”Alliansen har vänt upp och ner på allt”

Ibrahim Baylan var skolminister mellan 2004 och 2006. Via en slingrig väg från ordförandeposten i trafikutskottet och uppdraget som partisekreterare under Mona Sahlin, är han nu tillbaka i skolans värld. Han ersatte i februari Mikael Damberg som utbildningspolitiske talesperson för Socialdemokraterna.
Baylan är en viktig person i Stefan Löfvens lag. Uppdraget är tydligt: att ”ta tillbaka” skolfrågorna från alliansen, i synnerhet Folkpartiet. Socialdemokraterna ser gärna att de sitter vid regeringsmakten när skolutvecklingen vänder.

Att det går att göra är Ibrahim Baylan övertygad om, så till den grad att han i april bjöd in till en skolhearing i riksdagen, där OECD-experten och PISA:s huvudansvarige Andreas Schleicher visade siffra efter siffra på hur Polen och Ungern på fem, sex år radikalt förbättrat sina skolresultat.
Ibrahim Baylan betonar att Socialdemokraternas skolpolitik ska bottna i forskning.
– Skolpolitiken har alldeles för länge dominerats av tyckande som utgår från den egna utbildningen och från en skola som kanske inte existerar längre. Det blir som en experimentverkstad, säger han och fortsätter:
– Det yttersta exemplet är hur man har behandlat de yrkesförberedande programmen på gymnasiet. Man har tyckt att man ska återgå till ett system med lägre kunskapskrav på yrkesprogrammen och högre på de studieförberedande, som det var förr, men samhället har förändrats och våra krav på ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden har förändras. Ungdomarna fattar det; de flyr yrkesprogrammen.

Är det här något ni vill riva upp vid en valseger?
– Ja, definitivt.

Ibrahim Baylan tycker att ”den nuvarande regeringen vände upp och ner på allt när de vann valet 2006”.
– De satte stopp för nästan allt
vi hade inlett: upphävde gymnasiereformen, gjorde om läroplaner, kursplaner, betygssystem… Jag förstår hur de tänker, men det finns ett drag av ansvarslöshet i detta. Det går inte att komma med ett nytt betygssystem vart fjärde eller vart åttonde år.
– Det ger inte lärarna möjlighet
att göra ett ordentligt jobb. Har man dessutom, som nuvarande utbildningsministern haft väldigt länge, som bärande idé att svartmåla läraryrket, lärarna och det jobb som görs i skolan, ja då blir det ganska tungt att vara lärare i dagens skola.

Du tycker att Björklund svartmålar?
– Han har blivit något bättre sedan han blev utbildningsminister, men det var en bärande idé av hans allmänna kritik att svartmåla läraryrket och vad skolan åstadkommit. Har det blivit bättre under hans ledning? Nej, det finns mycket som tyder på att det tyvärr inte blivit det.

Bland annat Lärarnas Riksförbund vill se ett ökat statligt ansvar för skolan. Hur ser du på det?
– Det vi och de andra partierna gemensamt har krävt är att regeringen tillsätter en utredning. Vad har påverkat resultaten? Likvärdigheten? Innan det är gjort har jag svårt att säga att en sådan gigantisk reform kör vi på, på ren känsla.

Du säger inte blankt nej?
– Vi vill veta: vad har varit bra av det som har gjorts? Vad har varit mindre bra? Baserat på det får vi sedan fundera på hur man går vidare.
– Ibland kan det vara så att en reform kan vara bra, men vådan av att riva upp och återigen börja om igen kan vara värre.

Finns det något från din tid som skolminister som du ser självkritiskt på?
– Jag tror att det allt större fokuset på individualiseringen av utbildningen i stället ledde till en privatisering. Tanken var god, men det slog helt fel. Det blev mycket upp till vad mamma och pappa kunde ställa upp med. Så ska det inte vara. Skolan ska inte förstärka skillnader i hemmet utan kompensera för dem.

Baylan menar också att den administrativa bördan för skolans personal har blivit för stor.
– Ska vi ha en högkvalitativ undervisning krävs att vi självkritiskt frågar ”måste lärare och rektorer göra allt detta?”. Under väldigt lång tid har den enda karriärutvecklingen för lärare varit att bli rektor. Räcker det? Nej. Det måste finnas möjligheter att kunna specialisera sig, kunna handleda andra i form av mentorskap. Att hjälpas åt att utvecklas i sitt läraryrke.

Vad tror du är de enskilt största faktorerna eller förklaringarna till att svenska elever tappat i resultat?
– Jag tror att vi har haft för lite fokus på undervisningen och undervisningens kvalitet. Lärarna har inte fått rätt förutsättningar. De allt större socioekonomiska skillnaderna påverkar, den ökade segregationen påverkar.

1982 fanns det 7,5 sökande per plats på dåvarande lågstadielärarutbildningen. 2011 var det en sökande per plats på grundlärarutbildningen. Varför tror du att det ser ut så?
– För den som står utanför skolans värld i dag och de senaste 10-15 har läst om skolan och vad läraryrket innebär, och även hört den nuvarande utbildningsministern beskriva hur lärare har det, då förstår jag om man tvekar till att ta steget och bli lärare. Det har varit mycket negativa rubriker. Jämfört med andra yrken har det också funnits alldeles för få karriär- och utvecklingsmöjligheter.

Om man jämför lärare med många andra yrkesgrupper med lika lång akademisk utbildning, så har lärarnas löneutveckling inte alls hängt med. Ta en gymnasielärare och en civilingenjör, till exempel.
– Lärare måste få möjlighet att utvecklas i sitt yrke och kompenseras för gott arbete. Där tror jag att huvudmännen måste ta sig en funderare. Särskilt i ett läge när det är väldigt få sökande samtidigt som tiotusentals nya lärare kommer behövas. Konkurrensen om välutbildade unga kommer hårdna och det måste skolans huvudmän fatta.