bjorklund
Foto: Micke Carlsson
Hela intervjun

Björklund: Det stormar alltid

Resultatfokus, betyg, och nationella prov för eleverna. Omarbetad utbildning, högre lön och karriärmöjligheter för lärarna. Så skulle man kunna sammanfatta Jan Björklunds recept för att lyfta den svenska skolan. I snart åtta år har Jan Björklund och regeringen Reinfeldt genomfört sin reformtäta skolpolitik. Ibland har det gnisslats ordentligt både inom och utanför lärarkåren.
– Det stormar alltid runt utbildningspolitik, för det finns väldigt många olika uppfattningar. Det är jag medveten om, säger han till Skolvärlden i en längre intervju.

När Skolvärlden träffar utbildningsministern på hans kontor på Utbildningsdepartementet bär han kostym och skjorta i blåtoner från Folkpartiets blåklint. Slipsen är ett Allians-orange utropstecken. Det är valrörelse och varje liten detalj ses över.

Aktuella opinionsundersökningar visar på dalande förtroende för den sittande regeringen. Lärarnas riksförbunds undersökning visar dessutom att Folkpartiet och resten av Alliansen tappar förtroende bland lärare specifikt.

Folkpartiet har traditionellt ett gott stöd i lärarkåren, hur ska ni göra som parti för att nå dit igen?

– Tja, vi har aldrig haft majoritet i lärarkåren, men vi har ju mycket starkare stöd i utbildningsfrågor än vi har generellt som parti. Vi är ett parti som ligger på 6-7 procent generellt i väljarkåren, och har ett mycket starkare stöd i utbildningsfrågor. Det beror naturligtvis på att vi lagt stor vikt vid de frågorna och att vi har drivit viktiga frågor på det här området. Sen är det inte konstigt att vi tappar i mätningar efter åtta år i ansvarsställning. Många förväntar sig resultat. Men vi har ett väldigt starkt stöd som parti i utbildningsfrågor, säger Jan Björklund.

Är du nöjd med din tid som utbildningsminister hittills?

– Ja, det är jag. Det stormar alltid runt utbildningspolitik därför att det finns väldigt olika uppfattningar. Det jag inte är nöjd med är naturligtvis att det tar så lång tid att vända resultaten, men jag har varit helt medveten om från början att det tar tid. Men det är klart, det är den kritiken jag får nu att ”varför händer inget” liksom. Lärarna tror jag i och för sig förstår att det här inte vänds bara för att man har fått en ny läroplan. Men utanför skolan så finns det en förväntan att det ska vända snabbt.

Under våren har ni och Socialdemokraterna föreslagit nästan identiska satsningar på lågstadiet. Vill ni göra samma sak med skolan som S?

– Jag tror att vi är överrens när det gäller ekonomiska satsningar på skolan: anställa fler lärare på lågstadiet för att kunna minska klasser eller ha fler speciallärare till exempel. Sen finns det andra skillnader som är ganska stora. Jag tror på ett återförstatligande av skolan. Kommunerna klarar inte att sköta skolan. Vi vill fortsätta att bygga ut karriärtjänsterna så att fler kan få högre lön. Där är ju de rödgröna väldigt tveksamma, de har uttryckt stor skepsis mot den typen av reformer.

Är det där man ska se skillnaden?

– Jag menar att det finns en ganska grundläggande ideologisk skillnad kring vilken riktning skolan ska utvecklas. Vi tycker att betyg är viktigt från Alliansens sida. Vi tror på en kunskapsskola med höga kunskapskrav. Flera av de rödgröna partierna vill ju avskaffa betyg, vänsterpartiet vill avskaffa läxor. Vad de rödgröna gemensamt står för är ju väldigt svårt att säga, de vägrar ju tala om det.

