Regeringen utökar undervisningstiden i svenska och matematik på lågstadiet och ger Skolverket i uppdrag att utreda och förbereda, trots dåliga förutsättningar för en sådan ynklig reform.

Den nya regeringen tar ett mycket märkligt beslut för att komma åt problemet med att många elever som går ut årskurs nio saknar behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan. Beslutet syns inte vara vare sig förankrat i vetenskapliga studier Eller i beprövad erfarenhet. Grunden är formuleringarna i Tidöavtalet.

Krävs fler kompletterande åtgärder

Skolverket får i uppdrag att dels utreda konsekvenserna men också samtidigt förbereda för ett genomförande. Det handlar om en timmes utökad tid. Det är alltså redan bestämt i princip. Det handlar om att få tillräckligt med tid att utvecklas mot utbildningens mål och då ökar man undervisningstiden på lågstadiet med en undervisningstimme. Skolministern har verkligen en övertro till vad man göra med en undervisningstimme i skolan.

Skolministern hävdar att det är på lågstadiet som eleverna ska lära sig de grundläggande kunskaperna och färdigheterna. Det är förvisso sant. Det är ett välkänt tänkande att det är så tidigt som möjligt som insatser ska sättas in, men det borde ha följts av en noggrann analys av förutsättningarna för att lyckas med en sådan begränsad reform.

Det finns internationella jämförelser som kan ge ljus över ett sådant ad hoc-beslut. När man jämför tiden i skolan i andra länder behöver man se på hela skolsystemets undervisningstid, inte bara saxa ut tiden på lågstadiet och säga att vi ligger sämre till. När förslaget offentliggjorts borde en lång rad åtgärder dessutom ha kompletterat förslaget.

Det är brist på behöriga lärare i hela skolväsendet. Med utökad tid i skolan förvärras bristen på behöriga lärare. Det skapar stora problem för huvudmännen. Med utökad tid riskeras undervisningen att få bedrivas av icke behöriga lärare. Det ger dåliga förutsättningar för önskat resultat.

Behövs mer yrkespraktiskt kunnande

Regeringen borde också ha gett nya direktiv till lärarutbildningen. Det är inte de yrkespraktiska kunskaperna i lärarutbildningen som har prioriterats i de senaste reformerna. Vetenskapligt arbete och vetenskapligt skrivande har däremot fått mer tid i lärarutbildningen.

Högskolans lärare är anställda på vetenskaplig grund och saknar ofta såväl egen lärarutbildning som aktuella erfarenheter av skolarbete. De har dessutom ofta ingen erfarenhet alls av undervisning, utöver de 10 veckorna i högskolepedagogik som är obligatoriska för anställda inom högre utbildning. Det är väl knappast dessa lärare som ska axla uppdraget att skärpa upp läsutveckling och matematikutveckling i lärarutbildningen?

Det behövs absolut mer av yrkespraktiskt kunnande och yrkespraktiskt vetande under lärarutbildningen, om de nyblivna lärarna ska klara av sitt utökade uppdrag i förskola och skola. Antar att skolministern glömde förskolan?

Syns som bortkastade ansträngningar

Det är verkligen både tufft och många gånger otacksamt att vara lärare idag på grund av all kritik som de får. Att skicka ut de nya lärarna med bristfälligt yrkeskunnande är verkligen oförsvarligt. Det har dessvärre den svenska lärarutbildningen gjort i många, många år, men det är inte känt för skolministern.

Att öka ut undervisningstiden på lågstadiet med en timmes färdighetsträning utan att andra kompletterande åtgärder vidtas syns tämligen som bortkastade ansträngningar.

Mycket väsen för lite ull, sa kärringen när hon klippte grisen.

Det är brist på behöriga och kompetenta lärare i matematik sedan lång tid tillbaka. Det gäller också behöriga lärare i naturvetenskap. Det är absolut ingen överraskning, utan det är väl känt sedan lång tid tillbaka av alla. Arbetsförmedlingen stöder skolhuvudmännen att rekrytera matematik – och naturvetenskapslärare utifrån de behov som finns, men om det inte finns några lärare att rekrytera?

Det har absolut inte gått att åtgärda lärarbristen, hur man än försökt. Det finns faktiskt en rad lovvärda försök. Ett exempel är att Högskolan i Gävle satsade för ett antal år sedan på en förskollärarutbildning med naturvetenskaplig inriktning, för att på så vis börja åtgärda problemet i en annan ände. Det finns matematikdidaktiska projekt som är lovvärda för att kvalitetsförbättra utbildningen av lärare.

Nu händer det, som media berättat om, nämligen att skolväsendet rekryterar lärare från högskolan/universitetet, där det i bästa fall finns utbildade lärare. Det är definitivt inget överskott på matematiklärare någonstans i utbildningssystemet, men lockbetet är högre lön, och också faktiskt bra arbetsvillkor.

Grundskolor och gymnasieskolor höjer lönerna för lärare i matematik för att få behöriga lärare, och då blir högskolor/universitet utan matematiklärare på sina lärarutbildningar, berättar Dagens Nyheter. Högskolans löner har inte riktigt följt med i utvecklingen och nu erbjuds matematiklärare och lärare i naturvetenskap på högskolan/universitetet hela 10 000 till 12 000 kronor mer i lön ute i skolväsendet, allt enligt Bengt-Olov Molander, prefekt vid institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik på Stockholms universitet.

DN berättar också att ett tiotal lärarutbildningar som tidningen har varit i kontakt med upplever liknande situationer. I våras lämnade två lärarutbildare Stockholms universitet och övergick till grundskolan med bättre betalt. Många sökte tjänsterna som uppstod. Det gick bra ända tills vi kom till löneförhandling – då blev det tvärstopp. De begärde 55 000, det är en docentlön hos oss, säger Bengt-Olov Molander. Det här är inte första gången det här händer. Under min tid som akademichef på högskolan förlorade vi också högskollärare till skolväsendet, men också till näringslivet. Det är ingen ny företeelse.

Hur ska den här situationen lösas kan man undra? Det kan inte fortsätta att kompetenta matematiklärare lämnar högskolor/universitet,  för då flyttas problemet från grundskola/gymnasieskola till högskolor/universitet. Inga behöriga matematiklärare på högskolan, ger problem att utbilda matematiklärare för skolväsendet och då blir det problem med matematiken för eleverna som sedan fortplantas till en rundgång.

Bristen på matematik- och naturvetenskapslärare är absolut inte ett internationellt problem. Det finns länder som har bra tillgång på lärare i matematik och naturvetenskap. En översikt kan man få om man åker till en ATEE konferens i Braga, Portugal, i april som handlar om forskning och utveckling inom matematik och naturvetenskap för lärare.

Om man går in på nätet och söker så finns det många bra uppslag om hur man ska kunna åtgärda bristen på matematiklärare men också stärka matematikämnet. Det är bara att välja och vraka bland förslagen.

Utvecklingsarbeten i högre utbildning är inte alltid prioriterade. Forskningsmedel är dessvärre viktigare, men utveckling av arbetssätt och arbetsformer behöver också prioriteras. Högskolan/Universitetet är främst till för utbildning, även om man kan tro att dessa lärosäten är till för forskning.