna garantera en stringent bedömning över åren när lärarna kommer och går, men ämnet består?

Den svenska skolans problem med betygsinflation – ett fenomen som allvarligt urholkar betygens funktion som urvalsgrund – är kända.  Att på det införa en ny betygsform som har satt i system att mindre bra prestationer inte ska spela roll för betyget kommer att spä på betygsinflationen ytterligare. Med Anna Ekströms förslag kommer betyget A ges ut oftare än den tyska marken under depressionen.

Det förvånar inte att förslaget kommer från Socialdemokraterna. Istället för att ge sig på riktiga reformer för att förbättra elevernas förutsättningar för att lära – som att stärka ämneskunskapernas roll i läroplanen, reformera lärarutbildningen och återupprätta ordningen i klassrummet – nöjer man sig med att skruva på mätinstrumenten (och så sent som i veckan även sänka kraven för gymnasiebehörighet).

Problemen med svensk skola är inte betygsformen eller ens dåliga betyg, utan låga kunskapsnivåer.

Därför är det anmärkningsvärt att partier som säger sig vilja ha en kunskapsbaserad skola verkar beredda att rösta igenom ett förslag som motverkar incitamenten att läsa på en mer avancerad nivå.

Varför skulle exempelvis en elev välja att läsa på en nivå motsvarande fördjupningskursen engelska 7 om risken finns att det tidigare betyget i engelska sänks när ett sammanfattande ämnesbetyg sätts? Lösningen på svenska skolans problem är inte att elever uppmuntras läsa på lägsta möjliga nivå.

Lämna lagförslaget om ämnesbetygen i byrålådan och låt kursbetygen stå. Gräset är inte grönare på andra sidan.

Liv Näslund och Jonathan Ahlström, ledamöter i Liberala ungdomsförbundet Väst

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.