De ekonomiska satsningar Jan Björklund refererar till handlar om de 2,5 miljarder kronor som både regeringen och S vill lägga på att minska klasstorlekarna i lågstadiet. Ett tag efter att de båda lägren gått ut med förslagen så presenterade Skolverket resultatet av den första nationella undersökningen av klasstorlekar någonsin. Det visade sig att klasserna i snitt inte var så stora. Mellan 14-22 elever lite beroende på faktorer som var i landet man bor.

Känns det plötsligt som en ganska dyr åtgärd för någoting som kanske inte var så allvarligt?

– Nej. Den satsning som regeringen aviserat handlar inte enbart om att minska klasser, det handlar om ökad lärartäthet på lågstadiet. Att minska klasstorleken är en åtgärd man kan göra, men man kan också använda resurserna till att anställa fler speciallärare, ha tvålärar-system i klassrummet eller fler halvklasstimmar. I lågstadiet ser man effekter av undervisning i mindre grupper.

Du har ibland fått kritik för att du tycker om att hänvisa till forskning när det passar dina idéer, och inte lika mycket när forskningen säger någonting annat. Har du någon kommentar till det?

– Jag tycker att alla våra reformer måste bygga på forskningsunderlag. Men sen ska man komma ihåg att utbildningsvetenskap inte är en exakt lära, jämfört med matematik. Det går att landa i olika slutsatser beroende på vilka mål man vill uppnå. Det finns ingen vetenskaplig sanning om hur ett samhälle ska organiseras och det finns inte en enskild veteskaplig sanning som alla experter är eniga om. Det finns olika uppfattningar.

Så när du väljer att luta dig på forskning som till exempel är positiv till betyg, samtidigt som det finns forskning som säger att betyg inte är en bra metod – hur gör du den avvägningen?

– Ja, det finns forskning som är för och det finns forskning som är emot. Alla som använder forskning borde ju erkänna att det finns olika, och sen måste man själv berätta ”hur har jag landat i den här avvägningen?” och det har jag inga problem med. Hela världen har betyg före Sverige och Sverige har sjunkit som en sten när det gäller resultat. Jag menar att det hänger samman. Vi har haft för lite resultatfokus i svensk skola. Alla länder som ligger före Sverige, i Pisa till exempel, har betyg mycket tidigare, och det är en viktig aspekt.

Om era reformer inte räcker till för att lösa lärarkrisen, vad gör ni då?

– Vi ser att det har börjat vända. Bottenåret med söktryck till lärarutbildningen var 2008. Då hade det gått ner oavbrutet sedan kommunaliseringen. Nu har det gått upp med 65 procent sedan 2008. Och det är en väldigt kraftig ökning, med tanke på att lärarutbildningen är universitetens största utbildning. Bara de tre sista åren har det ökat väldigt kraftigt.

Jan Björklund menar att ökningen hänger ihop med Alliansens politik.

– Legitimationen stramar upp hela systemet med behörigheter och krav och så. Det är den nya lärarutbildningen, högre lärarlöner, karriärreformer. Alla de här reformerna gemensamt vänder nu utvecklingen och vi har en kraftig ökning av söktrycket. Jag är inte nöjd, söktrycket behöver öka mer, men det har ökat väldigt kraftigt under några år.

Situationen är ju lätt akut i vissa fall, vad gäller exempelvis lärare i teknik. Och de som börjar skolan nu är ju inte klara än på flera år.

– När man säger att den är akut så menar man ju inte … alltså det finns problem här och nu, men det är också så att med pensionsavgångar så ser man att om vi inte får en ökad inströmning då blir det riktigt illa om tio år. När det gäller ämneslärare i matte, teknik och naturkunskap, där är det problem. Och här måste vi pröva olika strategier. Under våren aviserade en examenspremie för ämneslärare i matte, NO och teknik. Den är ju ännu inte genomförd och reglerna är ännu inte klara, men redan efter den aviseringen så ökade söktrycket ganska kraftigt till de där utbildningarna. Det säger mig att det går att förändra detta söktryck med reformer och förändringar.

