Lista: Här är 800 lärare som kandiderar i höstens val

Lärare är en av de vanligaste yrkestitlarna på årets valsedlar.
– Många av Sveriges tyngsta politiker har varit lärare, säger Johan Samuelsson som är docent i historia.

Ett bra exempel är Ernst Wigforss (S), docent i nordiska språk och under många år svensk finansminister, som 1918–1946 var lektor i modersmålet och tyska vid Göteborgs högre latinläroverk (idag Hvitfeldtska gymnasiet), om än ofta en tjänstledig sådan. Han arbetade även under ett par år som adjunkt vid Lunds högre allmänna läroverk.

Skolvärlden har gått igenom partiernas listor inför höstens kommun-, region- och riksdagsval. Cirka 800 av kandidaterna har titeln lärare, till exempel gymnasie- eller grundskollärare (se lista här under), eller studie- och yrkesvägledare. Några har valt att ha annan titel på valsedeln, till exempel riksdagsledamot, eller ingen titel alls.

En del av dem är engagerade i utbildningsfrågor, andra har sitt politiska fokus riktat åt ett annat håll.

Lång lista på lärare

Och så har det alltid varit, även om listan över exempelvis svenska ecklesiastik/utbildningsministrar (eller liknande) med lärarbakgrund är lång.

Några exempel: Fridtjuv Berg (L), som ibland brukar kallas den svenska grundskolans fader, John Almkvist (Frisinnad), Josef Weijne (S), Lena Hjelm-Wallén (S), Birgit Rodhe (FP), Britt Mogård (M), Ulla Tillander (C), Ylva Johansson (S) och Ingegerd Wärnersson (S).

I den nuvarande regeringen är det två statsråd som är utbildade lärare: socialminister Lena Hallengren och kulturminister Jeanette Gustafsdotter.

Utbildningsminister Anna Ekström är jurist precis som skolminister Lina Axelsson Kihlblom.

Partiledaren var lärare

Kristdemokraternas tidigare partiledare Alf Svensson arbetade som gymnasielärare i svenska och historia innan han blev heltidspolitiker.

Urban Ahlin (S), före detta talman i riksdagen och idag Sveriges ambassadör i Kanada, var under några år högstadielärare i matematik och fysik på Högelidsskolan i Mariestad.

Även bland kulturpersonligheter går det att finna kombinationen lärare och politiker. Ett sådant exempel är Selma Lagerlöf som under många år var lärare på Elementarskolan för flickor i Landskrona innan hon blev författare på heltid.

Vid sidan om sitt skrivande var hon politisk aktiv inom rösträttsrörelsen och hade senare även kommunalpolitiska uppdrag (Frisinnad).

Forskat på lärares aktivitet

Johan Samuelsson, docent i historia vid Karlstads universitet och med en bakgrund som gymnasielärare, har bland annat forskat om lärares politiska aktivitet i ett historiskt perspektiv.

– Jag har bland annat tittat på en grupp läroverkslärares engagemang under 1940-talet. Av 60 lärare var det 12, det vill säga 20 procent, som hade politiska uppdrag. Några satt i stads- eller kommunfullmäktige, andra i riksdagen.

– Var tredje var föreningsaktiv, till exempel i bildningsförbund, ämnesföreningar eller utrikespolitiska föreningar. Även dessa sysslade alltså med politik, om än inte partipolitik.

Hur såg den politiska aktiviteten ut bland folkskollärarna?

– Många av dem var både politiskt- och föreningsaktiva och utgjorde på många håll lokalsamhällets stöttepelare med uppdrag i till exempel skolstyrelse, barnavårdsnämnd och kyrkostämma. En del var även aktiva på nationell nivå, både i riksdagen och i regeringen.

110 folkskollärare i riksdagen

Mellan 1900 och 1970 satt det 110 folkskollärare i riksdagen, varav den absoluta merparten representerade Socialdemokraterna eller (motsvarande) Liberalerna.

Exempel på nuvarande riksdagsledamöter med bakgrund som lärare i barn- och ungdomsskolan är Kristina Axén Olin (M), Richard Jomshof (SD), Hans Ekström (S), Ulrika Heie (C), Jon Thorbjörnson (V) och Kjell-Arne Ottosson (KD).

Mycket av den skolpolitiska debatten sker idag i sociala medier, tidningar och tidskrifter.

– Men det är egentligen inget nytt. 1935 kom Hugo Swenssons bok ”Paul Hoffman läroverksadjunkt” ut. Den blev en stor succé och var en av de böcker som såldes mest det året, säger Johan Samuelsson.

”Skoldebatten går i cirklar”

Hugo Swensson arbetade till vardags som adjunkt vid läroverket i Skara och var i sin samtid en välkänd lärarprofil.

– Romanen be­traktades både som en ”litterär succé” och en ”yrkesmonografi” och återkom som en referens när läroverket som skolform diskuterades i offentligheten, till exempel på ledarsidor. ”Hoffman får rätt”, löd en rubrik i Svenska Dagbladet.

– I romanen framträdde läroverket som en hotad institution där ”Staten, pappersguden” krävde ”massor av papper, rapporter, tabeller, protokoll och intyg”. Det enda som intresserade staten var sådant som kunde ”mä­tas och skrivas upp, helst med siffror i statistiska översikter”. Läsaren fick också ta del av en kritisk skildring av hur progressivismen gjorde sitt intåg på läroverken. Det är lite som om skoldebatten går i cirklar.

• Fotnot: Sammanställningen är exempel på 800 lärare som kandiderar i årets val. Förskollärare, folkhögskollärare och universitetslärare ingår inte i sammanställningen.