”Elakt att jämföra elever med rockstjärnor”

Svar till debattartikeln ”Jag fostrar morgondagens rockstjärnor” publicerad i Skolvärlden den 29 september 2021

Att vi i svenska skolan numera arbetar hårt och systematiskt med anpassningar av olika slag är inget nytt. Det är heller inget konstigt. Framförallt inte oviktigt.

Extra anpassningar syftar främst till att få elever att lyckas i skolan – oavsett förutsättningar. Det kan som skribenten beskriver innebära att en lärare gör en rad olika anpassningar, till olika elever, varje skoldag och varje lektion. Det kan även innebära att en elev behöver anpassningar under raster, vid förflyttningar eller i matsituationer. Detta betraktas som hälsofrämjande åtgärder med syfte att öka tryggheten, studieron och i förlängningen måluppfyllelsen.

So far so good alltså. Det är dock när skribenten börjar jämföra eleverna och deras olika anpassningar med rockstjärnors primadonna-fasoner, som enligt skribenten innebär att rockstjärnor ”kräver att logen ska inredas i vitt, att kaffet ska malas med torrostade bönor direktimporterade från Colombia och att de tända ljusen ska dofta lavendel och inget annat”, som resonemanget blir riktigt märkligt. Det som står helt klart är att jämförelsen är helt absurd och vittnar om en urusel elevsyn.

För det finns, som säkert de allra flesta förstår, väldigt få likheter mellan elever och rockstjärnor. Den mest uppenbara är väl att rockstjärnor kan sluta vara just rockstjärnor när det inte passar. En elev verkar i ett tvingande system och kan i enlighet med skolplikten inte bara sluta vara en elev.

Dessutom handlar anpassningar väldigt lite om hybris. Men också väldigt lite om att vara bortskämd. En elev som behöver anpassningar ska helt enkelt få det för att den förtjänar att utifrån sina förutsättningar lyckas i skolan. Och det är lärarna som ska hjälpa eleven med det. En duktig lärare kan dessutom genom systematiskt arbete utforma anpassningarna som en del av undervisningen som även kallas ledning och stimulans.

Och det här är heller inget nytt. Om tio elever i en klass gynnas av bildstöd och lektionsstruktur kan det lika gärna erbjudas till alla elever. De som behöver det använder det. De som inte behöver det – behöver det helt enkelt inte.

Och alla barn måste inte bli rockstjärnor. Men alla barn måste gå i skolan och förtjänar att lyckas i skolan. Och det är skolans skyldighet att hjälpa dem med det.

Anpassningar är för vissa elever en avgörande del i detta arbete. Det är därför rent ut sagt elakt att jämföra dem med rockstjärnor. Våra barn, våra ungdomar och deras vårdnadshavare förtjänar mer än det.

Mimmie Olsson, förstelärare, Skara 

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.