Men en sådan idé, att man får en påse pengar i handen vid examen …

– Jamen, lön är ju samma sak, det handlar om pengar. Det är bara det att lönerna förfogar vi inte över, det är ju kommunalt. Men vi förfogar ju över studiemedelssystemet med examenspremier, så det går snabbt att införa. Det andra kräver årslånga förhandlingar och avtal.

Det finns ju en ideologisk skiljelinje där. Miljöpartiet till exempel menar att staten visst skulle kunna gå in och höja lärarnas löner.

– Det finns ju inget sätt att genomföra det. Även om staten skjuter till pengar finns det ju ingen garanti för att det hamnar i lärarlöner. Vi har väl höjt bidragen till kommunerna flera gånger, och det har inte lett till höjda lärarlöner. Så det hjälper ju inte vad Miljöpartiet säger, det finns inget sätt att styra det. Det är ju avtal mellan kommunerna och lärarfacken som avgör lärarlönerna. Dessutom så såg vi att både S och V avvisar det kategoriskt så det blir ju inget.

Att det däremot är genomförbart att skjuta till statliga pengar till förstelärare och lektorer beror enligt Jan Björklund på den tekniska konstruktionen.

– När det gäller förstelärare har vi konstruerat det så att om kommunen höjer lönen med 5 000 för en specifik tjänst, så får man de pengarna rakt av. Det är en konstruktion som jag menar är genomtänkt och robust. För då hamnar pengarna i höjda lärarlöner. Det här med generella stadsbidrag, de hamnar i andra håll.

Det har förekommit kritik mot karriärreformerna, från lärarhåll inte minst, som går ut på att de genomförts lokalt lite godtyckligt. Kunde man lagt upp det på något annat sätt?

– Vi har vart eniga med båda lärarorganisationerna och med SKL, det var vi fyra som gjorde upp om hela reformen. Men det är klart att det där blir kritiserat. Det är klart att jantelagen är stark även i ett lärarrum, och ”varför ska han eller hon få och inte jag” och sådär, det är klart. Men jag menar att det är en av de viktigare reformerna vi gör. Den ökar söktrycket till yrket, den driver upp löneläget. Jag skulle säga att den är lönedrivande även för övriga lärare i nästa steg.

Segregationen i skolan har ökat under din tid som utbildningsminister. Vissa vill koppla ihop det med fria skolvalet, och andra inte.

– Det har ökat sedan 90-talet. Men alla undersökningar visar att Sverige har ett av världens mest jämlika skolsystem. Också när man mäter det här med hur elever väljer skola och sorteras i olika skolor så ligger vi bra till. Trots det så är det sant att på marginalen så har skillnaderna mellan olika skolor ökat. Det har skett under min tid men det skedde också under den rödgröna regeringen. Men det är fortfarande från en låg nivå av segregation till en något högre men fortsatt mycket låg nivå. Man måste liksom ha perspektiv på problemets storlek. Jag skulle vilja säga ”ok, diskutera gärna segregationen men de sjunkande resultaten är ett mycket större problem”. Vi ligger på 38 plats i industrivärlden i resultat men på fjärde plats i jämlikhet, så det andra är ett mycket större problem.

Men vad tror du att det beror på? Det går ju ändå åt fel håll.

– Jag tror att det fria skolvalet har varit EN faktor i detta, EN. En annan faktor är att de skolor som har lägst resultat är våra invandrartäta skolor. De har ofta kommit hit nyligen och når naturligtvis inte målen i läroplanen på samma sätt som någon som har bott här hela sitt liv. Det som har hänt är att de här skolorna har fått ytterligare en svårighet i och med att vi de sista tio åren fått en annan typ av invandring där många elever kommer från länder där de inte alls gått i skolan. Krigshärjade länder som Somalia eller Afghanistan till exempel. Den skolans resultat sjunker ju ännu mer då. Det beror inte på att skolan har blivit sämre utan på att eleverna som kommer har svårare förutsättningar, och då ökar skillnaden i resultat. Jag skulle säga att det är de två faktorerna som hart spelat in. Men det där sista är väldigt påtagligt.

