De dolda makthavarna – så påverkar de skolpolitiken

I SLUTÄNDAN BIDRAR hans analyser till att forma partiets utbildningspolitik, men först efter att de genomgått en politisk behandlingsprocess i flera steg. Underlagen ska passera partiledning, partistyrelse och i slutändan politiker över hela landet under landsmöten och kongress.

Ditt förra jobb var som lärare i ett klassrum. Nu är du i position att potentiellt påverka hela skolans nationella utveckling. Hur känns det?

– Oftast är det som att gå till vilket jobb som helst. I riksdagen känns det ibland som om man sysslar mer med pappersarbete än förändrar verkligheten. Man har skrivit en rapport på 50 sidor och lagt massa arbetstimmar på det, och så får man höra att ”vi kan inte köra på det, på grund av x och y”.

– Men det finns andra tillfällen när man får nypa sig i armen. Nyligen läste jag om skolor i Göteborg som kunde få 50 extra miljoner, och det var baserat på förslag som jag jobbat med. Då tycker jag nästan det är lite läskigt, och en liten del av mig vill ju liksom åka ut till en sådan skola och se, ”vad fick de, vad gör de?”. Det var en påminnelse om att det faktiskt går att göra skillnad.

Har du några ambitioner att själv bli politiker en dag?

– Folk tror inte att det är sant när jag säger det, men jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja utsätta mig för det. Har man sett inifrån hur det är att vara rikspolitiker på hög nivå… nej fy. Man kan behandlas så illa, så orättvist, och aldrig få en tillstymmelse till en privat sfär.

Finns det någon annan långsiktig plan?

– Jag har inte ens en plan för vad jag ska äta till lunch i dag. Jag tycker det är skönt att inte ha långsiktiga planer i vare sig livet eller karriären. Jag är väldigt väl lämpad för det jobb jag har nu, för jag är i grund och botten en extrem policynörd.

– Men får jag gissa, lär jag hamna bakom katedern igen. Det är svårt att inte längta tillbaka dit.

Oavsett vilken titel Isak Skogstad kommer att ha om fem, tio eller 20 år finns det en sak han är säker på: det kommer på något vis att handla om skolan.

– Ibland fantiserar jag om att göra något helt annat, men jag inser också att jag nog inte hade klarat av det. Det finns ju inget annat jag tycker är lika intressant som skolfrågor, säger han.

PETTER ÅDAHL TAR emot Skolvärlden på utbildningsdepartementet en måndag i juni, och alla närvarande enas om att det är en illa vald dag för intervjun. Ett par timmar tidigare röstade riksdagen igenom en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven, och varken Petter Ådahl eller utbildningsminister Anna Ekström är riktigt säkra på hur länge de har kvar sina jobb.

Han visar oss till hissen för att sedan själv ta trappan upp – coronarestriktioner förhindrar att alla tre delar hiss.

Ett par våningar upp är kontorslandskapet folktomt. Pandemin, misstroendeomröstningen och det faktum att det är midsommarvecka bidrar gemensamt till att tömma departementet på tjänstemän.

Som politiskt sakkunnig till utbildningsministern är Petter Ådahl inblandad i allt från utformandet av utbildningspolitiken på departementet till kommunikationen av den i möten, debatter och intervjuer.

– En stor del av mitt jobb är att läsa in och lyssna in faktaunderlag från de opolitiska tjänstemännen: så här fungerar regleringarna i dag, så här tycker Skolverket, Skolinspektionen och Lärarnas Riksförbund om det, och så vidare. Sedan lyfter jag fram det viktiga ur det. Resultatet innehåller ofta både rena fakta och en socialdemokratisk vinkel på det, säger Petter Ådahl och fortsätter:

– Mycket av jobbet handlar om att ta fram det socialdemokratiska eller regeringens s/mp-vinkel, men det är ju ytterst de förtroendevalda politikerna som beslutar vilka vägval Socialdemokraterna gör. De gör det dock med hjälp och stöd av oss sakkunniga.

Han är i kontakt med Anna Ekström mer eller mindre konstant, men det senaste året har de framför allt setts via Skype. I dag är de båda på plats på departementet inför ett Unesco-seminarium om undervisning i sex och samlevnad senare samma eftermiddag.

– Att man ska ha sex- och samlevnadsundervisning i fler länder är en fråga som Sverige har drivit stenhårt i flera år. Det är superviktigt för oss, säger Anna Ekström, och tillägger:

– Det är den typen av saker man får göra som övergångsregering. I och med misstroendeförklaringen får man ha respekt för att det kan bli en annan regering, och vara mer tillbakablickande än framåtblickande.

I fikarummet låter Petter Ådahl kaffeautomaten fylla en kopp medan han plockar åt sig en trekantig portionstetra med mjölk ur en korg på bänken.

– I vanliga fall har vi en mjölkpool där vi turas om att köpa färsk mjölk till kaffet, för att slippa de här importerade små paketen, men nu under corona är vi så sällan här, säger han och klämmer ur innehållet ner i koppen.

Han läppjar på automatkaffet.

– Kaffet var godare på Lundellska, säger han och refererar till Lundellska skolan i Uppsala där han jobbade efter sin lärarexamen.

Anna Ekström flikar in:

– En bra sak med Petter är att han gillar gott te. De andra medarbetarna förstår inte riktigt finessen med vissa teer.

– Jag och Anna har en lapsang-connection, säger Petter Ådahl.

PETTER ÅDAHL HAR till viss del med sig lärarperspektivet och ett fackligt engagemang från uppväxten i Sundsvall, där båda hans föräldrar är lärare och har varit aktiva i Lärarförbundet, pappan under en period som lokal ordförande.

– När jag var liten var ”fackmöte” det fulaste ord jag visste, för det betydde att jag inte skulle få träffa pappa, säger han.

Trots en sådan negativ koppling till fackligt arbete som barn kom Petter Ådahl att ärva intresset för fackliga frågor, och det är ur det engagemanget som hans politiska intresse föddes en gång.

– Jag har aldrig varit aktiv i SSU, utan jag kommer från LO-fack. Det är de fackliga frågorna som är grunden till mitt intresse. Sedan halkade jag in mer på det politiska, för det hänger ju ihop, säger han.