I vissa fall har det lett till att man lägger ner skolor.

– Ja, men jag tycker inte att det är uteslutet. Om en skola till sist väljs bort av väldigt många så finns det ju ett skäl till det, och jag tycker inte att man ska se det som en katastrof att man till sist lägger ner den skolan och eleverna får gå i andra skolor.

Men har man löst problemet då?

– Ja, om man tycker att det är ett problem att på en skola samlas väldigt många elever som bara har svårigheter. När någon säger att skillnaden mellan skolor är ett problem – då antar jag att de inte menar den skolan som har höga resultat. Problemet är ju den skolan som har låga resultat. Om det beror på att det går en elevgrupp där som alla har svårt, och man kan splittra den på andra skolor och integrera de eleverna, det behöver inte vara fel. Men det går inte att säga generellt, det är liksom olika i olika situationer.

Görs det någon riktig analys av konsekvenserna av det fria skolvalet?

– IFAU gör ett jätteprojekt på att forska på det här. De har ett uppdrag att vara klara med det 2015 tror jag. Det är en väldigt svår metodologisk studie eftersom det sedan början av nittiotalet har skett så väldigt många förändringar inom skolan samtidigt. Så vad är det som är effekt av den ena reformen respektive den andra reformen det tror jag att man ska ha en stor ödmjukhet inför att det kan vara väldigt svårt att i slutändan fastställa.

Om alliansen förlorar valet, får någon annan leda Folkpartiet då?

– Det får ju Folkpartiet avgöra. Jag är helt inställd på att i ett sånt läge fortsätta, och då går ju vi i opposition naturligtvis, tillsammans med de andra allianspartierna i riksdagen.

Du vill förstatliga skolan. Tror du fortfarande att det är en politisk ide som är genomförbar i alliansen?

– Ja absolut, så är det. Jag märker ju att i alla andra partier så finns det en debatt om detta. Fortfarande är det så att kommunaliseringens förespråkare har majoritet inom övriga allianspartierna och Socialdemokraterna, men jag märker ju att debatten förs inom dessa partier hetare än någonsin. Så jag tror att vi är på väg mot ett förstatligande, men det kommer inte komma just nu i juli. Men inom ett antal år så är vi tillbaka inom en statlig skola. Det är jag helt övertygad om. Det bygger ju på att några av oss driver på, men jag tänkte fortsätta göra det.

Man kan ju se karriärreformen som en kompromiss. Att ”istället för ett förstatligande så kan vi göra såhär”.

– För mig så är det ingen kompromiss, vi behöver göra både och. En gymnasielärare har fem års utbildning. Innan skolan blev kommunal – hur många i en kommun hade en akademisk utbildning? Det var möjligen statsplaneringsingenjören. Det var en enda person som hade en så lång akademisk utbildning. Så plötsligt kommer det in hundratals, i större kommuner tusentals, personer med femårig akademisk utbildning. Och kommunerna klarar inte av att hantera detta, de hanteras ju lönemässigt som om de vore LO-grupper. Och man nivellerar ner mot LO. Så detta är ett problem med kommunaliseringen, att man har misshandlat läraryrket.

Jan Björlund påpekar att det här med lärarlönerna bara är en del av kommunaliseringen.

– Om vi ska lyfta Sverige ifrån 38:e plats i Pisa till tio-i-topp, då kommer det krävas exceptionell handlingskraft och kompetens. Och det finns inte i 290 kommuner, var och en för sig. De har inte den kompetensen. Vi kan vända utvecklingen lite grann men ska vi verkligen tillbaka till tio-i-topp så krävs det en nationell samling runt skolan, det går liksom inte att var och en kör sitt eget race i varje liten ort i Sverige. 

Kommentera